Göta kanal och slussen vid öfre Carlsborg.

Hvarje fosterlandsvän måste ovilkorligen vid åsynen af detta jätteverk känna sitt hjerta klappa fortare och intagas af tillförsigt, då han med forskande oro riktar blicken mot den ovissa framtiden, ty genom detta storverk, som utfördes under en tidpunkt, då lyckans sol sken svagast och landets hjelpkällor flöto sparsammast, har nationen bevisat, att i dess inre innebor den spänstiga och lifskraftiga ande, som berättigar den att vid sidan af de stora nationerna bevara sin urgamla frihet och i sin mån på egen mark bidraga till att föra menskligheten allt närmare dess mål. Hurudan var Sveriges ställning, då man på allvar grep sig an med det stora företaget? Jo, det gällde ingenting mindre än fäderneslandets vara eller icke vara: detta befann sig till större delen i fiendehand. Polens öde hotade, dess ungdom hade stupat eller försmäktade på sjukhusen, och en ekonomisk bankrutt stod för dörren. Man räknade pröfningsåren 1808-10. Men på samma gång Göta kanal bevisar, att svenska folket äfven under de brydsammaste förhållanden ej förtviflade om fäderneslandet, bör det äfven erkännas, att företaget icke skulle hafva lyckats, om ej Balzar v. Platens jernvilja bekämpat de oräkneliga hinder, som i början restes af oförståndet, tanklösheten och illviljan.

carlsborg-ofre-slussen

Redan biskop Brask föreslog 1516 öppnandet af en båtled mellan Vettern och Östersjön, och Gustaf I tänkte allvarsamt på en kanal mellan Vettern och Venern. Carl IX gjorde början med Carls Graf, hvarigenom de öfversta forssarne i Göta elf undvikas. En annan sluss, den vid Lilla Edet, anlades i Gustaf II Adolfs tid, och de förmyndare, som åt sig fått anförtrodd rikets styrelse under drottning Kristinas minderårighet, uppkastade allehanda planer, som åsyftade att genom en storartad kanalanläggning sammanbinda de bägge hafven; men det efter hjeltekonungens död fortsatta trettioåriga kriget torde få antagas såsom orsak till att ingen af dessa planer kom till verkställighet. Under Gustaf den Stores tid påbörjades Hjelmarekanalen, hvilken först under Carl XI:s tid fortsattes. De beständiga krigen under Carl XII drogo helt och hållet uppmärksamheten ifrån kanalarbetet, och först då konungen återkom till fäderneslandet, sedan han uppfyllt hela verlden med ryktet om sitt mod, sina lysande segrar och slutliga nederlag, grep man sig åter på allvar an med det storartade företaget och beslöt att göra en början med att förbi de skummande Trollhättefallen leda en med konstens tillhjelp åstadkommen vattenväg. Vårt fädernesland räknade då bland antalet af sina vetenskapsmän tvänne storheter af första ordningen, Svedenborg och Polhem; den förstnämnde fästade konungens uppmärksamhet på saken, och den sednare åtog sig att utföra hela företaget, om han dertill fick en tid af fem år sig beviljad. Arbetet, påbörjades; men genom den store konungens död afstannade det åter. Först 1742 upptogs det ånyo, och 1753 anlades en sluss i Carls Graf, som derigenom blef segelbar. Konstmästaren vid Sala grufva, Wiman, återupptog Polhems afstadnade arbete vid Trollhättefallen och anlade nya slussar, men i september 1755 blef hans mest storartade verk, den s.k. Flottbergsdammen, förstördt genom en, sannolikt af nidingshand, mot detsamma nedsläppt ofantlig massa af flott-timmer, och nu förlorade planen i en hast det förtroende, den hittills åtnjutit. Emellertid anställdes af öfverdirektör Daniel Thunberg undersökningar om rätta linien för en kanal mellan Östersjön och Venern, och slutligen bildades 1793 ett bolag för anläggande af Trollhättekanalen efter af kapten-mekanikus Erik Nordevall uppgjord plan. Den 14 augusti 1800 öppnades också efter tvåhundraåriga försök Trollhättekanalen, och dermed var början gjord till det stora företaget.

Men ännu voro icke de bägge hafven förenade. Det var frih. v. Platen som, efter det han först för sitt föresatta mål arbetat genom utgifna skrifter, ändtligen lyckades af Gustaf IV Adolf erhålla uppdraget att verkställa undersökningar. Med biträde af engelsmannen Telford utstakade Platen på åtta dagar hela linien, till största delen i den af Thunberg bestämda riktningen. Oaktadt alla de olyckor, som nu hemsökte fäderneslandet, lyckades Platen likväl väcka ett så lifligt intresse för saken, att den 1 april 1810 det s.k. Göta-Kanal-Bolaget bildades, och på åtta dagar aktier tecknades till ett belopp af 4,722,900 r:dr r:mt. Oaktadt allt motstånd och alla intriger lyckades Platen genomdrifva ett låneunderstöd af riksdagen, och den 23 sept. 1822 öppnades ändtligen Vestra kanal- linien. Den 26 sept. 1832 var slutligen hela kanalen färdig, och Östersjön förenad med Nordsjön. Platen hade likväl aflidit 1829, och efterträddes af grefve F. Sparre. Arbetet, som till största delen blifvit utfördt af indelta arméen, har kostat 13,713,346 r:dr r:mt. Af friherre N. Ericson ombyggdes under åren 1836 – 44 Trollhättekanalen till lika dimensioner med Göta-kanals.

I vidsträcktare bemärkelse kallar man ofta hela segelleden från Stockholm till Göteborg Göta-kanal, men egentligen förstås dermed endast den del af nämnda segelled, som börjar Slätbaken nära Söderköping, och går genom sjöarne Asplången, Boxen, Boren, Vettern, Bottensjön och Viken samt 1/8 mil norr om Mariestad vid gården Kullered i Lyrestad socken utmynnar i Venern. Hela den sprängda och gräfda kanalen utgör en sträcka ut öfver 8 mil, sjöarna upptaga öfver 3 mil, och hela vattenvägen mellan Östersjön och Nordsjön öfver 36 mil. Kanalen har 10 fots djup, 48 fots bredd i botten, och 90 vid ytan, ehuru på några ställen bredden rättar sig efter jordmånens beskaffenhet. Emedan densamma har en ganska betydlig lutning, har man nödgats bygga femtioåtta slussar; öfver kanalen leda mer än 30 broar, de flesta af jern. Derjemte finnas s.k. kulvertar och aquedukter, 11 stämportar och 14 bottenaflopp, 11 hamnbassiner, lastageplatser och reparationsdockor, bigrafvar och bräddaflopp. Sedan numera jernvägen förenar Stockholm och Göteborg, har antalet af passagerare på ångbåtarne betydligt förminskats; men den som ej har någon synnerlig brådska, utan reser för att njuta af en naturskön omgifning och vexlande utsigter, torde föredraga en beqväm ångbåtstur framför att sitta instängd i en qvaf jern vägskupé, och om man då reser ifrån öster, så mötes ens öga aldraförst af det på planschen återgifna stället.

Vi befinna oss således i Östergötland, hvarest en blick på kartan genast visar oss det lilla Söderköping, några mil vesterut Asplången, och mellan dessa två punkter, vid Mariehof, Carlsborg och Venneberga, finnes ett af åtta slussar sammansatt slussverk. Den som för första gången gör denna resa skall med lefvande intresse se huru slussarne äro byggda, huru dess portar fram- och baktill innesluta ångbåten, som höjes eller sänkes genom den intagna eller urtappade vattenmassan. Då ångbåten alldeles passar till slussens bredd och djup, så kan den resande stiga af eller på, då däcket befinner sig i jemnhöjd med slusskanten.

Carlsborg ligger i en temligen högländt trakt öfver en svindlande djup, der en skummande häck brusar fram; den omgifvande nejden är för öfrigt slättland och har endast några enstaka hackar att uppvisa.

(Nordiska Taflor, 1870)



Kategorier:Orter, platser

Taggar:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: