Finspångs kanongjuteri

I Risinge socken, 2 3/4 mil från Norrköping, ligger ibland herrliga naturomgifningar det ståtliga godset Finspong. Stora arealer af skog och åker, ja hela byar, lyda under detsamma; men hvad som isynnerhet utmärker denna egendom är det betydliga jernbruk, som härstädes i århundraden blifvit drifvet. Masugnar med kanongjuteri, stångjernssmedjor, valsverk, gjuteri och en mekanisk verkstad äro anlagda vid den uti sjön Glans nordostligaste vik utfallande Finspongsån, som, på grund af sin stora vattenmassa, anvisat bruket dess plats vid sitt af branta klippväggar inmurade lopp, ehuru man dervid haft att bekämpa stora, af terrängen förorsakade svårigheter.

Finspongs kanongjuteri

Finspongs kanongjuteri

Redan i sextonde århundradet anlades bruket för statens räkning, men öfvergick i början af sjuttonde århundradet till enskild person, då det 1618 förpantades åt den äldre Louis de Geer, som sedan köpte det och 1646 derpå erhöll drottning Kristinas fastebref. Såsom de flesta andra kronogods undgick ej heller Finspong Carl XI:s reduktion, men återgafs, mot erläggande af strömsafrad, åt de Geerska familjen, hvarföre det ännu en lång tid benämndes kronobruk. Den äldre de Geer införde vid Finspong wallonsmidet.

Kort efter denna händelse grundlades 1688 slottet, en vacker byggnad, som sedermera utvidgades med tvänne flyglar, hvaraf den ena inrymmer kapellet med dess orgelverk. Det ligger alldeles invid bruket på en ö, bildad af åns tvänne armar, så lågt, att det, oaktadt sin betydliga höjd, först då synes, när man befinner sig pä dess närmaste område; det är omflutet af vatten, omgifvet af branta, skogbokransade höjder samt storartade trädgårds- och parkanläggningar. Detta säte för en af våra äldsta och ädlaste ätter har äfven under en lång följd af år varit en omhuldad samlingsplats för de sköna konsternas beundrare. Derom vittnar allt: slottet med sitt kapell, hvars altartafla är målad af Hörberg, det betydliga biblioteket, tafvelsamlingen, der man återfinner stycken af mästarne Tizian, Guido Reni, Rubens och Jakob Jordaens (Petrus finnande skattepenningen i fiskens mun) m.fl., och en, såvidt man vet, i Gustaf III:s tid inrättad teater; trädgården med sina orangerier; parken med “den sköna Auroras” tempel (efter Sergels ritning, bygdt af Aurora de Geer och försedt med målningar af Hörberg) och de små koftagerna, hvaribland “Nya Lugnet” utmärker sig genom sitt ovanligt vackra läge. Äfven skogen vittnar ännu om denna tid: de majestätiska, hundraåriga i ekarne bära slottets sköna herrskarinnors namn, som, inristade i jernplåtar, hvilka man upphängt i trädens grenar, skola, i förening med en nedanför i anbragt vänlig anhållan om att de måtte lemnas oantastade, åt kommande slägten bevara dessa minnen ifrån en på skönheter rik tid.

Det är naturligt, att det är isynnerhet under sommaren som denna nejd visar sig i sin skönaste gestalt; men äfven i vinterdrägt tager den sig väl ut. När den svåra kölden förstelnar de nedstörtande strömmarne, och snön kastar sitt hvita, gnistrande täcke öfver skog och mark, när i den för vår vinter ej ovanliga, stilla och solljusa morgonen rimfrosten glittrar i de under detta vinterns rika löfverk dignande grenarne och strömmen brusar ned ifrån klippväggen, som med sina glänsande kristaller bryter solstrålarne i alla regnbågens färger – då erbjudes betraktaren ett skådespel, som också har sin storartade egendomlighet och hänförande tjusningskraft.

Finspong eges för närvarande af brukspatronen Carl Ekman. För ungefär ett årtionde sedan köpte han det af riksmarskalken, excellensen Gyldenstolpe och har med en sällsynt kraft och duglighet vetat att använda och utveckla de rika materialier, som här äro att tillgå. Under hans insigtsfulla och kraftiga ledning blomstra alla grenar af den olikartade verksamheten, och icke utan stora svårigheter och omkostnader har han lyckats uppdrifva bruket till dess nuvarande höjd. Det är Sveriges största och, tyvärr, kanhända snart dess enda kanongjuteri. De stora omstörtningar, som de sednaste åren på artilleriets område åstadkommit, måste här hafva utöfvat det största inflytande, och Finspong har med heder genomgått denna för hvarje kanongjuteri lifsfarliga period. Finspångs egare har ej ryggat tillbaka för att inrätta nya ugnar och verkstäder, bestämda för tillverkningen af de genom dyrbara experimenter tillskapado, moderna artillerivapnen, hvilkas kolossala dimensioner gifva oss den bästa föreställning om anläggningarnes utsträckning och kostnad.

Likasom egaren på detta sätt genom ihärdighet och duglighet vetat att tillförsäkra Finspongs urgamla rykte såsom kanongjuteri en varaktig framtid, samt med kärlek och smak vårdat sig om dess sköna forntidsminnen, så har han äfven omhuldat dem, som med arbetets kapital bidraga att föra hans verk framåt. Förnämsta beviset härpå är den folkskola, som finnes vid bruket. Vid skolan äro anställda två lärare och flera lärarinnor. Den förträffliga metoden och rikhaltiga samlingen af undervisningsmaterial inrymma med all säkerhet åt denna skola första platsen efter hufvudstadens folkskolor.

(Nordiska Taflor, 1870)

 

 



Kategorier:Kulturhistoria, Sverige igår, Textarkivet

Taggar:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: