Olika ämnen

Kongl. Maj:ts Krigs-Articlar för Des Krigsmagt Til Lands och Sjös (1798)

krigs-articlar-1

Kongl. Maj:ts Krigs-Articlar för Des Krigsmagt Til Lands och Sjös

Gifne Stockholms Slott den 31 Martii 1798

Stockholm, 1798


Wi Gustaf Adolph med Guds Nåde Sweriges, Göthes och Wendes konung… Arfwinge til Dannemark och Norrige, samt Hertig til Schleswig Hollstein.. Göre weterligt:

At sedan de åren 1683 och 1685 utkomne krigs- och Sjö-Articlar befunnits i senare tider, i anseende til dessas olika skick och beskaffenhet samt sig tildragne förändringar, wara mindre lämpelige, och Wi, jemlikt Rikets Ständers och Krigs-Befäls wid flere tilfällen yttrade önskan och underdåniga anhållan, låtit författa nya Krigs-Articlar för Arméen och Flottorne, hwilka Wi under den 6 Maji 1795 i Nåder til Efterlefnad gillat och antagit; hafwa, under werkställigheten af dem, sådane omständigheter inträffat och förfrågningar blifwit gjorda, at de i wissa delar tarfwat jemkning eller förklaringar; Och aldenstund Wi insedt å ena sidan de olägenheter serskilte Författningar derom skulle medföra, men at åter å den andra, det som är af oeconomisk beskaffenhet, samt kan tid efter annan wara ändring underkastadt, rätteligen bör från nämde Krigs-Articlar uteslutas, hwarföre Wi och företagit Oss, at de samma på en gång ytterligare granska; Fördenskull och som då det skedt, Wi nu i Nåder funnit godt dem å nyo utfärda och fastställa, sådane som de, af Oss rättade, härefter följa; Altså är til Samtelige Wåre Befäl- och Befallningshafwande, Domare, högre och lägre Officerare samt andre til Krigs-Staten hörande personer, Embets- och Tjenstemän i Swerige, Finland och Pomern, så ock alle öfrige, som det i någor måtto angå kan, Wår Nådiga wilja och befallning, at de framgent ställa sig dessa Krigs-Articlar til noga och obrotslig efterlefnad. Til yttermera wisso hafwe Wi detta med egen hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit.

Stockholms Slott den 31 Martii 1798

Gustaf Adolph.

LS.

Fred. Gyllenborg


Desse Krigs-Articlar innehålla följande Capitel:

1.  CAP. Om Gudsfruktan och den Allmänna Gudstjensten.

2.CAP. Om krigslydnaden.

3. CAP. Om Fält- och Sjöslag.

4. CAP. Om Plundring, Byte och Fångar.

5. CAP. Om Föräderi, Myteri, Upror, olofliga Sammankomster och Öfwerlöpande til Fienden.

6. CAP. Om Dråp, Wåldswerkan, Slagsmål, Skymfande och Öfwerdåd.

7. CAP. Om Mordbrand och Eldswåda.

8. CAP. Om Röfweri, Rån, Stöld, Snatteri, Försnillning och Egennytta.

9. CAP. Om Qwarter, Läger, poster och Wakter.

10. CAP. Om Tjenstledighet, Olofligt afhållande ifrån Tjensten, Rymning, Monderings och Gewärs förstörande, dubbel Legas tagande, samt Afsked.

11. CAP. Om Otukt, Lösaktighet, Dryckenskap och Dobbel.

12. CAP. Om Durch-Marche och Tåg.

13. CAP. Om Mönstring.

14. CAP. Om Laga Domstol, Rättegången i Krigs ärender, samt Utslags werkställande.


CAP. 1.

Om Gudsfruktan och den Allmänna Gudstjensten.

§. 1

Hwar och en wid Krigsståndet, ifrån den högsta til den lägsta, bör winlägga sig om en sanna Guds kännedom och dyrkan, derförutan någon waraktig lycka och wälsignelse icke kan ernås: Den meddelar Krigsmannen de kraftigaste upmuntringar at redeligen upfylla sina plikter, danar och underhåller det mod och den ståndaktighet, som Konung och Fädernesland hafwa rätt at af honom wänta, bereder det fastaste samband emellan honom och hans medborgare, och förer med säkra steg till segrar och ära.

§. 2

Ej må fördensskull uti Rikets Krigsmagt någor antagas eller lidas, som gudlös är. Hwilken af upsåt, med ord eller skrifter, lastar och smädar Gud, hans heliga Ord och Sacramenten; miste lifwet. Sker det obetänkt och af hastighet, och ångrar han sig; böte tretiotre riksdaler sexton skillingar, och afbedje sit brott offenteliga i Församlingen. Gör han det annan gång; böte dubbelt. Gör någor gäckeri med Gudstjensten, Guds Ord och Sacramenten af lättsinninghet; böte sexton riksdaler tretiotwå skillingar. Den som ej orkar böta; plikte med kroppen efter Straff balken i Allmänna Lagen.

§. 3.

Huru, i krig eller fred, Gudstjenst och Bön inom Krigsfolket hållas bör, är i Tjenstgörings-reglementerne stadgat.

§. 4.

Gudstjenst och Bön böra alla biwista. Den som enligt Reglementet skal der tilstädes wara, men förfallolöst uteblifwer; straffes extrajudicialiter.

§. 5.

Försummar Prest utan laga förfall atförrätta Gudstjenst, eller at, efter erhållen kallelse, hos sjuka och fångar sig inställa; böte första och andra gången med sex månaders lön, och tredje gången miste embetet. Försummar han Bön; plikte så mycket som emot en månads lön swarar: och tilfalle dessa böter Krigsmanshuset.

§. 6.

Brister någor ut i eder och swordom wid Gudstjenst eller Bön; plikte tretton riksdaler sexton skill. Den som der inställer sig drucken, eller gör oljud och förargelse; böte för hwardera brottet åtta riksdal. Sexton skillingar. Äro ej böter at tilgå; straffes den brotslige med motswarande fängelse wid watn och bröd. I alla dessa händelser, bör han ock undergå uppenbar Kyrkoplikt. Men den som under Gudstjenst och Bön är drucken, och annat brott ej tillika begår; straffes endast extrajudicialiter. Är Prest drucken när Predikan eller Bön af honom hålles, eller han eljest sina Presterliga syslor förrättar; miste tjänsten.

§. 7.

Sedan tecken til Gudstjenst gifwit är, skal, intil des slutad blifwit, all waruförsälgning och tractering inom Läger eller Skeppsbord uphöra. Den häremot bryter; böte tre riksdaler sexton skillingar, hälften til angifwaren och hälften til Krigsmanshuset. Är han af krigs-Staten; straffes extrajudicialiter.

§. 8.

Det å Rusthållen och Rotarna hemmawarande eller til Landsorterne på längre tid permitterade Manskap bör af Presterskapet i Församlingen, der en hwar är wistande, låta sig i Christendoms-kunskapen underwisas: Och skola alle af det Indelte Manskapet, som blifwa commenderade til Fälttåg, Möten, Garnisoner eller Arbeten, samt permitterade af Wärfwade Arméen, då de til Regementerne återkomma, wara försedde med Kyrkoherdarnes bewis öfwer sine framsteg deruti samt om sin Kyrko- och Nattvards-gång, at för Krigs-Presterne uptes. Men i Fält och Garnisoner, samt under Möten, åligger det Krigs-Presterne at om Manskapets underwisning i Salighets-läran draga flitig försorg.

§. 9.

Med Amiralitets- och Krigs-presternes kallande och tillsättande, såsom ock med Amiralitets- och Fält-Consistorierne, förblifwer wid hwad derom för detta stadgat är och tilförne wanligt warit, eller härefter förordnas kan: Åliggande desse Consistorier, hwart för sig, så ock prest, inom Regementet der han tjenar, at hafwa en noga och alfwarsam tilsyn derå, at, ej mindre i alla ofwanberörde delar, än i alt öfrigt som Gudstjensten i någor måtte angår, samt eljest til en skickelig och anständig Kyrko-discipline hörer, att tilbörlig ordning må warda i akt tagen, samt njute i sådant ändamål wederbörandes handräckning, då den begäres, på det at dygd och gudsfruktan wid Krigsmagten må tilmäta och befrämjas, men odygd och gudlöshet deremot afwärjas och undertryckas.

§. 10.

Åstadkommer Prest förargelse genom eget oskickeligt upförande; anmäle Befälhafware sådant hos wederbörande Consistorium, som äger at dermed widare lagligen förfara.

CAP. 2.

Om Krig-lydnaden.

§. 1.

Alle Krigsmän skola wara Rikets konung och herre hulde, trogne, redlige och upriktige tjenare och undersåtare, samt så wäl sjelfwe, som genom sina underhafwande, med wördnad, hörsamhet och nit, efter yttersta förmåga fullgöra och til werkställighet befordra, hwad af Konungen budit och befaldt warder.

§. 2.

Dernäst är alle förpliktade, at i wördning hålla den, hwilken til Arméens eller Flottornes Högste Befälhafware satt år, samt minsta försummelse efterkomma det han til Konungens och Rikets tjenst, gagn och nytta samt krigsfolkets tukt och ordning förordnar: Äfvensom widare hwar och en Förman ifrån den högsta til den lägsta, bör i tjensten af sina underhafwande fordra och äga enahanda lydnad, och utom tjensten tilbörlig heder och aktning.

§. 3.

På det, hwad sålunda och i öfrigt stadgadt är, må desto nogare i akt tagas och efterlefwas, samt förbinda hwar och en til lydnad och trohet emot Konungen och Riket; skola alle Officerare och Under-Officerare samt öfrige til Krigsmagten hörande Embets- och Tjänstemän, innan de embete eller tjenst tilträda, aflägga Tro- Huldhets- och Tjenste-Eden, efter de för hwarje grad och tjenst utfärdade föreskrifter. Men Manskapet swärje efterföljande krigsmanna-Ed:

Jag N. N. Lofwar och swär wid Gud och hans heliga Ewangelium, at jag städse wil och skal wara min rätte lagkrönte Konung, den Stormägtigste Furste och Herre N. N. Sweriges, Göthes och Wendes Konung… och det Kongl. Huset huld och trogen, likmätigt den stadgade Successions-Ordningen, såsom den år 1743 uti Stockholm gjord och widtagen är, samt enligt med det, som Westerås Arf-Förening stadga och förmå, så att jag Hans Kongl. Maj:ts gagn och bästa uti måtto söka, fordra och främja skal.

Jag skal ock med lif och blod förswara det Konungliga wäldet, sådant som det, genom den af Kongl. Maj:t och Riksens Ständer slutne och faststäldte Förenings- och Säkerhets-Act af den 21 Februarii och 3 April 1789 utstakadt är, och Regeringsformen af den 21 Augustii 1772 i alt öfrigt innehåller. Jemwäl skal jag uptäcka samt i tid tilkänna gifwa, om jag förnimmer något å färde wara til ändring eller uphäfwande af denna lyckliga Fundamental-Lag, den Riksens ständer för sig och sina efterkommande til ewerldeliga tider antagit, och den jag til alla des puncter wil och skal lyda, efterkomma och fullborda.

Derhos skal jag ock rätta mig efter Kongl. Maj:ts Krigs-Articlar, och dem efter min yttersta förmåga efterkomma och fullgöra, samt mig, som en redelig och trogen Soldat anstår, manneligen och wäl hålla i storm, slagtning, schermytslar samt alla andra tilfällen, som mig befalte warda til land eller watten. Jag wil och skal jemwäl willig och flitig wara, at waka och arbeta til Konungens och Rikets bästa, det ware sig hwad det wil, och hwar det befalles. Mine Förmän och Officerare, högre eller lägre, skal jag lydig och hörsam wara i alt det de til Konungens och Des Rikes tjenst bjuda, och mig för Gud, Konungen och hwar redelig Man förswarligit wara kan.

Ifrån det Regemente och Compagnie som jag hörer under, skal jag ej wika eller mig undandölja, utan det, så ofta mig befalles, och så länge lif och magt i mig är, stadigt och willigt följa och akta, samt mig så i det ena som andra såsom en trogen och oförfärad krigsman och tjenare ägnar och bör, förhålla, både i det kall jag nu hafwer, så wäl som det framdeles mig ombetros och befallas kan; hwilket alt jag troligen hålla skal, så sant mig Gud hjelpe til lif och själ.

§. 4.

Ordes böra wara tydeliga, korta och skrifteliga. Mundtelige Ordres måge icke gifwas, utan då Trouppe är under gewär, eller Flotta manoeuvrerar, eller ock Orderne genast warda i Ordres-Journalerne införde. Signal til Sjös anteknas til sin numer i Logg-boken.

§. 5.

Wägrar någor at fullgöra undfångne Ordres; warde arquebuserad. Den eljest antingen försummar, med onödiga förfrågningar uppehåller, tadlar, eller icke werkställer ordres; straffes i krig som sagt är. Sker det i fred; miste Officer tjensten, och Under-Officer degraderes på et år: hwarförutan detta straff ökes, om skäl dertil är. Med fängelse å fästning ifrån halft til fyra år, efter omständigheterne och fölgderne af hans olydnad: i hwilken senare händelse Under-Officer, istället för degradation, från tjensten skiljes. Den af Manskapet, som sålunda sig förbryter; slite spö ifrån femton til fyratio par. Då mildrande omständigheter sig förete, eller någon synnerlig skada ej skedd är; må, i fredlig tid, wid dessa tillfällen den brottslige extrajudicialiter afstraffas.

§. 6.

Försummar någor af manskapet at behörigen fortskaffa Embets-bref och Ordres: straffes extrajudicialiter. Äro Ordres så teknade, at til deras framförande serskild skyndsamhet bordt anwändas; dömes såsom för brott emot ordres.

§. 7.

Djerfwes någor med wäpnad eller obewäpnad hand bära hugg och slag å sin Förman; blifwe arquebuserad. – Sker det försåteligen; miste högra hand och warde halshuggen. – Höter någon sin Förman, eller utbrister emot honom i smädeliga, wanwördeliga eller förakteliga ord eller åthäfwor; skal Officer eller Under-Officer mista Tjensten, och sitta fyra år på fästning: Manskap afstraffes för sådant brott med fyratio par spö.

§. 8.

Förgår sig af öfwerilning någor emot sin Förman på de i 3. mom. 7 § detta Cap. Nämnde fått, och det genast afbeder; straffes extrajudicialiter. War förbrytelsen större, än at den dermed förskonas kan; hänwises målet til behörig Domstol, som anser den brotslige med degradation, fängelse eller kroppsstraff, efter omständigheterne, och som personerne äro til.

§. 9.

Komma Corporaler och deras wederlikar med några utaf det öfriga af manskapet i lag och samqwäm, eller eljest utom tjensten, tilsamman; ställe sig ock då de sistnämde emot sådane sine Förmän beskedligen, och wise dem ej någon wanwördnad, eller dem med ord eller gerning förolämpe. Den häremot bryter; straffes med gatulopp ifrån twå til fyra hwarf, eller extrajudicialiter, efter målets beskaffenhet.

§. 10.

Utmanar någon sin Förman; warde arquebuserad. Emottager Befälhafware utmaning af Underhafwande; straffes efter Duells-Placatet, och ware owärdig, at någon Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst bekläda.

§. 11.

Icke nog, at hwar Underhafwande wiser sine Förmän heder och aktning på alla ställen der de mötas, är han äfwen förpliktad at, utom tjensten, emot dras wederlikar wid andra Regementer i akt taga enahanda upförande. Förgår sig någon härutinnan; warde extrajudicialiter straffad.

§. 12.

Justitiae- Civil- Cameral- Oecenomie- och Medicinal-Staternes Embetsmän och betjänte, inom hwarje regemente och Corps, ware skyldige befälhafwaren och wederbörande sine Förmän wördnad och lydnad, i alt hwad Befälhafware och Förman äger at dem befalla. Den icke fullgör hwad i tjensten under krigstid befallt warder; miste tjensten, och sitte fyra år på fästning: i fred; straffes första gången med tre månaders arrest, och andra gången med sex månaders suspension från tjänst och lön; tredje gången ware han förlustig sin tjenst: och ersätte i alla dessa fall skadan, om någon genom hans försummelse timat. Hwar som öfwerfaller eller förolämpar sin Förman i tjensten: sker det med hugg och slag; hafwe förwerkat lif sit. Höter eller undsäger han honom, eller gifwer honom smädeliga, wanwördeliga eller förakteliga ord; warde, derest brott emot Duells-placatet ej begångit är, straffad med tjenstens förlust, eller suspension, eller böter och afbön, som brottet och personen är til.

§. 13.

De Tjenstgörings-reglementer, Instructioner och andre Författningar, som för högre och lägre Befälhafware, Öfwer-Commendanter och Commendanter, Officerare och Under-Officerare, samt andre Embets- och Tjänstemän wid Arméen och Flottorne, redan äro eller framdeles blifwa utfärdade, skal en hwar, i alt hwad honom til följe deraf, eller på hans åtgärd ankomma bör, på det nogaste handhafwa, efterlefwa och fullgöra. Wises derwid någon försummelse, efterlåtenhet eller wårdslöshet, eller öfwerträdas berörde Stadgar, och är deruti, eller i dessa Krigs-Articlar, icke utsatt, hur de felaktige skal derföre anses, eller finnes målet så swårt, at extrajudiciel bestraffning icke äger rum; då fälle Domaren honom, at, jemte ersättning för skada, olägenhet och uppehåll som timat, tillika, efter förbrytelsens mer eller mindre swåra beskaffenhet, och tiden när det skedt, antingen mista tjensten, degraderas, eller sitta i fängelse på wiss tid.

§. 14.

Allmänna Bud och Befallningar, som Öfwerste Befälhafwaren wid Arméen eller Flottan, til bibehållande af ordning och skick, med mera dylikt, utfärdar, skola wid trumpete-klang eller trummeslag, eller ock på annat sätt, offenteligen kungöras: äge sedan, til des de wederbörligen uphäfwas, eller medan kriget råder, samma anseende, som desse Krigs-Articlar.

§. 15.

Ej må någor med ansökningar eller klagomål, som på et eller annat sätt röra tjensten, gå förbi befälhafwaren wid den Corps der han tjenar, så framt icke klagan emot honom stäld är. Den det gör; straffes, Officer med twå til tre månaders arrest, samt Under-officer och Manskap extrajudicialiter.

§. 16.

Klagar någor å Förman utan anledning; warde Officer eller Under-officer dömd til degradation på högst sex månader: och den af Manskapet; straffes med femton par spö

§. 17

Samma lag ware, om någor, under klagans utförande, i tal eller skrifter brister uti aktning och anständighet emot sin öfwerklagade Förman.

§. 18.

Officer, Under-officer, Corporal och des wederlike, samt Manskapet, kan af wederbörande Befäl och Förmän, på sätt uti Tjenstgörings- och Exercitie-Reglementerne redan stadgat är, eller framdeles förordnadt blifwer, extra judicialiter afstraffas för de förseelser, hwarå sådan bestraffning är i dessa Krigs-Articlar tillåten, så ock i de mål, då Underhafwande icke werkställer Ordres på klockslaget: då någor kommer för sent til tjenstgöring: då högre eller lägre Krigsman felar i exercice eller emot discipline: ej i akt tager snygghet hos sin Trouppe: felar i hushållning för Trouppen: uraktlåter sina skyldigheter i anseende til gewär, rustning och mondering: beträdes med liderlighet, wågspel eller dryckenskap: brister uti anständigt upförande, samt wanwårdar den aktning, han af andra bör äga; och widare i alla de mål inom tjensten, som härleda sig af sjelfswåld eller försummelse, samt är klare och ostridige, af Chef eller Befälhafware sjelf befundne, eller wid Majors-förhör utrönte och erkände, samt icke röra tredje mans rätt, så framt denne sin talan wid Domstol utföra wil; äfwen för alla sådana förbrytelser utom tjensten, hwilka kunna förlikas med extrajudiciel bestraffning å förbrytaren åtnöjes.

§. 19

För de förseelser, som i fästning eller der Commendant är, begås af Wakterne och alt öfrigt til garnisons tjenstgöring commenderade manskap; må, så framt skyndesam rättelse på stället fordras, Commendanten ock låta, efter de grunder i detta Capitel stadgade äro, den brotslige extrajudicialiter afstraffas, men i annor händelse målet til wederbörlig Domstol, eller Regements-Befälhafware åtgärd förwisa. Skepps- och Fartygs-Chefer äge, i anseende til den inom Skeppsbord commenderade Trouppe, enahanda rätt som Commendant i Fästning.

§. 20.

De i 12. § detta Cap. Nämnde Embets- och Tjenstemän, hwilka uti deras tjenstgöring wisa sig ohörsamme, försumlige, efterlåtne eller opålitlige; kunna ock af Befälhafwaren wid den Corps eller å det ställe de tjena, på enahanda sätt, som deras wederlikar af Militairen, extrajudicialiter näpsas med arrest, til och med på twänne månader, och jemwäl under bewakning hållas, intil des de fullgjort hwad försummadt är. Men för fel i Domare-embetet och hwad dermed hafwer gemenskap, äger icke extrajudiciel bestraffning rum: ej eller uti mål som angå Upbörd; hwarmed efter serskilte Författningar förhållas bör.

§. 21.

Förbryta sig Manskapets hustrur, barn och tjenstefolk inom Garnison å Fästning, så ock på andra ställen i caserner, emot de ordres och Författningar, som til bibehållande af ordning och police derstädes, Commendant eller Befälhafware utfärdar, eller sätta de sig emot Befälet i des tilsyn, eller eljest emot dem som dertil nyttjas wanwördeliga eller oanständigt sig förhålla; äge ock wederbörande Befälhafware rättighet, at låta den felaktige näpsas med bärande af den så kallade spanska violen, en, högst twå timar.

§. 22.

Nu förklaras någor skyldig til extrajudiciel bestraffning; då bör han densamma genast undergå: men tiltror han sig kunna styrka sjukdoms förfall; anmäle sådant med anständighet. Brister han deruti, eller i laga bewis af sit föregifwande; ökes extrajudiciele bestraffningen efter omständigheterne.

§. 23.

Öfwer werkställigheten af all extrajudiciel bestraffning, skal den, som samma bestraffning anbefalt, låta hålla en noga och granlaga tilsyn, så at otilbörlig stränghet, eller straffets utwidgande öfwer ändamålet, ej må derwid förefalla.

§. 24.

Hwar som gäckar eller wisar förakt för den extrajudiciele bestraffning honom ålagd blifwit; warde, om han är Officer eller Under-Officer, på en til twå månader degraderad: och den af Manskapet; straffes med tre hwarf gatulopp.

§. 25.

Öfwerste eller Befälhafware ware skyldig, då han föreslår Officer til befordran, at anmäla, om samma Officer blifwit för fel eller brott wid Domstol dömd. Men extrajudiciele bestraffningar måge derwid icke omnämnas.

§. 26

Begår den som extrajudicialiter straffad är, målets pröfning af Domaren; må sådant honom icke wägras: dock bör denna begäran anmälas inom en månad i Swea och Götha Rike samt Pomern, och sex weckor i Finland och Westerbottn, efter det bestraffningen honom öfergått.

§. 27

Hwarje Officer och Under-Officer bör i tjensten wara trodd på sina ord, så at Förmans rapport öfwer Underhafwandes tjenstefel må gälla, til des den anklagade med de undfångne Ordres, och deras intygande riktiga utförande, eller ock eljest, lagligen gitter wisa sin oskuld.

§. 28.

Då så mycken magt blifwit tilerkänd hwarje Befälhafwande Officer, och Underhafwande äro wid hårdt answar ålagde, at sine Förmän och deras befallningar akta och hörsamma; är äfwen angelägit, at Förmän, i och utom tjensten, emot Underhafwande wärdigt, fogeligt och beskedeligt sig förhålla.

§. 29.

Dristar officer, af hwad grad han än är, eller Under-Officer, at afgifwa osanfärdig rapport till annors förfång; hafwe förwerkat embete eller tjenst, och ware owärdig at widare någon Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst bekläda, samt ersätte all skada, hwartil han således wållande warit.

§. 30.

Den som afstraffar eller låter afstraffa Underhafwande utan laga skäl, eller annorlunda än tillåtit är; warde dömd til embetes förlust, eller degradation på wiss tid ifrån twå til sex månader, efter omständigheterne, och ersätte skadan.

§. 31.

Öfwerfaller Förman, utom tjensten, med hugg och slag Under-Officer eller någon af manskapet; straffes i förra händelsen med trenne månaders, och i den senare ned en månads arrest. Har allmän fred blifwit bruten, eller lyte, får, blånad eller blodwite tilkommit; ökes straffet efter Lag, och den brottslige betale ersättning för läkare-lön hinder, sweda, wärk samt all annan skada.

§. 32.

Skulle Förman förolämpa Under-Officer eller manskap med smäde-ord i eller utom tjensten; straffes extrajudicialister. Och böra alle Befälhafware sorgfälligt tilse, at et så wanhederligt bruk ej måtte sig inrota.

§. 33.

Missbrukar Officer eller Under-Officer, på hwad sätt det helst wara må, til annors förfång, för egen winning, enskild hämnd eller andra afsigter, den magt och myndighet som des embete eller tjenste-befattning tilstadd är, och finnes straff derå ej serskilt stadgadt; miste tjensten, och få den aldrig åter. Sker sådant af öfwerilning och owetenhet eller misstag; degraderes på wiss tid, som brottet är til, och uprätte i bägge händelserne skadan.

CAP. 3.

Om Fält och Sjöslag.

§. 1.

Alt krigsfolk skal med mod och tapperhet möta Rikets fiende, samt efter yttersta förmåga, ware sig i fältslag, schermytsel, belägring, stormning, sjöslag eller ändring, fienden angripa och med honom drabba.

§. 2.

Om, wid någon krigshändelse, större eller mindre Trouppe, Skepp eller Fartyg, icke rycker fram emot fienden, eller intager des ställe som anbefaldt är: wiker undan eller tager flykten ifrån Armée eller Flotta: upgifwer eller förlöper Fältwerk af hvad beskaffenhet det wara må, innan alt möjeligt afbräck blifwit fienden gjort, eller högsta nöd å färde är, och skulden finnes hos Befälet; straffes det til lif och ära. Är skulden hos Manskapet; hänges hwar tionde man efter lott: de öfrige tjene utan fana eller standar, samt ligge utom lägret, eller utmärkes deras wanheder med något, af Högsta Befälhafwaren eller Domstolen, efter omständigheterne förordnadt tekn, som skiljer dem från andra Troupper, intil des de med mandom eller annan nyttig tjenst sin feghet försonat. Wore skulden gemensam, straffes både Befäl och Manskap som sagdt är.

§. 3.

Underlåter Skepps-Befälhafware at werkställa gifwen Signal; påminne honom derom, i witnens närwaro, hans nästa Underman: gör han det ej, och warder något derigenom försummadt; straffes lika med Befälhafwaren.

§. 4.

Hwilken Officer, Under-Officer eller af Manskapet som springer utur fältslag, då ej träffning förlorad och Trouppen skingrad är, eller å Skepp går ifrån sin anwiste post; dräpes saklöst af den honom i flygten träffar. Kommer han undan, och sedan ertappas, ware hängd.

§. 5.

Ej må Brännare antändas eller å fienden skjutas, förr än behörig werkan deraf wäntas kan, eller öfwer Skepp i Rikets Flotta skjutas när det kommit emellan egne och fiendens. Den någotdera anbefaller; miste tjensten: upkommer under påstående drabbning brist i amunition, genom det, at i otid skjutit är, eller sker skada medelst förenämnde händelser; warde arquebuserad. Skjuter någor innan befallning gifwen är; straffes såsom för ordres-brott.

§. 6.

Upgifwer Commendant eller Befälhafwaren Fästning eller Skants, utan föregången rådplägning enligt Tjenstgörings-Reglementerne, och utan högsta nödfall, såsom, då yttersta hungersnöd tränger, då all amunition är förskuten, då alla utwägar til wärn äro betagne och alt hopp om undsättning förswunnit; straffes til lif, ära och gods; hwilket äfwen, i sådant fall, gäller i afseende på dem, som til rådplägningen kallade warit, och Fästningens eller Skantsens upgifwande tilstyrkt.

§. 7.

Lag samma ware för Befälhafware til Sjös. Och är för honom högsta nödfall, då Skepp eller Fartyg stadnat på grund och ej kan derifrån lossas, eller under sjödrabbning blifwit så alldeles illa skadadt til roder, master, rundholt, eller blottadt på förswars medel, at det ej kan manoeuvrera, göra motstånd eller på släptåg frelsas, eller då det undfått oboteliga grundskott, eller eld i Skeppet tagit så öfwerhand, at den ej kan släckas, och, wid sådana tilfällen, hjelp eller undsättning ej widare är at tilgå.

§. 8.

Ej må Underhafwande fördrista sig, i någons närwaro, obuden råda befälhafware af Krigshär, Flotta eller å Skepp, eller Commendant i Stad eller Fästning, at draga sig tilbaka, eller at upgifwa belägrad Stad, Fästning, Skants, eller Slott, eller at stryka flagg å Skepp eller Fartyg: icke eller at med sine Kamrater eller Underhafwande, i något samtal om nödwändigheten af sådane steg sig inlåta, wid straff at warda arquebuserad.

§. 9.

Hwilken som, då Skepp blifwit redlöst skutit, eller eljest undsättning tarfwar, icke, om möjeligt är, och i den ordning serskilte Reglementer utstaka, lemnar hjelp och biträde at Skeppet eller Besättningen rädda; ware sin tjenst förlustig, och sitte i häkte å fästning ifrån halft til fyra år, efter som saken är til.

§. 10.

Försummar någor, wid förefallande retraite, utan högsta nöd trängande orsaker, at undan fienden bärga canoner, fanor, standare, flaggor och annat slikt som tjenar til segertekn, eller at, om sådant icke ske kan, de samma förstöra eller onyttige göra; straffes med tjenstens förlust, eller degradation ifrån halft til et år, efter omständigheterne.

CAP. 4.

Om Plundring, Byte och Fångar.

§. 1.

När Stad, Fästning eller Läger, med eller utan storm intages, och plundring icke är af Högsta Befälhafwaren på stället lofwad; åligger det Manskapet, at med samma återhållsamhet i den eröfrade platsen, som uti egit Land, intåga. Likaså, då fiendteligt Skepp som flagga strukit, i besittning tages.

§. 2.

Tager någor litet eller mycket på Walplats, i eröfradt Läger, Skepp eller andra dylika rum, förrän sköfling och plundring tillåten är; miste tjänsten, eller straffes med högsta kroppsplikt, som personen är til. – Samma lag ware, om någon plundrar annat eller annorstädes, än honom anwist blifwit, eller ock, i fientligt Land, utan wederbörligt tilstånd tager hästar, boskap, eller hwad det wara må. Sker det i neutralt Land, eller från neutrale Magters Skepp; blifwe förbrytaren hängd.

§. 3.

Byte til Lands och Sjös delas på sätt serskildt stadgat är, eller framdeles förordnadt warder.

§. 4.

Den som af bytet upsåteligen undanhåller eller förskingrar något, som Kronan förbehållit är, eller til utdelning ibland Trouppen komma bör; straffes enligt 1. mom. 2 §. Af detta Cap., och hafwe förwerkat sin andel i bytet.

§. 5.

Standarer, flaggor, wimplar, fanor med flere segertekn, som ifrån fienden blifwit tagne, skola genast, eller så fort ske kan, til Befälhafwaren på stället öfwerlämnas. Den häremot bryter; straffes extra judicialiter.

§. 6. Släppes med wilja Krigsfånge lös, utan behörigt tillstånd, eller låter någor eröfradt fiendtligt Skepp sålunda undankomma, då han det behålla eller bärga kunde; warde i förra händelsen arquebuserad, och i den senare, miste lif, ära gods.

CAP. 5.

Om Förräderi, Myteri, Upror, olofliga Sammankomster och Öfwerlöpande til Fienden.

§. 1. Förer någon afwog sköld, eller stämplar emot Konungen och Riket, til deras skada och förderf, eller söker at förråda Rikets Undersåtare, Land och Folk, Krigsmagt, Fästningar, Förrådshus, Skepp och annat slikt; då bör han, och alla de med honom i samma gerning och upsåt woro, mista högra hand, halshuggas och steglas: och gånge deras gods i löst och fast under Kronan. Gitta de ej skada göra; miste ändå lif, ära och gods.

§. 2.

Styrker eller främjer någor sådant förräderi med bref, råd eller hjelp; ware lag samma.

§. 3.

Wet man förrädeliga stämplingar å färde wara, och dem ej afwärjer, så mycket han kan och förmår, eller i tid ej uptäcker; ware ock under samma straff.

§. 4.

Nu hafwer man ej de skäl, dermed han tiltror sig kunna binda den brottslige til gerningen eller upsåtet; då skal kan med all warsamhet, och utan at nämna personen, gifwa Konungen, om han wid Arméen eller Flottan närwarande är, eller Högste Befälhafwaren på stället, genast redeliga tilkänna alla de omständigheter som honom kunnige äro, at faran må förekommas, och stämplingen utletas. Försummar han det; efter som hans brott pröfwas wara: Nämner han någon wiss man, och kan den ej öfwertygas; straffes som saken och omständigheterne äro.

§. 5.

Emottager någor Bref, Placater eller Patenter af fienden, och dem til Arméen, Flottorne eller kring Riket sprider; hafwe förwärkat lif, ära och gods.

§. 6.

Samma lag ware för den, som gifwer fienden kunskap om Parole, Lösen, Fältrop eller annat, hwad det wara må, eller utan Fördelnings-Befälhafwarens minne, håller samtal och umgänge med fienden, eller med honom wäxlar bref och bud. Wid minsta anledning härtil, ware Befälhafware på stället berättigad, at göra sig försäkrad om den misstänkte och hans papper; Dock bör Befälhafwaren genast målet undersöka, och, om den häktade finnes brotslig, sådant til Fördelnings-Befälhafwaren rapportera, och antingen hans förordnande afbida, eller målet til wederbörande Domstol förwisa, efter som omständigheterna fordra.

§. 7.

Ej eller må, wid lika straff, någor til utländskt eller annor obehörig man lemna Recognoscerings-Chartor, Ritningar och Beskrifningar öfwer Fästningar, Hamnar, extraordinarie Farleder, samt Ut- eller Inlopp, med mera dylikt som hemligt hållas bör, och ej blifwit tillåtit, at genom trycket til allmän kännedom komma.

§. 8.

Enahanda lag ware, derest antingen Lots i skärgård, eller Wakthafwande wid inlopp, fyrbåk, wårdkase, eller annat känningsställe, gifwer fienden anwisning, at i skärgård intränga och skada göra.

§. 9.

Bådar någor Krigsfolk til upbrott, utan konungens befallning eller tillstånd, eller håller det Manskap samman, som hemlof fått, at dermed utföra stadelig stämpling emot Rikets säkerhet, eller des Inbyggares frihet; då skal ingen honom i thy mål lyda: och miste han lif, ära och gods. Nu faller fiende oförtänkt in i Landet, och kan ej Konungens befallning afbidas; då må wäl manskap til motvärn upbådas: dock warde det strax konungen kungjort.

§. 10.

Döljer eller hyser någor fiendetlig Spejare eller weterlig förrädare, eller wet des wistande, och sådant ej uppenbarar; straffes på samma sätt.

§. 11.

Alla tidningar om fienden, des tilstånd, styrka eller rörelser, som kunna inlöpa, böra Fördelnings-Befälhafwaren, eller den sådana berättelser efter befallning äger at emottaga, genast uptäckas, men ej för annor yppas. Den i någotdera fall häremot bryter; straffes med tjenstens förlust, eller degradation på wiss tid, efter omständigheterne; är han af Manskapet; slite spö ifrån tio til tretio par.

§. 12.

Gifwer någor upsåteligen falsk och bedräglig rapport härom, eller, under krigstid, om egit förråd af amunition, lifsmedel, afgång å manskap, eller annat dylikt, och blifwa wederbörande deraf förledde, så at skada och förlust Riket tilskyndas; miste förbrytaren lif, ära och gods. Sker ej skada; straffes ändå til lif och ära. I fredlig tid; anses sådant brott, efter hwad 29. §. I 2. Cap. Stadgar.

§. 13.

Om någor med ord eller gerning, hemligen eller uppenbarligen, stämplar och sätter sig up emot de Ordres och anstalter, som Konungen eller wederbörande Befälhafware utfärdat och widtagit; miste ock deföre lif, ära och gods.

§. 14.

Samla sig flere af Arméen eller Flottarne, i sådan afsigt, eller at upror göra, eller at twinga Commendant eller Befälhafware at upgifwa Fästning eller Skepp: eller skulle til lands eller sjös, större eller mindre Trouppe wägra fullgöra hwad i tjensten befaldt warder; hafwe då uphofsmannen, samt alle Officerare och Under-Officerare, som i myteriet deltagit, förwerkat lif, ära och gods: af Manskapet; miste, efter lott, hwar tionde Man lifwet, och de öfrige straffes hwardera med fyratio par spö, samt ware owärdige, at såsom Fäderneslandets förswarare i Rikets tjenst qwarblifwa, utan skola i deras öfriga lifstid, å fästning eller annorstädes til allmänt arbete hållas. Den som sådan gerning tilstyrkt, eller ej uppenbarat, då han derom kunskap haft; stånde samma straff.

§. 15.

Nu uptäcker man upror, men ej genast, eller är deruti mindre delaktig; straffes efter omständigheterne, med tjenstens förlust, degradation eller kropsplikt.

§. 16.

Sker uplopp, och den det stilla wille blifwer dräpen; miste dråparen högra hand, halshugges och steglas: så ock alle de som burit hugg och slag å den döda. Har denne enka eller barn efter sig; wil Konungen dem med skäligt lifstid underhåll benåda.

§. 17.

Uprorsman, som i sådan gerning dräpes; ligge ogild.

§. 18.

Hwar som diktar, eller sprider kring Landet ut osanningar och falska rykten, de der röra Rikets säkerhet, eller kommer dermed allmänt buller och owäsende åstad; straffes med landsflygt, spö eller fängelse, efter som brottet är til.

§. 19.

Ej må, under något sken eller förewändning, Krigs- eller Sjöfolk anställa eller hålla större sammankomster, utan Befälhafwande Officers tillåtelse. Sker sådant; straffes Officer eller Under-Officer med tjenstens förlust och fyra års häkte å fästning, samt Manskapet med fyratio par spö och arbete å fästning lika tid. Skulle samlingen ske efter kallelse af den, som äger rättighet at befalla och lydas; då straffes blott den som kallelsen utgav: med de öfrige ware saklöse, så framt ej de i nästföljande §. nämde händelser inträffar.

§. 20. Tillåter Befälhafwande Officer sådan sammankomst, bör han förordna tilräckeligt Befäl at derwid ordning hålla. Gör han det ej, och upkommer myteri; straffes han til lifwet, och de andre, som i myteriet deltagit, efter 14. §. i detta Cap. Den, som af Befälhafwaren blifwit befald, at i berörde ändamål tilstädes wara, men i tilsyn eller rapport brutit, eller ej sökt, at af yttersta krafter myteriet afwärja och förekomma; miste ock lifwet.

§. 21.

Uteblifwa lifsmedel, beklädning eller penningar för Krigsfolket, öfwer wanlig tid, och måste för knappning ske uti mat och dryck; då må ej någor, sedan sådant kungjort blifwit, deröfwer sorla eller pocka, wid straff som för myteri stadgat är. Skulle deremot, genom Befälets eller annors förwållande, hända, at Krigsfolket sin fulla rätt icke njuter; ware den lidande tillåtit, at med fastmodighet och anständighet sådant behörigen anmäla.

§. 22.

Öfwerlöper någor til fienden; warde hans namn på skampåle upspikadt, och alt hans gods til kronan förwerkadt. – Kan han sedan ertappas; blifwe hängd.

§. 23.

Går någor öfwer til fienden med Skepp eller hel Trouppe; förhålles, i anseende til de brotslige och deras gods, enligt 1. mom. Af nästföregående §. Ertappas de; straffes på sätt 14. §. af detta Cap. Föreskrifwer.

CAP. 6.

Om Dråp, Wåldswerkan, Slagsmål, Skymfande och Öfwerdåd

§. 1.

Dräper någor sin Förman; miste högra hand, halshugges och stegles.

§. 2.

Hwar som dräper sin Kamrat; miste hand och hufwud.

§. 3.

Samma lag ware om den, som å walplats eller deromkring, eller å Skepp, efter slutad drabbning, dräper den ej motstånd gör, eller Krigsfånge som i beskydd tagen är, Tilfogas någon af dem, utan anledning, annan hård medfart. Och kommer deraf får eller blodwite; straffes officer eller Under-Officer med tjenstens förlust, eller degradation på wiss tid, eller fängelse, efter omständigheterne: och Manskapet slite spö, ifrån tio til trettio par.

§. 4.

Dräper den som inqwarterad är sin huswärd, des hustru eller barn, miste hand och hufwud. – Gör någor wåld med sår, blånad eller blodwite å dem eller wärdens hjon: och sker sådant af Officer; skal han utom dubbla böter enligt allmän Lag, derjemte plikta sextiosex riksdal. Tretiotwå skill., samt wara sin tjenst förlustig: Under-Officer; plikte som sagt är, och degraderas på et år: den af Manskapet; straffes med fyratio par spö. – Är hemfrid tillika bruten; warde straffet ökadt med et års fängelse å fästning. – Hot och smäde-ord ligge i tweböte, emot hwad allmän Lag i thy mål eljest stadgar.

§. 5.

Hwar som, i fremmande land eller på neutral Magts Skepp, dräper den honom icke fiendtligen bemöter; gifwe lif för lif. Dräper han wärnlöst folk, qwinnor eller barn; warde halshuggen och steglad.

§. 6.

Dräper någor den, som undfått Salvagarde eller Beskydds-bref; blifwe ock halshuggen och steglad. Gör man annan wåldsam gerning å honom eller hans gods; hafwe förwerkat lifwet, och fylle skadan.

§. 7.

Angriper och skadar någor Skepp eller Farkost, som andra än Rikets fiende tilhörer; straffes den brotslige til lifwet. Timar ej annan olägenhet, än at Skeppets laddning rubbas, miste den det gör eller befaller sin tjenst: och warde, i bägge händelserne, skadan ersatt: de tilfällen dock undantagne, då prejningar icke åtlydas, eller då lurendrägare jagas eller visiteras

§. 8.

Öfwerfaller och hindrar någor den, som o ofredlig tid förer proviant, bewärings eller andra persedlar til Läger, Fästning eller Flotta; hafwe förwerkat lifwet. Borttager han något deraf; ware samma, och ersätte skadan.

§. 9.

Warder någor Embets- eller tjensteman wid Krigs-Staten, i eller för embetet öfwerfallen med hugg och slag, hot eller smäde-ord; dömes förbrytaren efter allmän Lag.

§. 10.

Då Krigslydnaden ej är bruten; warde alt annat skymfande, utmaning eller slagsmål emellan Adelsmän, och dem som hafwa Konungens Fullmagter, eller med dem i lika wärdighet äro, straffadt efter Duells-Placatet: och emellan andra personer efter allmän Lag. – Men sker sådant i Förmans närwaro, framför fronten, eller inom Skepsbord, Kronans Warf, i Waktrum, eller å andra dylika allmänna ställen; straffes Officer eller Under-Officer och deras wederlikar, för slagsmål, med degradation på tre til sex månader, och den brotslige af Manskapet med gatulopp ifrån twå til fyra hwarf. – För skymfande må den felaktige extrajudicialister anses. – Wore Duels-brott begångit; ökes, wid dessa tilfällen; det i Duels-Placatet utsatte straff efter omständigheterne.

§. 11.

Hwilken som, i Förmans närwaro, eller å de i föregående 10. §. nämde ställen, fördristar sig at, i wredes mode, emot någon draga sabel, wärja, bajonette eller knif, eller spänna skjut-gewär; straffes enligt de grunder 2. och 4. mom. i samma §. stadga. Sker tillika slagsmål; straffes för hwardera brottet som sagt är.

§. 12.

Öfwerfaller någor, med wåldsam hand eller gerning, Post, Wakt eller Patroull; blifwe med högsta kropsplikt straffad. Sker det i fält; miste lifwet: och ware Post eller Skildswakt fri ifrån answar för den skada til lif eller lem, som, under sådan händelse, kan blifwa tilfogad den honom angripit. För bot och smäde-ord bötes på sätt i sista mom. af 4. §. detta Cap. säges. Men skulle Wakthafwande Officer eller Under-Officer afstraffa Post eller Skildtwakt, innan denne blifwit aflöst; miste Officer tjensten, och Under-Officer degraderes på et år.

§. 13.

Öfwerfaller Post eller Skildtwakt någon med hugg eller slag, utan at först wara gripen; straffes med fem hwarf gatulopp. Smädar eller missfirmar han någon; warde derföre extrajudicialiter ansedd.

§. 14.

Arrestant får icke förolämpas sedan han är kommen under Waktens wärjo. Öfwerfalles han med hugg och slag; miste Officer eller Under-Officer tjensten, eller degraderes på wiss tid, efter omständigheterne. Gör det någor af Manskapet; straffes ned gatulopp ifrån twå til sex hwarf. Förgår sig fängslad person, på sätt ofwan sagt år, emot den som wakt och wård om honom hafwer; straffes med tjugo par spö, eller fjorton dagars fängelse wid watn och bröd, alt som personen är til: och bör detta straff, sedan utslaget derom wunnit laga kraft, genast i werkställighet gå, utan afseende å beskaffenheten af det brott, hwarföre han blifwit häktad, eller at samma brott då ännu icke kan wara pröfwadt och afdömdt. Är Arrestant stursk och ostyrig; må han hårdare fängslas.

§. 15.

Officer eller Under-officer, som wid Möten, Mönstringar, Visitationer, eller under Marscher, med hugg och slag öfwerfaller, eller på annat wåldsamt sätt ofredar någon Rust- eller Rotehållare, eller des Ombud; straffes första gången, jemte böter efter Lag, med degradation på twå til fyra månader. Kommer han andra gången åter; miste tjensten, och plikte som ofwan i denna §. Förmäldt är.

§. 16.

Den som med wåld twingar någon til krigstjenst; hafwe förwerkat sin tjenst, och böte tretiotre riksdal. sexton skill., samt hålles et år å fästning, med eller utan arbete. Orkar han ej böta; warde sådant fängelse med fyra månader ökadt. Förmås någor, på berörde fått, at swärja Krigsmanna-eden, då han wärfningens laglighet bestridt, och undersökning begärt, eller hindras den anwärfde at öfwer wärfningen klagan föra; skal Officer eller Under-Officer derföre straffas med degradation, första gången på tre månader, andra gången på sex månader: men tredje resan miste han tjensten aldeles. Förbryter sig någor af Manskapet häruti; straffes första gången med tjugu, andra gången med tretiotwå, och tredje gången med fyratio par spö.

§. 17.

I alla såramål, der någor til answar fäld blifwit; gälde den brotslige läkarelön, hinder, all annan kostnad och skada, och dertil för sweda och wärk.

CAP. 7.

Om Mordbrand och Eldswåda.

§. 1.

Sätter någor med wilja eld å Konungens Hus, Slott, Fästning, Skepp, Kruthus, Warf, Förrådshus eller annat sådant, då ej, i krig, nöden det fordrar, eller wederbörande ordres dertil gifwit; miste högra hand, warde halshuggen och i båle bränd.

§. 2.

Den dertil råder eller hjepler, eller upsåtet wet, och det icke genast uppenbarar; stånde samma straff.

§. 3.

Blifwer mordbrännare i den gerning gripen, innan skada händt; straffes med tjugutre par spö, och warde från Regemente eller Corps af Profossen utsparkad, samt til fästning afsänd, at der sin öfriga lifstid til allmänt arbete hållas.

§. 4.

Den som, utan befallning af Befälhafwaren på stället, kastar, skjuter eller tänder eld på fiendtlig Stad, By, Kyrka, Läger, Fäste, Skepp, Hospital, Förrådshus, Schola eller Qwarn; miste lifvet.

§. 5.

Icke eller må någor, utan tilstånd, i fiendens Land förderfwa, ännu mindre förstöra bakugnar, smedjor, brunnar, båtar, åker- kör- eller fiske-redskap, fabriquer, trägårdar eller andra inrättningar. Den häri sig förbryter; blifwe, om han är Officer eller Under-officer, degraderad på twå til fyra månader: men Manskapet, straffes med spö ifrån femton til tretio par.

§. 6. Bär någor ljus utan lykta, eller röker tobak å sådana ställen, der det ej tillåtit är, eller ock, på et eller annat sätt, med eld eller eldfängda ämnen wårdslöst omgår, ware sig inom Fästning, Skepsbord, Krono-Skeps-Warf, Läger eller Magasin; blifwe, om brand och skada sker, arquebuserad.

§. 7.

Nu itändes eld, men blir släckt, utan at synnerlig skada timat; då straffes den felaktige efter omständigheterne, Officer eller Under-Officer, med degradation på twå til sex månader, eller arrest: och den af Manskapet, med gatulopp ifrån twå til sex hwarf. Sker ej någon skada; warde extrajudicialister ansedd.

§. 8.

All den skada, som wid ofwanberörde tilfällen händer, skal af den brotsliges gods ersättas.

§. 9.

Upkommer eldswåda i Qwarter under Tåg och Marsche, eller eljest då Manskapet samladt är, genom de inqwarterades wårdslöshet; skal den, som dertil wållande warit, straffas, enligt hwad 7. §. i detta Cap. stadgar, samt fylla skadan. Är hans egendom ej tilräckelig; gifwes ersättning af dem som i Qwarteret tilstädes woro, då eldswådan timade.

CAP. 8.

Om Röfweri, Rån, Stöld, Snatteri, Försnillning och Egennytta.

§. 1. Lägger sig någor at röfwa til lands eller watn, ehwad han röfwar mer eller mindre; så skal han, och alle de med honom i samma wilja och gerning woro, mista högra hand, halshuggas och steglas. Öfwerfalla de någon, och gitta ej sin onda wilja fullborda; miste ändå lifvet.

§. 2.

Rånar man och med wåld tager af annan, i egit eller fremmande land, på gator, wägar eller andra ställen något hwad det helst wara kan, mer eller mindre; warde wåldswerkaren hängd.

§. 3.

Stjäl man litet eller mycket, då wådeld, watunöd, skepsbrott, wåldserkan eller fiende åkommer och tränger, eller ock något, som undan sådan fara och nöd bärgadt är; blifwe hängd.

§. 4.

Lag samma ware, om den som i fält tager något mer eller mindre, der han står på post. Gör han det i fredliga tid; straffes för gerningen med tjugo par spö, och derutöfwer efter tjufnadens wärde, samt arbete i tu år å fästning.

§. 5.

Stjäl någor inom Krigsståndet af Kronans medel, utur det rum der de förwaras, eller af andra des tilhörigheter utur Förrådshusen eller Warfwen, och sker sådant af den som godset icke i wård hade, men wisste at det war Kronans egendom; straffes tjufwen, i fält, med fyratio par spö och sex års fängelse å fästning med eller utan arbete: och i fredlig tid, med spö efter tjufnadens dubbla wärde, samt twänne års arbete å fästning. Stiger ej det olofligen borttagne öfwer tre riksdaler sexton skillingar; warde förbrytaren belagd med kropsplikt efter det snattades dubbla wärde, eller straffes extrajudicialiter. Föröfwar någor sådant snatteri andra gången, sedan han förut för lika brott wid Domstol dömd och straffad blifwit; stånde tjufs-rätt, som ofwan sagt är.

§. 6. Den som uptäcker och bewisar tilgrepp, tjufnad eller försnillning, af Kronans medel eller tillhörigheter, til högre belopp än tre riksdaler sexton skillingars wärde, skal i belöning undfå tio riksdaler, hwilka Kronan förskjuter, och af den brotsliges egendom böra ersättas.

§. 7.

Stjäl eller snattar någor der han på wakt commenderad är, eller ifrån sin Förman inom Regementet, eller ifrån sin kamrat, eller ifrån fängslad person; straffes första gången med nio par spö. Sker det andra resan; ware twegildt, och arbete tu år å andra fästning, samt plikte desutom hwarje gång med spö, efter det stulnas eller snattades wärde.

§. 8.

Har, wid något af ofwanberörde tilfällen, stöld eller snatteri skedt genom inbrott, eller utur ficka; straffes tjufwen, då han ej lif mister, derföre tillika, efter hwad Lag och Författningar i dessa delar stadga.

§. 9.

Begås annan stöld eller snatteri, än ofwan sagdt är; warde den brotslige ansedd efter allmän Lag. Den som en gång för stöld är dömd och straffad, men sedan med snatteri beträdes; plikte som hade han andra gången stulit.

§. 10. Tilgriper och förskingrar eller försnillar Embets- eller tjensteman, i ofredlig tid, något det minsta, af hwad namn och beskaffenhet det wara må, som honom til upbörd, eller i wård, eller til Trouppens aflöning eller beklädning öfwerlämnat är; warde hängd. Sker det i fredlig tid; miste sin tjenst, och gälde åter hwad han tilgripit och skingrat, eller försnillat, med sex å hundrade i ränta: böte ock dertil fyratio för hwarje hundrade, som han tilgripit eller försnillat. Kan han ej fullt återgälda, och är det under och til tretiotre riksdaler sexton skillingar; arbete wid Konungens slott eller fästning et å. Stiger det något deröfwer, eller til sextiosex riksdaler tretiotwå skillingar; arbete som sagt år, tu år, och så widare. Stiger det öfwer trehundrade riksdaler eller til trehundrade tretiotre riksdaler sexton skillingar; arbete i tio år. Är det något deröfwer; arbete i hela sin lifstid. Gå det öfwer sexhundrade sextiosex riksdaler tretiotwå skillingar; warde hängd. Och gånge icke destomindre i alla dessa fall, i betalning, hwad han i bo hafwer. Kan han skadan gälda, men ej böterne, och stiga de böter til trehundrade tretiotre riksdaler sexton skillingar, eller deröfwer; sitte en månad i Konungens häkte wid watn och bröd. Äro böterne mindre; plikte med sådant fängelse i åtta eller fjorton dagar, eller tre weckor, alt som Domaren det pröfwar.

§. 11.

Nu tilgripes och skingras icke sådant, som utdelas skal, men med utdelningen dröjes längre än wederbör, genom hans förwållande som den besörja borde; gifwe den brotslige genast ut det innehållne, och miste tjensten: i ofredlig tid straffes han desutom med tu års fängelse å fästning.

§. 12.

Har något af Kronans eller andra allmänna medel genom missräkning kommit at hos Uppbördsman innestå, och ersättes de icke inom en månad, sedan beloppet blef kunnigt, erkändt eller faststäldt; hafwe han sin tjenst förwerkat.

§. 13.

Warda Kronans tilhörigheter och persedlar, i Arsenal, Tyghus, Skepp, Warf, Trossbodar eller andra förwaringsställen, genom uppenbar wangömo och wårdslöshet, förlorade eller förderfwade; miste då han, som upbörden eller wården deröfer hade, sin tjenst, och ersätte förlusten eller skadan: hwilket straff, i ofredlig tid, ökes med tu års fängelse å fästning, med eller utan arbete. Saknas hos honom tilgång; warde då bristen godtgjord af den, som inseendet ålegat, och Kronan derföre answara borde.

§.14.

Nyttjar man obehörigen eller utan lof, til enskildt behov, Kronans hästar, båtar eller annan redskap, eller lägger man i Kronans skepp, hus eller wagnar hwad der ej intagas bör, och timar deraf skada; straffes Officer eller Upbördsman med tjenstens förlust, Under-officer med et års degradation, och den af Manskapet med tre hwarf gatulopp: samt fylle en hwar skadan. Har ej skada skedt; då anses de förre med tre weckors arrest: men den af Manskapet; näpses extrajudicialiter.

§. 15.

Djerfwes någor, högre eller lägre Embets- eller Tjensteman wid Arméen eller Flottorne, sjelf eller genom andra, til sin enskildta fördel, fordra, begära eller upbära, af Rust- eller Rotehållare, Borgerskap, eller dem, hos hwilka Krigsfolk inqwarteradt är, eller af sit underhafwande Manskap, någon utgift, kostnad, eller gåfwa, eller något sammanskott pålägga, eller med twång eller list något sig olofligen förskaffa, eller bemälte personer med körslor eller arbete beswära, då öfwerenskommelse derom, emot riktig betalning, ej träffas; skal han, under hwad förewändning det än skedt, mista sin tjenst, och wara owärdig at någonsin få den åter.

§. 16.

Den som låter bruka sig, at intala eller förleda någon, til de i föregående 15. §. omnämde pålagor eller sammanskott; straffes, för sådan delaktighet, efter omständigheterne.

§. 17.

Tager någor emot, hwad af fri wilja bjudes, och hwarom han icke anstaltat; warde degraderad på sex månader.

§. 18.

I alla ofwannämde händelser skal sammanskottet, ehwad det är i waror, arbete eller penningar, til gifwaren återbetalas eller ersättas, samt förbrytaren serskilt gälda tio riksdaler, som brottets uptäckare har at undfå, men Kronan genast förskjuter. Friwilligt sammanskott, som i föregående 17. &. omtalas, gånge til Krigsmanshuset.

§. 19.

Pockar någor af Manskapet åt sig af Rotebonde eller Wärd, mera än honom bestås; straffes med twå hwarf gatulopp.

§. 20.

Skulle Rust- eller Rotehållare beswäras annorlunda, än 15. §. af detta Cap. urskiljer, ware sig med brefs bärande i enskildte ärender, hästbete, eller annat dylikt; blifw den felaktige derföre extrajudicialiter ansedd.

§. 21.

Behöfwer Officer, i fält, läger, eller under tåg och marche, af underhafwande manskap hjelp eller handlangning wid förefalllande göromål, som ej äro släpsamme, trägne eller beswärlige; får Manskapet sig sådant icke undandraga, då det ej annorlunda hindradt är.

CAP. 9.

Om Qwarter, Läger, Poster och Wakter.

§. 1.

En hwar skal begifwa sig til det qwarter, honom angifwit warder. Den häremot bryter, eller utan tilstånd annat Qwarter intager; straffes, i fält, Officer eller Under-Officer med en til twå månaders degradation, och Manskapet med gatulopp, ifrån et til tre hwarf. I fredlig tid; anses de felaktige extrajudicialiter. Skulle någor, emot serskild gifwen befallning, sig härutinnan förgå; straffes såsom för ordres brott.

§. 2.

Den af Manskapet, som wistas utom sit Qwarter, emellan det tapto slagits, eller nattwakt å skepp satt blifwit, och reveille gången är, men dertil ej förskaffat sig wederbörandes lof, warde gripen och extrajudicialiter straffad.

§. 3.

Hwilken som i Fästning, Läger eller Skeps-Warf, går annorstädes ut eller in, än genom rätta portar eller wägar, der wakt eller piquet utsatt är; straffes, efter hwad 1. §. i detta Cap. förmår.

§. 4.

Finnes Skildtwakt sofvande eller drucken, eller går han oaflöst ifrån sin post, eller utan lof lemnar den åt annan; warde, i fält, arquebuserad, och i fredlig tid, straffad med tre hwarf gatulopp: i hwilken senare händelse, om skada deraf timat, straffet ökes, efter omständigheterne, til och med til högsta kropsplikt. Den annors post-ställe olofligen sig tilbytt eller emottagit; stånde ock samma answar.

§. 5.

Uteblifwer någor, utan laga förfall, ifrån anbefald wakt eller tjenstgöring; straffes såsom för brott emot ordres. Går någor utan tilstånd, ifrån wakt eller piquet, eller å förelagd tid sig der icke åter inställer: sker det i fält, och wore det Befälhafwanden; arquebuseres. Gör det någon annan; miste Officer tjensten, Under-Officer degraderes på et år, och den af Manskapet, straffes med tre hwarf gatulopp. I fred, anses den felaktige extrajudicialiter: men är det Befälhafwanden; warde på tre månader degraderad.

§. 6.

Byta Officerare eller Under-Officerare, utan wederbörligt tilstånd, wakt eller annan tjenstgöring; straffes, i fält, Officer med tjenstens förlust, och Under-officer med degradation på et år. I fred, blifwe sådant fel extrajudicialiter ansedt.

§. 7.

Den Officer, som i fredlig tid, då Konungen eller Högste befälhafwaren ej annorlunda förordnar, håller Manskap til trägnare waktgöring, än Tjenste-Reglementer eller Författningar tillåta; warde derföre straffad med arrest, första gången på en, och andra gången på twå månader. Sker det tredje gången; miste tjensten: samt betalte wid alla dessa tilfällen för hwar dag, den strängare waktgöringen Karlen åkommit, åt honom full sold, utöfwer hwad Kronan består.

§. 8.

Den, som utan wederbörligt lof, på Kronans Skeps-Warf, fartyg, eller i Tyghus, Gårdar, Magasin eller dylike förwaringsställen, insläpper någon annan person, än den som der har tjenst eller arbete; straffes, som skada deraf förorsakas, såsom för brott emot ordres: och ersätte, så långt hans egendom räcker, den förlust derigenom timat. Sker ingen skada; anses den felaktige extrajudicialiter.

§. 9.

Dristar någor at, utan rättighet eller ordres, gifwa signal, eller lossa larmskott, der Garnison ligger, eller i Läger, om skepsbord, under Möte, Mönstring, Marche eller Tåg; straffes såsom för ordres-brott.

§. 10.

Den som, i ofredlig tid, annorlunda, eller på längre tid, än Tjenstgörings-Reglementerne utstaka, permitterar någon til Krigs-Staten hörande person, at gå utur Läger, ifrån Skepp eller Fästning; miste tjänsten.

§. 11. Då Konungens Befallningshafwande, Domstol, eller Police- eller Krono-betjent skriftligen äskar, at någon i förwar tagas må, åligger det Befälhafwaren på wakt, at dertil behörig handräckning lemna.

§. 12.

Handräckning at hemta och häkta tjuf eller wåldswerkare, bör ock meddelas, på begäran af Embets- eller Tjensteman, Borgare eller bofast man, då han derföre af Wakthafwanden känd är, eller sådant styrker med bewis, hwilka denne sedermera äger at til sin säkerhet förswara, intil des i målet dömdt blifwit. Enkor och hustrur njute lika rätt til handräckning, som deras män tilhört.

§. 13.

Klagar lös eller okänd man, öfwer lös mans öfwerwåld, och begär arrest; qwarhålle Befälhafwaren dem bägge, intil des annorledes derom förordnadt warder. Men ej må, på sådan persons angifwande, någon annan häktas, utan så är, at dråp, stöld eller annat grovt brott skedt, och den brotslige å bar gerning finnes, eller af närwarande menighet utwises. Höre då den Befälet förer angifwaren, antekne hans sant de witnens namn och hemwist, som om brottet intyga, och behålle den angifne uti arrest.

§. 14.

Gör någor buller eller oljud, wid Wakt, å gata eller torg, och på föreställning sig ej rätta låter; gripes och häktes saklöst, utan afseende å personen.

§. 15.

Wägrar befälhafware af Wakt, at lemna sådan handräckning, som ofwan stadgas, eller släpper den sålunda häktade ut, förr än ordres derom blifwit gifne; straffes efter de grunder 13. §. 1 2. Cap. innehåller.

§. 16.

Hwilken som, annorlunda än tillåtit är, någon griper eller häktar, eller derom befallning gifwer; straffes med tjenstens förlust, tretiotre riksdaler sexton skillingars böter, och et års fängelse å fästning. Orkar han ej böta; hålles derutöfwer i fyra månader å fästning.

§. 17.

Wid enahanda answar, får ej Officer eller Under-Officer, eller annor wid de Regementer och Corpser, hwilka icke äro i Garnison förlagde, lemna militairisk handräckning at gripa någon til Regementet eller Corpsen icke hörande person, utan så är, at Konungens Befallningshafwande. Domstol eller Krono-Betjänt sådant äskar, eller ock den, som gripas bör, inom slagit Läger eller Skeppsbord sig uppehåller: i hwilken händelse, så wida denne wore utom Krigs-Staten, han genast skal til wederbörande Stads- eller Krono-Betjening öfwerlämnas.

§. 18.

Släpper någor, som på wakt är, fånga lös med wilja; miste, om han är Officer eller Under-Officer, tjensten, och sitte fyra månader i fängelse å fästning: den af Manskapet; straffes med fyratio par spö.

§. 19.

Undkommer Arrestant, genom Wakthafwandes försummelse eller wangömo; miste Officer eller Under-Officer tjensten, eller degraderes, eller sitte i arrest på wiss tid, alt efter som försummelsen och den undkomnes brott warit til: Manskapet straffes med spö eller gatulopp, efter omständigheterne och försummelsens beskaffenhet. Har åsidosatt fullgörande af serskilte, til i akt tagande wid bewakningen gifne ordres, wållat fånges flykt; blifwe då den försummelige ansedd, såsom för brott emot ordres.

CAP. 10.

Om Tjenstledighet, olofligt afhållande ifrån Tjensten, Rymning, Monderings och Gewärs förstörande, dubbel Legas tagande samt Afsked.

§. 1.

Hwad Författningerne stadga och innehålla om semestre eller annan tjenstledighet, skola wederbörande Befälhafware ställa sig til noga efterlefnad, wid answar som 13. §. i 2. Cap. förmår.

§. 2.

Begifwer sig Officer, utan wederbörligt tilstånd, utom Riksgränsen; hafwe sin tjenst förwerkat.

§. 3.

Reser Officer utom Regementets stånd, och dertil ej undfått wederbörandes lof, eller håller sig undan, eller infinner sig icke til tjenstgöring, å den dag, hans semestre eller permission til ända lupit, och har den permitterade, i händelse af lagligt förfall, sådant hos Befälhafwaren icke tilkännagifwit, samt derwid fogat behörige bewis; wore det öfwer sex weckor Officer uteblifwit, anses han såsom sin tjenst förlustig: och afföre honom Chefen utur Rullan, inberätte det til Konungen, och, sedan den i Författningerne til tjenstens åter tilsättande föreskrifne tid af twå månader derefter til ända gått, insände förslag å den ledige beställningen. Är uteblifwandet kortare tid än sex weckor; straffes med en dags arrest för hwar dag han sålunda ifrån tjensten sig afhållit. Officer, som til utrikes ort blifwit permitterad, afföres ej förr, än efter tre månader ifrån permissionens slut.

§. 4.

Skulle Befälhafware eller Commendant wara ifrån tjensten förfallolöst borta, längre tid än honom är eller blifwer tillåtit; ware ock underkastad samma answar, enligt nästföregående §., hwarom Konungen sjelf wil förordna.

§. 5

Den som, under krigstid, förgår sig på något af de uti detta Capitels 2. 3. och 4. §. §. omnämde fått; blifwe arquebuserad, ehwad uteblifwandet är längre eller kortare.

§. 6.

Understödjer eller bewiljar Öfwerste eller Befälhafware någon Officers, Under-Officers eller deras wederlikes permissions ansökning eller semestre, då han, Befälhafwaren weterligen, stämd är, eller någon sakägare utwerkat förbud emot hans resa ifrån orten, eller han häftar för balance; blifwe derföre ansedd, enligt 13. §. i 2. Cap., och fylle tillika all skada.

§. 7.

Officer, som utrikes permission fått, men icke anträdt resan inom sex weckor, efter det Resolutionen derom blifwit honom tilstäld; hafwe, så wida laga förfall ej förorsakat hinder, hwilket å behörigt ställe genast inberättas bör, förwerkat sin permission, och infinne sig sjelfmant til tjenstgöring, inom fjorton dagar ifrån nämde tids förlopp; wid påfölgd som 3. §. i detta Cap. stadgar.

§. 8.

Erhåller Officer permission til utrikes resa, på et eller flere år; åligge honom, om han i Europa är, at hwarje halft år til sin Befälhafware upgifwa, hwar han wistas, hwarthän han ämnar sig, samt om hwad tjenst han utrikes innehafwer. Försummar han denna rapport, hwilken kan, å de ställen der Swenske Ministrar eller Consuler finnas, dem til fortskaffande öfwerlämnas; straffes, när han återkommer, med degradation på twå månader. Wiser han laga förfall; ware ifrån alt answar fri.

§. 9.

Utrikes permitterad Officer bör sjelfmant wid Regementet eller Corpsen sig inställa, då krig emot Fäderneslandet utbrister. Gör han det icke, så fort ske kan, sedan kriget blifwit, i Tidningarne å den ort der han wistas, kungjort, eller han bewisligen derom serskilt underrättelse erhållit, och styrker han ej laga förfall; ware sin tjenst förlustig, och miste lönen ifrån berörde tid.

§. 10.

Underlåter inrikes permitterad Officer, eller den semestre njuter, at hos sin Befälhafware upgifwa hwar han wistas; straffes extrajudicialiter.

§. 11.

Förbryter sig Under-Officer på sätt 3. §. i detta Cap. innehåller; warde, i fält, arquebuserad: och i fredlig tid, då han öfwer sex weckor utan anmäldt laga förfall uteblifwer, degraderad på et år, samt för afhållande ifrån tjensten kortare tid, straffad extrajudicialiter.

§. 12.

Hwad 7. 8. 9. och 10. §. §. af detta Cap. stadga om Officerare; gälle ock för Under-Officerare, med i akt tagande af den skilnad i bestraffningen, nästföregående 11. §. utsätter.

§. 13.

Då Corporal eller någor af Manskapet wid Wärfwade Regementer permitteras, skal han förses icke allenast med Regements-Chefens eller Befälhafwarens tryckta pass, som innehåller Karlens namn, numer, ålder och längd, permissions-tiden och stället dit han må sig begifwa, utan ock med wederbörlige Preste- och Läkare-bewis, hwilka den permitterade alltid bör hafwa med sig, at för Krono-Betjente upwisa: och åligger jemwäl Regements-Befälhafwaren at, wid slutet af hwarje månad, å permitteradt Manskap sända lista til Konungens Befallningshafwande i det Län, dit någon under loppet af samma månad blifwit förpassad. Compagnie-Chef må bewilja sådan permission inom Garnissonen eller Regementets stånd, såsom ock det utom på kortare tid, då den permitterade inom dygnet återkommer.

§. 14.

Indelt Manskap, som är på roten och wil utom Regementets stånd färdas; förskaffe dertil Rust- eller Rotehållarnes skrifteliga begifwande, och anmäle sig dermed, genom wederbörande Compagnie-Chef, hos Regements-Befälhafwaren, til erhållande af permission. Inom Regementets stånd må, med Rust- eller rotehållarens bifall, sådan permission af Compagnie-Chef meddelas. Nekar Roten sit samtycke dertil; pröfwe det Konungens Befallningshafwande, och anmäles sedan, som sagt är, ansökningen hos wederbörande Chef. Inom Compagniets läge får detta Manskap i enskildta angelägenheter wistas hwar som helst, allenast at det, i händelse af bortowaro öfwer tre dagar ifrån boningsstället, sit wistande upgifwer hos Corporalen eller närmast boende Förman wid Compagniet.

§. 15.

Båtsman, som ej commenderad är, får icke, utan Rusthållarens lof och Rotmästarens wetskap, wara öfwer tre dygn ifrån sit torp eller utom socknen der roten är belägen. För resor utom Länet eller til sjös; söke han wederbörande Befälhawares pass: dock må sådant icke emot Rotens wilja honom lemnas.

§. 16.

Den af Krigs-ståndet, som annorlunda permitterar, än ofwan sagt är, eller ock under Exercice- och Mötes-tid någon tjenstledighet bewiljar, utan at den det begär, kan wisa, at hans wälfärd genom wägrande äfwentyras; blifwe straffad med en månads fängelse. I fält, ware lag som 9. Cap. 10. §. föreskrifwer.

§. 17.

Föreslås någor til permission, eller permitterar den af Manskapet, som, honom weterligen, wanfrägdad eller stämd är, eller hafwer Dom eller Utslag emot sig, som fullgöras skal; straffes med twå månaders arrest.

§. 18.

Begifwer sig, eller wistas permitterad annorstädes än Permissions passet innehåller; warde gripen af Krono-Betjente, til Regementet återskickad, och der extrajudicialiter straffad.

§. 19.

Skrifwer någor, eller låter skrifwa falska, eller förändrar behörigen utgifne Permissions-pass, Wärfnings-patent, Capitulations- eller andra bewis, eller af sådana oriktiga sig begagnar; miste äran, och sraffes med fjorton par spö.

§. 20.

Rymmer, eller, utan laga förfall, efter permissions-tidens slut uteblifwer, någor af Manskapet wid Arméen eller Flottorne, som Krigsmanna-eden aflagt; warde, i fält arquebuserad, och i fred straffad första gången med tre, och andra gången med fem hwarf gatulopp jemte det rymmarens återstående tjenstetid hwarje gång ökes med sex år. Gör han det tredje gången; straffes med fyratio par spö och tu års arbete å fästning, samt ware owärdig, at i Kronans tjenst widare antagas.

§. 21.

Sätta sig flere samman och rymningsbrott föröfwa; blifwe, i fält, uphofsmannen hängd, och de öfrige med högsta kropsplikt straffade: i fredlig tid, straffes uphofsmannen med fyratio par spö samt tre års arbete å fästning, och de andre, efter de grunder nästföregående 20. §. urskiljer. Nu har sådan sammansättning skedt, men rymning icke werkstäld blifwit; warde då straffade, uphofsmannen såsom rymmare, samt de öfrige brotslige extrajudicialiter.

§. 22.

Rymmer den, som til krigstjenst lagligen wärfd, legd eller dömd är, men Krigsmans-eden ej swurit, eller wägrar han at sådan ed aflägga; straffes, i krigs-tid med fem, och, i fredlig tid, med twå hwarf gatulopp.

§. 23.

Ångrar sig rymmare, och, i fredlig tid, inom åtta dagar godwilligt sig åter inställer, eller håller någor af Manskapet sig olofligen undan, utan at han ifrån orten afwiker; anses han extrajudicialiter. Samma lag ware ock, der någor, som uteblifwit öfwer permission, inom ofwannämde tid, beräknad ifrån permissionens slut, sig wid Regementet infinner. I krigstid, gälle alltid hwad 5. §. i detta Cap. stadgar.

§. 24.

Den som weterligen döljer, hyser eller utur wägen skaffar rymmare, eller honom icke angifwer eller gripa låter; straffes, om han är af Manskapet, såsom rymmare. Gör det någor annor; plikte tre riksdaler sexton skillingar, och skaffe karl i stället. Mägtar han det icke; träde sjelf i krigstjenst, om han dertil dugelig är: men i annor händelse, aftjene med arbete den kostnad, som til annan karls anwärfning upgår.

§. 25.

Om någon angifwer rymmare, så at denne derpå gripen warder, eller ock sjelf honom fasttager och til wederbörande öfwerlämnar; skal han derföre i belöning undfå en riksdaler tretiotwå skillingar, som förskjutes af närmaste Landtränteri, och ersättes, i fredlig tid, af Compagnie-Chef, om rymmaren hörer til Wärfwad Trouppe, men eljest af Roten, hwilken äger at af hans lön innehålla, hwad deremot swarar. I krigstid, betale Kronan samma belöning.

§. 26.

Säljer, förskingrar, byter, förstörer eller förpantar någor större eller mindre del af sina monderings- remtygs- bewärings- eller utrednings-persedlar, eller är någon Krigsman härutinnan delaktig, eller bortkomma slike persedlar genom uppenbar wårdslöshet; straffes den brotslige, om han är Under-Officer, med degradation första gången på tre, och andra gången på sex månader: men kommer han åter; miste tjensten. Är han af Manskapet; straffes första gången med tre och andra resan med fem hwarf gatulopp, samt tredje gången med fyratio par spö. Skulle denne widare sig sålunda förbryta; ökes sistnämnde straff med et års fästnings-arbete: och warde wid alla dessa tilfällen skadan ersatt.

§. 27.

Hwar som, utan wederbörande Compagnie-Befälhafwares skrifteliga tilstånd, af Manskapet köper, sig tilbyter, eller til försälgning, slike persedlar, eller krut, skott, lod, hackor, pickor eller annan redskap, som han wisste wara af sådan beskaffenhet; skal dem genast utan lösen återskaffa, eller fulla wärdet gälda, samt desutom böta sex riksdaler tretiotwå skillingar. Förgår sig Krigsman på lika sätt; warde ansedd enligt hwad nästföregående 26. §. förmår.

§. 28.

Kan den af Manskapet wid Wärfwade Arméen, som emot 26. §. i detta Cap. sig förbrutit, icke skadan ersätta, eller warder den ej annorlunda godtgjord; bör hans capitulations-tid af Domaren förlängas, då et år räknas at swara emot en riksdaler tretiotwå skillingar. Men har han tillika rymt, och capitulationen, efter hwad ofwan stadgadt är, derföre blifwer förlängd; får, i sådan händelse, i brist af ersättning för de förstörde persedlarne, capitulations-tiden icke widare ökas.

§. 29.

Tager någor som til Krigstjenst wärfd, legd eller dömd är, wärfning eller lega wid annat Regemente, Compagnie eller Esquadron, innan han ifrån sin förra krigstjenst afsked fått; straffes såsom för rymmande i 20. och 22. §. §. Af detta Cap. utsatt är. Den honom dertil tubbar; blifwe, om han är Officer eller Under-officer, degraderad på tre månader: och den af Manskapet, straffes med tre hwarf gatulopp. Krigsman, som weterligen en sådan til krigstjenst antager; stånde ock samma straff.

§. 30.

Wärfwad eller lego Karl må ej, emot sin wilja och utan Regements-Befälhafwarens samtycke, bortbytas eller öfwerlemnas til annat Regemente eller Garnisions station, annorlunda, än framdeles i 11. Cap. 7. §. urskiljes. Sker det; ware Karlen fri från krigstjenst, om deröfwer klagas: och den Officer, som honom bortbytte, öfwerlemnade eller emottog; straffes med degradation, enligt nästföregående 29. §.

§. 31.

Då krig infaller, må ej Officer eller Under-Officer begära afsked, utan för hög ålder, bewisad sjukdom, eller annat laggiltigt skäl.

§. 32.

I krigstid får icke någor af Manskapet afskedas för annan orsak, än sjukdom eller ålderdoms bräcklighet: och skal ej eller den wärfwades capitulations-tid beräknas, eller hans capitulation uphöra: utan njute karlen serskildt betalning af Kronan, en riksdaler tretiotwå skillingar för hwarje krigs-år, samt uttjene sin återstående capitulation, enär fred blifwer.

§. 33.

Manskap af Indelta regementer äger, at wid General-Mönstring afsked begära, och erhålle det, då laga skäl dertil äro. Emellan Mönstringar, må Regements-Chef meddela interims-afsked, när Karlens ansökning derom af wederbörande Rust- eller Rotehållare understödjes. Med Båtsmäns afskedande förfares efter hwad serskilte Författningar stadga.

§. 34.

Regements-Befälhafware ware alltid öppet, at meddela Manskap afsked, då, för trängande orsaker, hwilka Karlens wälfärd röra, denne söker at från krigstjenst blifwa endtledigad, och i sit ställe anskaffar annan Karl, som behörigen godkännes.

§. 35.

Nekar wederbörande afsked åt den af Manskapet, som dertil berättigad är; miste tjensten. Samma lag are för den, som afskedar någon, utan at dertil rättighet hafwa: sådant afsked blifwe ock ogildt ansedt.

§. 36.

Gör någor, som til krigstjenst legd, wärfd eller dömd är, upsåteligen sig dertil odugelig, genom stympande af lem eller eljest; straffes med tretio par spö, och ersätte lega eller wärfningspenningar: men saknas hos honom tilgång; aftjente sådant med arbete å fästning, eller hos målsäganden, om denne det yrkar.

CAP. 11.

Om Otukt, Lösaktighet, Dryckenskap och Dobbel.

§. 1.

Befälhafware böra hwar för sig hafwa noga tilsyn, at, ibland det under dem lydande Krigsfolk, tukt, ära och goda seder bibehållas, samt skola derföre genast låta til behörigt straff, efter almänna Lagen eller dessa Krigs-Articlar, befordra dem som i en eller annan måtto med någon häremot stridande förbrytelse beträdas.

§. 2.

Tager man qwinna med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagligen dertil wunnen; straffes med högsta kropsplikt och twänne år fängelse å någon Kronans fästning, med eller utan arbete: hafwe ock förwerkat alt sit lösa gods. Gitter han ej fullborda sin onda wilja; straffes ändå för wåldet med tretiofyra par spö eller annan deremot swarande kropsplikt. Äro flere i wåldet delaktige; stånde alle lika straff. Häfdar man den som ej fyllt tolf år; ware lag samma.

§. 3.

Lösa och otuktiga qwinnor måge icke lidas inom Skepsbord, i Läger, Wakt eller Caserner, utan böra genast derifrån warda förwiste, eller ock häktas, och til Konungens Befallningshafwande öfwerlämnas.

§. 4.

Finnes någor, på wakt eller under annan tjenstgöring, af starka drycker öfwerlastad; straffes Officer första gången med tre månaders degradation, och andra gången ware han sin tjenst förlustig: Under-officer anses med degradation, första gången på tre månader, och andra gången på et år: kommer han tredje resan åter; blifwe då utur Rullorne utstruken. Manskap som med fylleri beträdes; straffes extrajudicialiter.

§. 5.

Öfwar Officer eller Under-Officer olofligen spel, inom Wakt eller Skepsbord; straffes första och andra gången med arrest, på en til twå månader: sker det flere resor; degraderes på wiss tid, ifrån tre til sex månader.

§. 6.

Manskap får ej inlåta sig i spel om penningar eller penninge-wärde. Bryter någor häremot; plikte första gången med twå och andra gången med fyra hwarf gatulopp. Beträdes han dermed oftare; slite då tretio par spö.

§. 7.

Fortfar någor af Manskapet i liderlighet eller sturskhet, oaktadt undergångna bestraffningar; må en sådan af Befälhafwaren öfwerlemnas til annat inom fästning förlagdt Regemente, der tilfälle gifwes, at sätta honom under nogare tilsyn och aga: men den Karl, som med liderlighet och wanart sig så utmärkt, at något hopp icke är öfrigt, det han på berörde sätt kan rättas, bör utur Rullorne utstrykas, och lemnas til Konungens Befallningshafwande, som låter hålla honom til allmänt arbete å fästning, intil des han sit lefwerne förbättrat: dock får detta alt wid indelta Regementerne icke ske, utan Rust- eller Rotehållarnes samtycke, eller ock, då skälen dertil wid General-Mönstring pröfwade och godkände blifwit.

§. 8.

De som hålla mat- eller dryckes-waror til försälgning i Läger, wid Commendering eller Flotta, skola dertil wara behörigen antagne, och på de af wederbörande dem anwiste ställen sin näring utöfwa. Den häremot felar, eller ock utan tilstånd har mat- eller dryckes-waror å nämde ställen fala; warde från Lägret eller Flottan drifwen, och alle hans waror förbrutne til Krigsmanshuset.

§. 9.

Borgar Marquetentare mat- eller dryckes-waror til någon af Manskapet, och har dertil ej undfått Befälets lof, eller lemnar utöfwer hwad honom tillåtit är; hafwe då ej rätt, at för så bestraffad fordran betalning njuta.

§. 10.

Om Durch-Marche och Tåg.

§. 1.

Trouppe skal, under Marche och Tåg, wara anförd af behörigt Befäl, at den i ordning hålla: hwarföre ock Befälhafwaren derwid äger at utöfwa den extrajudiciele bestraffningsrätt, Regements-Chefer tillagd är. Skiljer sig Befälhafwaren ifrån Commenderingen; straffes med sex månaders degradation.

§. 2.

Tillåter Officer någon til Trouppen hörande person at utan laga förfall ifrån påbudit Tåg uteblifwa; straffes såsom för ordres-brott.

§. 3.

Warder, wid Tåg, Krono-Betjänt i eller för tjensten med hugg och slag, hot eller smäde-ord, af någon inom Trouppen öfwerfallen; anses den brotslige enligt hwad 2. 3. och 4. mom. i 4. §. af 6. Cap. förmå.

§. 4.

Skulle någor af Trouppen under tågandet bära hugg och slag å den som skjutsar, eller å resande; ligge sådant i tweböte emot hwad allmänna Lagen i thy fall eljest stadgar.

§. 5.

Hindrar någor af Manskapet den skjutsande at sjelf köra sina hästar; straffes extrajudicialiter. Förderfwas eller skadas skjuts häst eller redskap, genom Krigsfolkets wållande; skal derföre betalas hwad Krono-Betjent och twå ojäfwige män finna skadan wärd wara: den dermed missnögde dock öpet, at hos konungens Befallningshafwande i Länet rättelse söka.

§. 6.

Släpper någor olofligen häst i annans åker, äng eller beteshage; warde extrajudicialiter straffad: och skadan ersättes, på sätt föregående 5. §. utstakar.

§. 7.

Tager Officer eller Under-Officer, med wåld proviant eller fourage-persedlar; warde degraderad på en til tre månader. Gör det någor af Manskapet; straffes med spö ifrån femton til tretio par, efter omständigheterne: hwardera fylle äfwen skadan, som sagt är. Nekas Krigsfolk hwad thy skäligen tilkommer; måge wederbörande anlita Krono-Betjeningen, som åligger at behörig handräckning lemna.

§. 8.

Begär tågande Krigsman brott, som efter dessa Krigs-Articlar icke må extrajudicialiter afgöras, och kan icke, för Tågets uppehåll skul, Krigs-Rätt på stället sättas, skal Befälhafwaren sjelf, med biträde af närwarande Krono-bejent, som förer protocoller, i Målsägandens närwaro, derom genast ransaka, och, wid framkomsten til den ort, der Commenderingen sluteligen stadnar, om målets förwisning til behörig Domstols laglikmätiga handläggning föranstalta. Åberopas wid slik undersökning witnen, och äro de icke tilstädes; har Krono-Betjenten, at, så fort ske kan, låta afböra dem wid närmaste Domstol, och Protocoller deröfwer hos Konungens Befallningshafwande aflemna, at til wederbörande öfwersändas.

§. 9.

Under Tåg och Marche må ej, utan genast erlagd betalning, någon annan förstäring til Trouppen lemnas, än som enligt föfattningerne bestås, och tingad är. Den sådant gör, skylle sig sjelf, om betalning derföre uteblifwer: och bör Konungens befallningshafwande förut, äfwensom Befälhafwaren genast wid ankomsten til Qwarteret, låta derom allmänneligen kungöra. För anordnad eller af wederbörande tillåten förtäring, answare Befälhafwaren, så at den genast och innan af-marschen ifrån Qwarteret warder godtgjord, derest icke Krono-Betjeningen åligger, at om liquiden besörja.

§. 10.

Alla skada, som Krigsman under Tåg förorsakar, betale han strax. Kan han de ej; göre sådant Befälhafwaren, och tage sin ersättning af den brotsliges tractaments-penningar. Förslå det icke; answare hela Trouppen för bristen. För Dräng, der han sjelf ej mägtar, betale hans Husbonde. Nu kan den brotslige icke uptäckas, men lagligen bewises, at någon af Trouppen saker är; warde då skadan godtgjord såsom ofwan säges. Sker stöld i Qwarter, och tilrätta skaffas ej tjuf eller det stulna genast; låte Befälhafwaren, utan minsta drögsmål, inom sin Commendering visitera: och gånge med ersättningen jemwäl i detta fall, efter hwad här stadgadt blifwidt.

§. 11.

Kunna icke ofwannämde ersättningar, enligt de i detta Cap. faststäldte grunder, på stället godtgöras; skal wederbörande Krono-Betjent strax hos Landshöfdingen derom afgifwa berättelse, styrkt af witnen, som under förbindelse af framdeles afläggande ed, intyga upgiftens riktighet: hwarefter Konungens Befallningshafwande äger at foga anstalt, det ersättningen i behörig ordning innehålles, och sändes den lidande tilhanda.

§. 12.

När Tåg anträdes, skal Befälhafwaren framför fronten af sin Trouppe förmana Manskapet til ordning och ledighet, samt innan af-marschen, låta uplåta 4. §. i 6. Cap., 9. §. i 7. Cap., samt 3. 4. 5. 6. 7. och 10. §. §. i detta Cap.

§. 13.

Wid hwarje skjuts-ombyte eller upbrott ifrån nattläger, låte Befälhafwaren, uti Krono-Betjeningens närwaro, efterfråga, om någor har at öfwer Trouppens förhållande klaga: i hwilken händelse sådant bör af honom genast uptagas, samt, om möjeligheten medgifwer, afhjelpas. Å Marche routen, som Konungens Befallningshafwande skal wid början af hwarje Län låta til Befälhafwaren öferlemna, bör, til dennes säkerhet, af Korono-Betjenten, innan han ifrån Commenderingen sig skiljer, warda anteknadt, ej mindre, huruwida klagomål försports, än ock, i sådant fall hwad, åtgärd til afgörande deraf lemnad blifwit. Yppa sig klagomål sedermera; ware Befälhafwaren ifrån answar derföre fri.

§. 14.

Försummar eller underlåter, Befälhafwaren något, som, til bibehållande af ordning och skick ibland det tågande Krigsfolket, eller til uptäckande af derunder begångne brott, honom åligger; warde ansedd efter 13. §. i 2. Cap.

CAP. 13.

Om Mönstring.

§. 1.

Då Mönstring påbuden och kungjord är skola alle, som til regementet eller Corpsen höra, sig öfe bart derwid inställa. Blifwer Officer eller annor Embets- eller Tjensteman, utan laga förfall, ifrån Mönstring borta; miste tjensten. Är det någor af Manskapet; straffes som rymmare.

§. 2.

Skulle Officer, wid Mönstring, til låns af annan taga, eller åt annan låna Manskap, eller eljest på et eller annat sätt bruka någon, som icke är til Soldat wid samma Compagnie wederbörligen antagen, at dermed fylla ledig numer; ware både låntagare och långifware sin tjenst förlustig, samt plikte desutom hwardera sexton riksdaler tretiotwå skillingar för hwar Karl eller numer, angifwarens ensak.

§. 3.

Manskap, som på sådant sätt sig nyttja låtit; straffes med fyra hwarf gatulopp.

§. 4.

Den Officer eller Under-Officer af Cavalerie Regemente, som af annan lånar häst til det i 2. §. af detta Cap. nämde behof; miste tjensten.

§. 5.

Lånar någor gewär eller annat, hwad det wara må, som til rustning eller mondering hörer, och deraf, til nyttjande eller upgifwande wid Mönstring, sig begagnar; anses extrajudicialiter, efter omständigheterne.

§. 6.

Wid General-Mönstring, underrätte Mönsterherren Trouppen, at hwar och en, som tror sig äga skäl til klagan, må den framföra, när han i sin ordning til Mönsterbordet framkallas. Sedan Compagniet mönstradt och åter tilsägas, at, om någon sin fulla rätt icke erhållit, sådant ännu då anmälas må: och äge, wid bägge dessa tillfällen, den lidande frihet, at sina beswär andraga, samt njute, genom Mönsterherrens anstalt, behörig rättelse.

§. 7.

Klagar någor utan anledning, eller brister i den aktning och anständighet, han Mönsterherren eller sin Förman skyldig är; straffes enligt hwad 16. och 17. §. §. i 2 Cap. stadga.

§. 8. Har någor sin fulla rätt, af hwad Kongl. Maj:t och Kronan består, icke njutit, men försummar, at wid Mönstring sådant angifwa; ware sedan talan derå förlustig.

CAP. 14.

Om Laga Domstol, Rättegången i Krigsärender, samt Utslags werkställande.

§. 1.

Förste Domstol är Krig-Rätt wid hwarje Regemente eller Corps i Arméen, så ock wid Amiralitetet och Arméens-Flottas serskildta Escader. Ordförande och ledamöter til sådan Rätt förordnas af Öfwersten eller den i Regementet eller Corpsen befälet hafwer: och skola de Ledamöter, som börjat öfwerwara något mål, dermed til slut fortfara, om så ske kan.

§. 2.

I Krigs-Rätt är Öfwerste-Lieutenant Ordförande, eller, i han ställe, en Major: Ledamöter ware twå Ryttmästare eller Capitainer, twå Lieutenanter, en Officer af första graden, och en Auditeur, alle med säte och stämma.

§. 3.

Finnes icke på stället Öfwerste-Lieutenant eller Major; må äldste tjenstgörande Ryttmästaren eller Capitainen wara Ordförande: äfwensom til Ledamöter, i brist af Ryttmästare eller Capitainer, kunna förordnas Lieutenanter, och, i deras ställen, Officerare af första graden. Skulle Officerare saknas til domfördt antal; tages en eller twå af de äldste och skickeligaste Under-Officerare. Äro hwarken Officerare eller Under-Officerare til ofwan stadgade antal at tilgå, eller yppar sig emot dem laga jäf; äske befälhafwaren behöriga Ledamöter ifrån närmast warande Regemente eller Corps, at Krigs-Rätt utgöra.

§. 4.

Ej får Chef til Auditeur föreslå eller til Vice-Auditeur förordna annan, än den som är försedd med witnesbörd, at hafwa wid någon af Academierne i Riket undergått behörig examen i Lagfarenheten och dertil hörande nödiga stycken, samt at han tillika i Konungens Kansli eller något Rättegångs-Werk gjort sig känd för skickelighet och wälförhållande. Skal Krigs-Rätt anställas på mindre Escadre eller enkelt Skepp. Der Auditeur ej finnes; utser befälhafwaren annan tjenlig person, som, efter aflagd Domare-ed, Auditeurs-tjensten förrättar.

§. 5.

Hafwa flere til serskildta Regementer eller Corpser hörande personer tilsamman brott föröfwat, eller begås brott af sådana, som i Arméen tjenstgörande och commenderade äro; då sättes Blandad Krigs-Rätt, som förordnas, i Fält eller garnison, af Högsta Befälhafwaren, och, å Fästning, af Commendanten, samt bör bestå af en Öfwerste-Lieutenant eller Major, i egenskap af Ordförande, med ledamöter som i föregående 2. och 3. §. §. sagt är, och i förra händelsen, så wida sig göra låter, lika många ifrån hwarje af de Regementer, hwarifrån de brotslige lyda. Auditeuren ware ifrån samma Regemente med ordföranden: men är han lagligen hindrad, tillkallas, genom wederbörande Befälhafware, den närmast wistande Auditeur, så framt icke någon annan skickelig person kan, til Auditeurs-tjenstens förrättande, på stället erhållas.

§. 6.

Begår någor af Landt-Arméen, som på Skepp eller fartyg commenderad är, så bestraffadt brott, at det wid Krigs-Rätt uptagas bör; då skal i sådan Domstol en Regements-officer af Arméen föra ordet, och Ledamöterne utgöras til lika antal af Sjö- och Lands-Staten, så at Rätten består af sju personer.

§. 7.

Undre Domstol är, för krigsmagten til Lands och Sjös i Swerige och Finland, Krigs-Hof-Rätten i Stockholm, samt, för de i Pommern förlagde Troupper, General-Krigs-Rätten i Stralsund. I Krigs-Hof-Rätten ware Fältmarsalken eller Generals-person Ordförande, och Ledamöter twå öfwerstar, tre andre Regements-Officerare samt Krigs-Justitiarien, alle med säte och stämma. Til Militaire Ledamöter commenderas af Flottorne alltid twå, men fyra då sådane mål förekomma, som röra Sjö-Krigstjensten och manoeuvren: i hwilket sistnämnde fall, desse Ledamöter skola ifrån början til slut samma mål öfwerwara. Ordförande och Ledamöter uti General-Krigs-Rätten i Pomern, utnämnas på sätt derom serskildt stadgadt är.

§. 8.

I krigstid förordnas serskildte Öfwer-Domstolar. För Landt-Arméen. General-Krigs-Rätt, och för Flottorne, Öfwer-Rätter. Deruti skola ock wara Ordförande och fem ledamöter af Militairen, samt en Krigs-Justitiarie eller Öfwer-Auditeur. Förefalla sådane brottmål, som i 6. §. af detta Cap. omförmålas; skal Öfwer-Rätten wara sammansatt af Ledamöter ifrån både Landt- och Sjö-Staten, såsom i berörde §. om Krigs-Rätt sagdt är.

§. 9.

Sker myteri, eller uppror, eller annan grof missgerning i fält eller till sjös, och är fienden nära, eller händer sådant under flygande fana i marche emot fienden, och warder missgerningsmannen å bar gerning gripen; må, när hastig bestraffning är nödig, och målet ej tål upskof, Högste Befälhafwaren på stället låta Stånd-Rätt hållas. Hans näste Man i Befälet blifwe deruti Ordförande, och til Ledamöter kallas en Regements-Officer, twå Ryttmästare eller Capitainer, twå Lieutenanter, twå Officerare af första graden, Auditeuren, eller den som hans tjenst företräder, och desutom twå Under-Officerare, twå Corporaler och twå Soldater af bästa frägd. Denne Öfwer-Rätt sammanträder framför fronten, aflägger Domare-ed, ransakar utan widlyftig omgång, samt, efter Lag och Krigs-Articlar, öfwer den brotsliga fäller och afkunnar Dom, som genast werkställes, så framt Högste Befälhafwaren på stället icke annorlunda befaller, eller finner skäl at straffet lindra.

§. 10.

Då, wid mindre Detachement eller Commendering af Krigsfolk, å den ort der Landshöfdinge har sit säte, någor i tjenst warande person begår brott eller förseelse af den beskaffenhet, som til Krigs-Domstols uptagande hörer, men domfört antal Ledamöter icke på stället finnes, at Krigs-Rätt utgöra; sätte Landshöfdinge Slotts-Rätt, som äger at derom ransaka och döma. Huru Slotts-Rätts Utslag underställas, och beswär deröfwer anföras må, stadga serskilddte Författningar.

§. 11.

Ordförande och Ledamot i Krigs-Domstol skal, innan han Domare-embetet tilträder, denna Ed swärja:

Jag N. N. Lofwar och swär, wid Gud och hans heliga Ewangelium, at jag wil och skal, efter mit bästa förstånd och samwete, i alla Domar rätt göra, ej mindre den fattiga än den rika, och döma efter Guds och Sweriges Lag, Krigs-Articlarne och öfriga laga Stadgar: aldrig Lag wränga eller orätt främja, för skyldskap. Swågerskap, wänskap, afwund och illwilja, eller räddhoga, ej heller för mutor och gåfwor, eller annan orsak, under hwad sken det wara må, och ej den saker göra som saklös är, eller den saklös som saker är. Jag skal och hwarken förr än domen afsäges, eller sedan uppenbara dem, som til Rätta gå, eller androm, de rådslag, som Rätten inom lykta dörrar håller. Detta alt wil och skal jag, som en ärlig och upriktig Domare troliga hålla, utan arga list och påfund: så sant mig Gud hjelpe til lif och själ.

§. 12.

Til Krigs-Domstol höra följande mål: 1. Alla fel och förbrytelser i embete eller tjenst, så ock alla de brott och misshandlingar, som i Fält eller garnison, under Tåg och Marche, Mönstring, Regements- eller Compagnie-Möte, Recruitering, Complettering, Visitation, Syn, Besigtning, Wärfning, arbets- eller annan Commendering, å Kronans Skepp, Warf eller Skepsgård, eller i och under annan Krigstjensten rörande eller dermed gemenskap ägande förrättning föröfwas, ej allenast af högre eller lägre Officer, Under-Officer, eller någor af manskapet, som til krigstjenst lagligen wärfd, legd, dömd eller antagen är, ehwad han Krigsmanna-eden swurit eller ej: hwarunder äfwen begripas Wargerings- och reserve-karlar samt Fri-Corpser, så länge desse sistnämde njuta sold och löning af Kronan, jemte de wid Regementerne eller Flottorne antagne Handtwerks- och Timmermän, Trosskuskar och flere dylige personer, utan ock af de wid Arméen regementerne eller Flottorne i tjenst warande Justitiae- Cameral- Oeconomie- eller öfrige Civile- Embets- och Tjenstemän, i alt hwad som ej rörer desse senares redogörelse för upbörd af Kronans eller andra allmänna medel, och answar för deras tilgripande eller skingrande, hwilka mål lyda under de serskildta Domstolar och Embetsställen, som Konungen wård och inseende deröfwer betrott hafwer. – 2. Brott med ord eller gerning, af hwad beskaffenhet det wara må, som underhafwande, äfven utom tjensten, ehwar han wistas, emot någon sin Förman begär. – 3. Då någor af Regementernes eller Flottornes tjenstgörande Prester, wid de i 1. m. af denna §. upräknade tilfällen sig förbryter, de mål dock undantagne, som angå hans Presta-embete, Läran och Kyrkodisciplinen, hwilka skola af wederbörande Consortium uptagas och pröfwas: men är brottet af så grof beskaffenhet, at förlust af Presta-embetet påstås; kommer Krigs-Domstolen dast at sig yttra, huru det lagligen anses bör, och Consistorium tilhörer, at, efter erhållen del af ransakning och dom, som inom fjorton dagar dit insändes, angående Prestens skiljande ifrån embetet sig utlåta. – 4. Del af tjenstgörande Officer wid Krigs-Academiae-Staten eller andra Krigs-Scholor. – 5. Om Ledamot i Directionerne öfwer Arméens Pensions-Cassa, eller Flottornas lika beskaffade Cassor, begår underslef, öfwerträder, eller tillstyrker öfwerträdelse af de för dessa Inrättningar utfärdade Reglementen och Stadgar, så at, utom afsättning, han jemwäl bör med annat straff anses. – 6. Då Lots under lotsning eller eljest i tjensten felar: och tilkommer Krigs-Rätt wid Amiralitetet eller Arméens Flotta, at deröfwer döma. – 7. Då Krigsman tager lega eller wärfningspenningar annorstädes, eller til Kronans tjenst sig odugelig gör, ehwad det sker utom eller inom regementets stånd. – 8. Då Postkarl, Wakt eller Patroull blifwer öfwerfallen: hwilket mål uptages och afgöres af Krigs-Rätten, hwarunder den öfwerfallne lyder: men i Stockholm, hwarest ständig Slotts-Rätt är, bör, om någor utom Krigs-ståndet sådant brott begår, det samma wid sistnämde Domstol warda ransakadt och afdömdt. – 9. Då antagen Marquetentare eller någor af des folk bryter emot hwad dessa Krigs-Articlar, i afseende på slik befattning, föreskrifwa, eller på Flotta eller i Fält annat brott föröfwar. – 10. Frågor om gjort byte til lands, eller upbragt Skepp och gods til sjös. – 11. Då någor af de på Krigs-Collegii Stat upförde Archlie- Arsenals- eller Krono-Rustkamar-Tjenstemän eller Betjente sig i tjensten förser: hwarom Krigs-Rätt wid Artilleriet ransake, så framt Krigs-Collegium, som i sådant mål domsrätt äger, undersökning deruti äskar. – 12. Då af Krigsman någor köper, lånar eller i pant tager, monderings-persedlar, amunition eller annan Kronans redskap, af hwad namn det wara må. – 13. Då, i fält eller på Flotta, under Tåg eller Möte, Officers eller någon annan til Krigs-Staten hörande Embets- eller Tjenstemans Dräng eller öfrige Betjening sig förbryter. – 14. Alla de frågor som kunna upstå om Officerares, eller ofwannämde Embets- och Tjenstemäns, eller deras Drängarna och Betjenings lösören, som de hafwa med sig i fält, under Tåg eller Möte, eller när Flotta, Skepp eller någon Escadre i sjön eller utur sina wanliga hamnar eller stationer utslupit. – 15. Då Krigs-Domare i eller för embetet missfirmas, undsäges, hötes eller öfwerfalles. – 16. Brott, som tildraga sig å Coopvaerdie-skepp under Convoy: och blifwe dessa mål, om Skepparen icke sjelf kan dem afhejpa, dömde af den Krigs-Rätt, Befälhafwaren för Convoyen då förordnar: men i gröfre brott, som å lif eller ära gå, äger denne Rätt allenast at ransaka; och stånde den brotslige wid sin hemkomst til laga answar inför wederbörlig Domstol.

§. 13.

I alla ofwanberörde mål, utom dem, som i nästföljande 14. §. omförmålas, ransake och döme Krig-Rätt, hwar inom sin jurisdiction.

§. 14.

Krigs-Öfwer-Domstol äger upsigt och wård hafwa, at, i Krigs-Rätterne, som derunder höra, rätt och lag efter ordaförståndet ordentligen och wäl skipas. Och skal Öfwer-Domstol i synnerhet döma öfwer dessa mål: – 1. Grof försmädelse emot Gud och hans heliga Namn. – 2. Stämplingar och förgripelser emot Konungen Sjelf, Konungahuset eller Riket, förräderi, myteri, upror, och rådslag med fienden. – 3. Om Högste Befälhafwaren, någor Generals- eller Amirals-Person, Öfwerste eller Regements-Befälhafware blifwer, af den som under honom står, i eller för embetet med ord eller gerning angripen eller öfwerfallen. – 4. Då Frelseman inom Krigs-ståndet anklagas för brott som går å lif, ära, adelig frihet, gods och arfwelig rättighet. – 5. Alla högre eller lägre Officerares embets-fel eller andra förbrytelser af Arméens och Flottornas öfriga Embetsmän, som å tjensten hafwa Konungens Fullmagter eller Constitutorialer, eller äro med dem i lika wärdighet, samt af Öfwer-Domstolens egen Betjäning. – 6. Enwiges och andra slagsmål, eller förgripelser med skymfeliga ord eller gerningar, emellan Frelsemän och deras wederlikar, wid alla de tilfällen som nämnas i detta Cap. 12. De ärender som Amiralitets- eller Fält-Consistorierne afdömt, men böra til Öfwer-Domstols widare pröfning insändas, eller hwaruti beswär anföras, Religions-mål undantagne: så ock de, hwilka af öfriga Consistorierne i Riket blifwit afgjorde, och förut warit wid Krigs-Rätt uptagne, samt antingen genom hemställan, eller beswär, komma at hos Öfwer-Domstol sluteligen granskas.

§. 15.

Uti de mål, som i 2. 3. 7. 8. och 9. mom. af nästföregående 14. §. upräknas, så ock i händelse någor Generals-Person eller Regements-Befälhafware för embets-fel anklagas, ransake Öfwer-Domstol sjelf, om det lämpeligen sig göra låter, men förwise i annat fall målet til undersökning wid wederbörlig Krigs-Rätt.

§. 16

Föröfwas brott af någon til Krigs-Staten hörande person, då han utom Regementets, Arméens eller Flottornes stånd i Konungens tjenst och embets-ärender sänd är, eller ock af lots; bör Domaren i orten derom genast ransaka, och derefter skyndesamt insända Protocollet til den Krigs-Domstol, som deröfwer äger at döma. Har rymmare under rymningstiden gjort annat brott; warde derom ransakadt, der gerningen skedt: och pröfwe Domaren om den anklagade dertil saker är, men blifwe dömd för altsamman af Krigs-Rätt wid det Regemente eller Corps, hwarifrån han först afwikit. Gå rymmarens brott å lif; gifwe Domaren sådant Befälhafwaren tillkänna, och warde missgerningsmannen dömd och til straff befordrad i den ort, hwarest det brott timat, som grofwast är.

§. 17.

Är o flere delaktige i brott; ransake och döme deröfwer den Domstol, hwarunder hufudmannen lyder. Yppa sig under ransakningen hufwudmän, eller äro de alle i brottet lika delaktige; fortfare och döme den Domstol, som med målet börjat.

§. 18.

Utom de händelser, som omförmålas i 12. §. 9. 13. och 14. mom. af detta Cap., uptage och afgöre Konungens befallningshafwande, eller allmänne Domstolar, alla skuldfordnings eller andra twistemål, af hwad beskaffenhet de wara måge, så ock äktenskapsbrott och hwad dermed gemenskap äger, samt brott och förseelser af de til Krigsmagten hörande personers hustrur, barn eller tjenstehjon.

§. 19.

Lag samma ware ock om de förbrytelser, som någor föröfwat innan han tjenst wid Krigsmagten antagit, eller de der tildraga sig i allmänna lefwernet, medan Krigsfolket är hemförlofwadt och ligger på Boställen, Rotar eller Rusthåll, eller då någor på längre eller kortare tid är permitterad och utom sin tjenstgörings-station wistande.

§. 20.

Warder Krigsman för brott stämd til allmän Domstol inom Regementets stånd; åligger honom, at sådant anmäla hos wederbörande Befäl, som, i händelse det nödigt pröfwas, Compagnie- eller Regements-Fullmägtig utser, at wid undersökningen tilstädes wara. Erhåller han stämningen så sent, at detta af honom ej fullgöras kan, eller är brottet så groft, at han genast fängslad warder; bör, i ofwanberörde ändamål, Konungens befallningshafwande eller Domaren låta sådant til Regements-Befälhafwarens kunskap komma. Är Befälhafwaren så fjerran boende, at, under wäntan på hans swar, ransakning och Dom skulle hindras; må underrättelse om målet meddelas närmaste Compagnie-Chef som då förordnar Fullmägtig, och sådant til Regements-Chefen rapporterar. Kommer Fullmägtig ej, sedan på detta sätt förfarit är, och så lång tid förflutit, at han kunnat sig inställa; tage Domaren ändå målet före til afgörande. Warder Båtsman, som är hemma wid sin Rote, eller någor rymd, eller utom Regementets stånd permitterad Krigsman för Rätta stäld; bör ock Domaren, genom konungens befallningshafwande, derom underrätta den anklagades Befälhafware, dock at målets ransakning och pröfning derigenom icke uppehålles. Faller Dom, och har Compagnie-Fullmägtig ej när warit; gifwe Domaren utslagets innehåll Befälhafwaren tilkänna. Kallas någor af Manskapet under Regementerne til witne wid annan Domstol, än der han känd är, bör en Under-Officer wara honom fölgaktig, at om hans frägd intyga, der ej Compagnie-Chefen, hos hwilken karlen åligger ärendet anmäla, med sit skrifteliga betyg honom förser.

§. 21.

Krigs-Öfwer- och Under-Rätter samt Befälhafware wid regementerne i Pomern, bibehålle den doms- och executions-rätt, jemwäl uti civile twister och skuldfordrings-mål, som dem förut tilhört.

§. 22.

Wil man tiltala någon inom Krigs-ståndet för brott, som af Krig-Rätt uptagas bör; göre derom anmälan hos Befälhafwaren wid Regementet eller corpsen, beskrifwne målet, och nämne de witnen, hwarmed han sin talan fästa wil. Hörer målet til Blandad Krigs-Rätt; anmäle det, i Fält, Garnison eller å Flotta, hos Högsta Befälhafwaren på stället, och, å Fästning, hos Commendanten. Är angifwelsen eller klagan sådan, at den hörer til omedelbart uptagande af Öfwer-Domstol; ingifwe klagoskriften derstädes, eller til wederbörande Befälhafware.

§. 23.

Nu har hos befälhafware eller Commendant sådan angifwelse gjord blifwit, som ofwan säges, och kan ej målet extrajudicialiter afgöras; utsätte han dag för Krigs-Rättens Ordförande och Ledamöter at sammanträda. Är målet af den beskaffenhet, som i 15. §. af detta Cap. nämnes; bör Befälhafwaren derom underrätta Öfwer-Domstolen och, innan ransakningen börjas, des förordnande afbida.

§. 24.

Wäbeln i Regementet ware skyldig, at hos Befälhafwaren til laga beifran angifwa, om grof missgerning af någon inom Krigs ståndet föröfwad är, eller egennytta och försnillning yppas. I Krigs-Rätt är ock Wäbeln Actor, när målsäganden ej sjelf målet åtalar. Anses Wäbeln, til utförande af någon der anhängig gjord granlaga och wigtig rättegång, icke nog skickelig; tillkännagifwe Befälhafwaren sådant hos Öfwer-Domstolen, som anmodar Justitiae-Canslers-Embetet at serskild Actor förordna. I fält och å flotta, under krig eller convoy, så ock i Pomern, utnämne Högste Befälhafwaren någon tjenlig person, som, i Wäbelns ställe, actoratet förer.

§. 25.

Har någor föröfwat brott, som går å lif, ära och gods, men innan han för Rätta stäld blifwit, flygten tagit; skal han, genom stämning, som anslås å Rättens dörr, och tre resor införes i Swenska Post-Tidningarne, kallas, at inom tre månader derefter sig inställa samt å stämningen swara. Är han weterligen utur Riket rymd; bör, genom Canzli-Collegii föranstaltande, stämningen på lika sätt, i Hamburger-Correspondent kungöras. Men Domaren ransake ändock, så widt sig göra låter, å färsk gerning om brottet. Kommer han ej; blifwe dömd uppå de skäl, som för handen äro, och efter thy sanning i målet utletas kan. Pröfwar Domaren honom saker, warde förklarad fridlös öfwer hela Riket och dertil liggande Länder. Med annor rymd missgerningsman förfares efter allmän Lag.

§. 26.

Parter och witnen af Krigs-Staten, som skola wid Krigs-Rätt sig inställa, kallas genom wederbörande Befälhafwaren föranstaltande, eller, om det beqwämligare ske kan, af Wäbeln. Höra de icke til Krigs-Staten; warde ock genom Wäbeln stämde: men wistas de å aflägsen ort; bör konungens Befallningshafwande eller Krono-Bejänt derom anlitas. Wäbel ware skyldig, at ofelbart och utan drögsmål werkställa hwad Krigs-Rätt eller Auditeur i embets-ärender honom befaller.

§. 27.

Blifwer Domare borta ifrån Krigs-Rätt, eller kommer han för sent, och wisar ej laga förfall; böte för hwar time sexton skilling: men twå riksdaler tretiotwå skillingar, der han hela dagen är ute. Ordförande och Auditeur, plikte dubbelt.

§. 28.

Inställer klaganden sig icke, eller låter han ej framte laga förfall; utföre Wäbeln hans talan, om målet icke kan nedläggas.

§. 29.

Kommer ej swaranden tilstädes, eller wiser han ej laga förfall; warde hemtad. Uteblifwer den, som til witne kallad är; böte i Krigs-Rätt en riksdaler, men i Öfwer-Domstol en riksdaler tretiotwå skillingar: och läge Rätten honom annan dag före wid wite. Infinner witne sig ändock icke; må ock det hemtas. Är de, som hämtas skal, af Krigs-Staten, och wistas i Fält, inom Garnison, Läger eller eljest under flygande fana; anmode Domaren wederbörande Befälhafware om werkställighet af des tagne beslut: men om han uppehåller sig annorstädes, eller ej har tjenst wid något wist Regemente eller Corps, eller ock är af annat Stånd; sökes handräckning dertil hos Konungens Befallningshafwande eller närmaste Krono-Betjent.

§. 30.

Desse äro laga förfall: om man sjuk är: om man til annat ställe är i Konungens och Rikets tjenst upbodad eller faren: om man i häkte sitter: om man af fienden eller annan fara, wådeld eller wattueld hindras: om man ifrån sina sinnen kommer är: om man eller hustru, barn eller föräldrar då wid den tid man bör sig för Rätta inställa: om man förut til annan Rätt är stämd at swara å samma tid. Pröfwe dock Domaren omständigheterne, och hwad werkan desse förfall kunna, efter hwarje måls serskildta beskaffenhet, för anklagad person medföra. Upgifwas andra förfall; äge Domaren ock pröfwa, om de gälla måge.

§. 31.

Må, som wid Krigs-Rätt förekomma, skola parterne hwar emot annan mundteligen utföra.

§. 32.

Är parterne af Krigs-Staten, och angår målet tjenstefel; måge de icke wid Krigs-Rätt nyttja fullmägtig, utan så är, at någondera parten af laga förfall hindras at tilstädes wara, eller at swaranden tiltalas af Krigs-Fiscal, serskildt tilförordnad Actor eller någon utom Krigs-ståndet, eller ock at målet finnes af särdeles wigt och granlagenhet: i hwilka händelser parten får, i rättegången och wid förklarings afgifwande å sluteligt påstående, at fullmägtigs biträde sig begagna, om Domaren pröfwar, at han sådan hjelp tarfwar.

§. 33.

Tiltalas wid Krigs-Rätt Prest, Under-Officer eller någor af manskapet; hafwe den förre Consistorii och de senare Compagnie-Fullmägtig, at Ståndets eller Regementets och den anklagades rätt bewaka.

§. 34.

Wid alla ransakningar skal i början en kort berättelse om målet och angifwelsen til sit innehåll uptagas: så och den anklagades namn, ålder, födelse-ort, krops-beskaffenhet, tjenstetid, förde wandel, och huruwida han förut warit för brott tiltald, dömd eller straffad: hwarom, efter förefallande omständigheter, uplysning bör ifrån wederbörande infordras: dernäst hans tydeliga swar och förklaring öfwer hwad emot honom är angifwit: hwarefter bewis och witnen företes och afhöras, samt ransakningen i ytterligare laga ordning fortsättes.

§. 35.

Göres inwändning emot Domstolens behörighet, eller at flere personer hafwa i saken del, och böra i målet höras; pröfwe sådant Domaren, och gifwe serskildt utslag: hwaröfwer beswär dock ej få anföras, förr än i hufwudmålet dömt är.

§. 36.

Begär part upskof, at bewis och witnen anskaffa, och upgifwer tillika de omständigheter, han dermed styrka wil; följe Domaren de grunder, som allmänna Lagen innehåller, och målets beskaffenhet medgifwer. Men stämma twå åsyna witnen, som på en gång när warit, öfwerens til den anklagades öfwertygande; bör ransakningen, för flere witnens inkallande icke upskjutas: den anklagade dock ej betagit, at, så länge nödig uplysning uti någon til målet rätteligen hörande omständighet saknas, förete witnen och bewis, at sig dermed wärja.

§. 37.

Wakter och Skildt-poster, som af god frägd och eljest ojäfaktige finnas, måge sjelfwe edeligen witna om hwad dem i dylik tjenstgöring händt, der ej twå andra witnen til äro. Witnesmål af en Wakt- eller Post-karl, gälle ej mer än för halft bewis.

§. 38.

Hwad witsord Förmans rapport om underhafwandes tjenste-fel bör hafwa, stadgas i 2. Cap. 27. §. Men rapport angående oförrätt emot egen person, äge ej sådant witsord, utan skal angifwelse derom i laga ordning bewisas.

§. 39.

Auditeuren föredrager målen i Krigs-Rätt, och förer der tillika Protocoll, som nästa rättegångs-dag upläses för Domstolens öfriga Ledamöter, af hwilka en hwar då äger at anmärka, om något i Protocollet ej rätteligen influtit. Hwad som wid mundteligt förhör upskrifwes, skal för parterne upläsas, om de sådant äska, eller Rätten det eljest nödigt finner. Kännes då parten ej wid det som skrifwit är; hafwe Rätten witsord at säga hwad taladt och swaradt war. Wil någon sina ord och mening förklara; det bör icke wägras: pröfwe dock Domaren, hwad kraft det äga må.

§. 40.

Försummar Auditeur, utan laga förfall, sådan justering, och klagas deröfwer; anmäle det Rättens Ordförande hos Regements-Befälhafwaren, som, sedan Auditeuren hörd blifwit, genast derom underrättar Öfwer-Domstolen: och warde Auditeuren der fäld at böta sexton riksdaler tretiotwå skillingar, hwilka strax böra utmätas, och tillika ålagd, at sin åsidosatte skyldighet inom wiss tid fullgöra. Tredskas Auditeuren än widare; äge Befälhafwaren at annan person til Auditeurs-tjenstens förrättande antaga, och sådan sin åtgärd anmäla hos Öfwer-Domstolen, hwarest Krigs-Fiscalen tiltalar den försummelige, som dömes sin tjenst och lön på et år förlustig: ersätte äfwen i bägge fall den skada och kostnad hans efterlåtenhet förorsakat.

§. 41.

Auditeuren i synnerhet åligger at answara, det en ren och ordentelig rättegång warder wid Krigs-Rätt i akt tagen, samt at upgifwa de Lagar och Författningar, som äro til hwarje mål lämpelige. Säge ock han alltid sin mening först. Äro Ledamöterne skilgaktige; gånge, med omröstning samt rösternas beräknande, efter allmän Lag.

§. 42.

Utslag i rättegångs-frågor bör af Auditeuren författas och justeras, innan det af Rättens Ordförande för parterne kungöres. Hufwudsakeligt Utslag skal ej eller afkunnas eller utfärdas förr, än det är justeradt, renskrifwit och af Domstolens Ordförande och samtelige ledamöter undertecknadt.

§. 43.

Hwad Under-Domstol dömt i sådane gröfre brott, som i 25. Cap. 5. §. Rättegångs-Balken och andra Författningar omförmälas, må ej i fullbordan gå, utan bör ransakningen och Utslaget, renskrifne samt af Rättens Ordförande och Ledamöter underteknade, jemte de til målet hörande handlingar, insändas til wederbörande Öfwer-Domstol, at der först widare skärskådas och pröfwas, ifrån Krigs-Rätt i den Stad, der Öfwer-Domstol sit säte har, inom fjorton dagar, men ifrån andra Städer eller Landet inom en månad, räknadt ifrån den dag då hufwudsakeligt utslag fäldes, wid bot för Auditeuren af en riksdaler för hwarje dag, som han öfwer denna tid, utan laga förfall, dermed dröjer: och skal uti Protocollet jemwäl anteknas, huruwida någon i målet anklagad person i fängelse qwarhålles.

§. 44.

Hwad föregående 43. §. Stadgar, i akt tages ock wid de ransakningar, som til Öfwer-Domstols omedelbara pröfning böra öfwerlemnas: och ware tiden til insändandet räknad ifrån den dag, då undersökningen wid Krigs-Rätten slutades.

§. 45.

Åtnöjes man ej med Utslag, som Krigs-Rätt i hufwudsaken fält: ingifwe sina beswär deröfwer i Krigs-Hof-Rätten, ifrån Krigs-Rätt, som i Stockholm hålles, inom den femtonde dagen: ifrån Krigs-Rätt i Upland, Södermanland, Westmanland, Nerike och Gestrikland inom den tjugonde dagen: ifrån Krigs-Rätt i Östergöthland, Wermeland, Dalarne, Helsingeland, Jemtland, Härjedalen, Medelpad och Ångermanland inom den tjugondefemte dagen: ifrån Krigs-Rätt i Westergöthland, Småland, Öland, Blekinge, Skåne, Halland, Dahls- och Bohus-Land samt Westerbotn inom den tretionde dagen: och från Krigs-Rätt i Finland samt å Gottland inom den fyrationdefemte dagen, alltid före klockan tolf på dagen, och den dag oräknad då Utslaget föll. Hos General-Krigs-Rätten i Stralsund, söke part ändring uti Krigs-Rätts Utslag eller Dom, på sätt och inom den tid, som Författningerne derom förut stadga. Kommer någor för sent in med beswären; hafwe sin talan förlorat. Faller tid å söndag, högtids- eller annan helgedag, at beswären inlemma; skal sådant ske nästa söknedag derefter: hwarom part i anwisningen underrättas.

§. 46.

Då Skepp til sjös är, och serskild förordnad Öfwer-Domstol icke medföljer; bör Krigs-Rätts Utslag, som Öfwer-Domstol hemställas skal, jemte ransakningen i målet, af Befälhafwaren med första lägenhet dit öfwersändas. Wil någor uti denna Krigs-Rätts Utslag ändring söka; aflemne, inom femtonde dagen ifrån den dag utslaget föll, sina beswär til Befälhafwaren, som äger, at deröfwer infordra wederbörandes förklaringar, och, sedan de inkommit, dermed widare förfara, såsom ofwan säges. Den häftad är, warde ock, om det ske kan, hemsänd. Saknas lägenhet at Utslag eller beswär afskicka; fullgöres sådant wid hemkomsten, inom den tid, derifrån räknad, som uti 43. 44. och 45 §. §, af detta Cap. stadgas.

§. 47.

Är den, som hos Öfwer-Domstol sig beswärar, af Krigs-Rätt til böter fäld, men ej häktad; åligger honom at för sig ställa twå löftesmän, som en för bägge och bägge för en borga för samma böter, samt hwilkas underskrift och wederhäftighet af någon wid Regementet eller i orten warande Embets- eller tjensteman besannas. Wil han heldre böterne utgifwa; sätte dem neder hos Konungens befallningshafwande, eller uti annat allmänt förwaringsställe: och bilägge, i båda händelserne, wid beswären insättningsbewiset eller löftesskriften. Kan ej den missnögde denna borgen anskaffa, eller böterne utgifwa, hwilket senare han dock derjemte behörigen styrka skal; ingifwe för sin person sådan borgen, som ofwan säges. Förmår beswäranden ej eller det; erbjude sig at träda i häkte, om wederparten det yrkar: men försummar han hwad sålunda föreskrifwes; ware sin talan qwitt.

§. 48.

När utslag aflägges, underrätte Domstolen derigenom tillika parterne om tid och ställe, at deri ändring söka, samt hwad i öfrigt fullgöras bör: tilfråge dem ock, ehwad utslag skal underställas Öfwer-Domstol, eller icke, om de wilja beswär anföra, och låte deras swar i Protocollet inflyta. Åstundar part betänke-tid; må den honom icke wägras.

§. 49.

Är anwisning til beswärs anförande felaktig; sware derföre Auditeuren ensam: men beswäranden hafwe sin talan förwarad, om han den erhållne föreskriften fölgt.

§. 50.

Äskar part Protocoll eller Utslag; bör Auditeuren, wid wite af åtta riksdaler sexton skillingar, inom åtta dagar derefter låta honom emot lösen det undfå, och sådant på stället, der Krigs-Rätten haft sammanträde, så framt parten denna sin åstundan anmält innan Auditeuren derifrån bortrest. Är part häktad; föranstalte Auditeuren, at det begärdte Protocoll eller Utslag må inom berörde tid honom tilhanda komma. Den som wid undfåendet icke löser hwad han deraf begärdt; plikte en riksdaler tretiotwå skillingar. Hwilken å embetets wägnar talan förer, så ock fattige, som ej förmå betala; ware frie för lösen. Den äger ej eller rum för de Utslag, hwilka wederbörande Executorer til werkställighet öfwerlämnas.

§. 51.

Öfwer-Domstol träder tilsamman så ofta ärenderne det fordra: och skola alla mål derstädes af Krigs-Justiarien eller Öfwer-Auditeuren föredragas. Blifwer någor Ledamot, utan tilkännagifwit laga förfall, borta, eller kommer han för sent; anmärke sådant Krigs-Fiscalen, och gånge dermed, som i 27. §. Af detta Cap. säges.

§. 52.

I Öfwer Domstol skal, när sakens beskaffenhet så fordrar, skriftelig stämning utfärdas: men eljest böra parterne kallas på sätt 26. §. I detta Cap. innehåller. Är målet af serdeles wigt eller widlyftighet; må klaganden å utsatt inställelse-dag sin talan skrifteligen, dock utan alt företal eller omsvep, men kort och tydeligen, utföra: och blifwe wiss dag swaranden förelagd, at deröfwer på lika sätt sig förklara. Tarfwar målet sedan at närmare utredas; bör det ske mundteligen: hwarwid Domaren tilser, at uppehåll ej bewiljas, utan så är at omständigheterne det oundgängeligen kräfwa. Klaganden afgifwe derefter skrifteligen sluteligt påstående; hwaraf swaranden undfår del, til förklaring å den dag, som Domstolen utsätter: Och skola alle desse skrifter, med tilhörige bilagor twefaldt ingifwas.

§. 53.

Hwad eljest, rörande rättegången wid Krigs-Rätt ofwan stadgas; gälle äfwen til efterrättelse för Öfwer-Domstol, i alt som lämpeligt wara kan: och ställe sig jemwäl Krigs-Justitiarie eller Öfwer-Auditeur til efterrättelse hwad 41. och 49. §. §. i detta Cap. föreskrifwa.

§. 54.

Krigs-Fiscal åligger, at, i alt hwad på hans embete ankommer, noga i akt taga det som länder til Konungens och Rikets sanna tjenst, så ock tilse, at inom Krigsmakten lydnad och subordination strängt underhålles: at Krigs-Articlarne, Reglementen, Intructioner, Ordes och Befallningar efterlefwas: at Konungen och kronan samt des Folk wederfares rätt, men swek, egennytta och försnillning deremot undanrödjas: at hwar och en i Krigsmagten, utan missbruk och försummelse förrättar den honom anförtrodde tjenst, och at den, som i en eller annan måtto deremot sig förbryter, eller sina embets-skyldigheter eftersätter, til laga answar och straff befordras. I öfrigt skal Krigs-Fiscal åtala och utföra sådana mål, som af wederbörande honom til handläggning och åtgärd öfwerlemnas, eller höra til Öfwer-Domstols omedelbara afgörande. Uti Öfwer-Domstol ware Krigs-Fiscal alltid tilstädes, utom wid de tilfällen, då hans egne påståenden eller hemställanden antingen i rättegången eller hufwudsaken til öfwerläggning förehafwas: och skal han, såsom warande wid dylika tilfällen af enahanda egenskap med annan part, derunder och wid måls utförande, rätta sig efter hwad desse Krigs-Articlar och allmänna Lagen samt flere Författningar i thy fall stadga: beifre och genast å embetets wägnar, om, i tal eller skrifter, Ordförande eller Ledamot i Öfwer-Domstol obeskedligen jäfwas, eller så angripes, som 12. §. 15. mom samt 14. §. 8. mom. Af detta Cap. omförmäla. Öfwer-rättwisans tilbörliga skipande wid Krigs-Rätterne, samt at Auditeurerne deras skyldigheter fullgöra, hafwe jemwäl Krigs-Fiscal upsigt: och om fel eller försummelse sig derwid wisar, eller har Krigs-Rätt i något mål orätt förfarit eller dömt; tiltale han den felaktige: ware desutom berättigad, at, enär och så ofta hans öfrige göromål tillåta, wid Krigs-Rätterne sig infinna, och til Protocollet anmärka hwad han anser nödigt. Honom tilkommer widare hålla noga hand deröfwer, at de utslag och Domar, som Öfwer-Domstol utfärdar, blifwa i behörig ordning och utan drögsmål werkstäldte: äfwensom at hwarje quartal til Justitiae-Canzlers-Embetet inända förtekning på erhållne Remisser och förde Actioner, samt hwad deraf på hans åtgärd beror, jemte orsakerne som til upskof deri föranleda kunnat. Förmärker Krigs-Fiscal något sådant emot ordning inom Krigsmagten förelöpa, som han icke äger at åtala; göre derom anmälan hos Justitiae-Canzlers- eller General-Auditeurs-Embetet. Wid alla tilfällen, då Krigs-Fiscal begär uplysning eller laga handräckning, skal en hwar den samma genast och så fort sig göra låter, meddela.

§. 55.

Krigs-Fiscals anmälanden och påståenden skola alltid wara skrifteligen författade, så framt icke målet, efter Domarens bepröfwande, kräfwer skyndesammare handläggning, eller mundteligt förhör anställes. Uti Fiscaliske Actioner i betydeligare mål, bör uprop ske, och Actors påstående samt partens swar för öpna dörrar upläsas.

§. 56.

I alla mål, dem Öfwer-Domstol omedelbart afgör, afkunnas hufwudsakeligt Utslag, i parternes närwaro och för öpna dörrar, men i beswärs-mål, utgifwes det efter anslag å Rättens dörr, som innan middags-time dagen förut ske bör. Uti de af Under-Rätt dömde och understäldte mål, så ock då någondera parten är häktad eller å annor ort wistande, sände Öfwer-Domstol sit Utslag til wederbörande Befälhafware eller Konungens Befallningshafwande, at warda parten i behörig ordning kungjordt eller tillstäldt: och bör bewis öfwer dagen då sådant skedt, genast til Öfwer-Domstolen insändas.

§. 57.

Har Öfwer-Domstol dömt någon ifrån lifwet, eller angår målet de uti 14. § . 2. Mom. Af detta Cap. Nämde brott, eller har samma Rätt såsom första Domstol pröfwat någon skyldig at mista äran; skal Utslaget, innan det afkunnadt eller utfärdadt warder, Konungen hemställas.

§. 58.

I krig, om Konungen icke är wid Arméen eller å Flottan närwarande, bör den i föregående 57. §. Nämde hemställan insändas til Högsta Befälhafwaren, som dermed widare förfar, efter den Instruction, Konungen honom lemnat.

§. 59.

Dömes frelseman förlustig adelspa, eller blifwer han beswärad med mer än halft bewis om brott som å ära går; gifwe Domaren Riddarehus-Directionen derom kunskap.

§. 60.

Likaledes åligger Domaren, at, om någon Delägare i Arméens eller Flottornes Pensions-Cassa förwerkat lif, ära och gods, eller blifwit dömd för annan ärerörig eller neslig gerning, sådant til wederbörande Direction inberätta.

§. 61.

Hwar som hos Kongl. Maj:t wil anföra beswär öfwer något i Öfwer-Domstol gifwit hufwudsakeligt Utslag; inlemne dem, wid talans förlust, i General-Auditeurs-Expeditionen, ifrån Krigs-Hof-Rätten inom den tretionde dagen, och ifrån General-Krigs-Rätten i Stralsund inom den sextionde dagen, före klockan tolf på dagen, och den dag oräknad då Utslaget antingen blef afkunnadt, efter anslag utgifwit, eller parten tilstäldt. Inträffar den tid å helgedag; gånge dermed som i 45. §. af detta Cap. säges.

§. 62.

Är beswäranden ålagd penninge-böter, skadestånd eller ersättning för rättegångs-kostnad; sätte sådant neder hos Konungens Befallningshafwande eller uti annat allmänt förwarings-ställe. Förmår han det icke, hwilket dock tillika wederbörligen styrkas skal; ställe derföre sådan borgen, som ofwan i 47. §. af detta Cap. föreskrifwes: men är han dertil oförmögen; fullgöre hwad berörde §. i öfrigt innehåller: foge ock wid beswärs-skriften bewis om dagen då han af Utslaget del undfått: om hwilket alt fullständig underrättelse bör i samma Utslag meddelas.

§. 63.

I Fält och å Flotta, når serskildte General-Krigs- eller Öfwer-Rätter warda förordnade, blifwer tillika utsatt inom hwad tid beswär öfwer så wäl Krigs-Rätternes som nämde Öfwer-Domstolars Utslag måge anföras. I prise-mål, rätte sig Domare och parter efter hwad derom redan är, eller framdeles warder stadgadt. Wid beswärs anförande öfwer Consistoriernes Utslag uti sådana mål, som, enligt 12. mom. 14. §. i detta Cap., til Krigs-Öfwer-Domstols pröfning höra, i akt tages den i 45. §. föreskrifne tid, räknad ifrån den dag Consistorii Utslag blifwit afkunnadt, eller i annat fall, ifrån det parten deraf erhållit bewislig del.

§. 64.

Officer, som för olofligt uteblifwande är worden utur Rullan afförd, må hos Konungen sig deröfwer beswära, innan förslaget till tjenstens återbesättande bör ingifwas. Är han Befälhafware eller Commendant, äge och at, om han gitter wisa skäl til urskuldande, dem hos Konungen anmäla, inom twå månader ifrån det tjensten blifwit ledig förklarad.

§. 65.

Om högre Befälhafware, til och med den som innehar Öfwerste-Lieutenants beställning, begår sådan förbrytelse, hwarå dessa Krigs-Articlar utsätta degradation; skal han i stället på lika lång tid suspenderas ifrån tjenst och lön, hwilken senare derunder tilfaller Krigsmanshuset.

§. 66.

Degraderad göre lika wakt och exercise med Manskapet, och förrätte denna tjenstgöring alltid wid något Garnisons-Regemente, men ej wid det, hwartil han lyder: behålle dock emedlertid den lön, som honom wid des innehafwande tjenst bestås. Under degradations-tiden, bruke han enahanda mondering med Manskapet.

§. 67.

Alle sådane förbrytelser, hwarå dess Krigs-Articlar utsätta degradation för Officer eller Under-Officer, blifwe hos andra til Krigs-Staten hörande Embets- och Tjenstemän straffade med förlust af tjenst och lön på lika tid.

§. 68.

Ej må någor, som är från tjänsten dömd, eller utan afsked afdankad, derefter nämna sig i den egenskap, hwarföre han tjenst, eller bära fält-tekn eller uniform. Gör han det; plikte sexton riksdaler tretiotwå skillingar, eller, i brist af tilgång dertil, med motvarande fängelse wid watn och bröd. Under-Officer, som genom dom blifwit ifrån tjensten skild, får icke sedermera i sådan tjenst wid något Regemente eller Trouppe åter antaga, så framt ej Konungen af Råd dertil bifall gifwer, eller ock den således dömde tjenar sig ifrån Soldat up igen.

§. 69.

Har någor af Manskapet, för tapperhet emot Rikets fiende, erhållit medaille eller annat heders-tekn at bära på bröstet, men warder sedermera för något nesligt brott dömd, eller ifrån Regemente eller Trouppe bortkörd, och utur Rullan utstruken; anses han tillika såsom ovärdig, at widare nyttja samma heders-tekn, hwilket honom frånryckes, och derefter af Befälhafwaren til Krigs-Expeditionen insändes. Blifwer Under-Officer, som med dylikt tekn är benådad, för wanhederligt brott sakfäld; bör teknet honom icke fråntagas förr än Befälhafwaren gjort derom anmälan hos Konungen, och Des förordnande undfått.

§. 70.

När Corporal wid Infanteriet, eller någor hans wederlike wid öfriga Troupperne, warder dömd för sådant brott, derå spö-straff eller gatulopp utsatt är; skal han derjemte til Soldat nedflyttas.

§. 71.

Ärelös dömd, och den som lidit straff för andra resan begången stöld, eller annan tjufnad, derå fästnings-arbete följa bör; blifwe utur Rullan utstruken, och ifrån Regementet bortkörd.

§. 72.

Sedan krig kungjordt bliwit, straffes alla förbrytelser, som upbodadt eller i Garnison förlagt Krigsfolk begår, såsom wore de i fält föröfwade. Lag samma ware om brott af Krigsmän å Skepp, som til convoy eller annan anbefald förrättning, äfwen i fredstid utrustadt är.

§. 73.

Högsta krops-plikt är nio hwarfs gatulopp genom trehundrade Man, eller fyratio par spö, eller tretio par ris, tre slag af hwardera paret, eller tjuguåtta dagars fängelse wid watn och bröd. Skulle, wid gatulopps werkställande, trehundrade Man icke wara at tilgå; kunna istället ethundrade Man dertil commenderas, då et gatulopp fram och tilbaka emellan detta Manskap räknas för ett hwarf. Der desse Krigs-Articlar utsätta gatulopp, men sådant ej kan, på sätt nu sagt är, werkställas; må berörde straff förwandlas til spöslitande, hwilket den brotslige inom Corps de Gardet, updragen och stäld emot wäggen, undergå bör: och tilkommer det Domaren, at alltid i des Utslag bestämma det spö-tal, som wid hwarje dylik händelse upgår emot gatuloppet, och hwilket sålunda beräknas, at fem par swara emot et hwarf: nio par emot twå hwarf: fjorton par emot tre hwarf: aderton par emot fyra hwarf: tjugutre par emot fem hwarf: tjugusju par emot sex hwarf: tretiotwå par emot sju hwarf: tretiosex par emot åtta hwarf: och fyratio par emot nio hwarf.

§. 74.

Går talet af spö eller ris icke jemt up emot böter, utan stiga desse något deröfwer; då ökes straffet med ett par spö eller ris: hvilken grund äfwen warder i lika fall wid gatulopp-straffets beräknande i akt tagen. Krops-straff af spö för stöld, wåldswerkan eller slika grofwa brott, derå gatulopp ej utsatt är, skal offenteligen ske wid en til den ändan upprättad påle, i garnison å allmän plats, och i fält gent emot Regementets läger. Då någon extrajudicialiter eller efter Utslag ålägges arrest, räknas hwarje månad til tretio dagar.

§. 75.

Ej må någor på en gång til mera än et af de i nästföregående §. §. omförmäldte straff af spö, ris, gatulopp eller fängelse wid watn och bröd dömas, fastän han föröfwat flere brott, å hwilka slike serskildte straff utsatte äro. Finnas förbrytelserne sådane, at å det ena penninge-böter, och å det andra krops-plikt stadgas; plikte för altsamman med kroppen. Äro de af den beskaffenhet, at wid et krops-plikt eller böter, och å de öfriga arrest, degradation, tjenstens förlust aldeles eller på wiss tid, eller extrajudiciel näpst, som ej innefattar krops-straff, följa bör; må den brotslige undergå dessa serskildta straff hwart för sig. Men har någon gjort sig skyldig til både krops-plikt och annans extrajudiciel bestraffning, än näst omförmäld är; bestämme Domaren, i ställer för detta senare, tilökning af krops-straffet, i mon af förbrytelsens beskaffenhet, samt den brotsliges större eller mindre ondska och wanart, dock så, at icke i något fall detta straff öfwerstiger högsta kropsplikt. Werkställigheten af spö-straff bör så lämpas, at bestraffningen med fyratio par må warda inom tjugu minuter fulländad: och då spö-talet mindre är, afpassas tiden dertil efter samma grund.

§. 76.

Hwad Författningarne angående kyrkoplikt i allmänhet stadga, warda äfwen af Krigs-Domstol i akt tagit: men är den brottslige af fremmande Religion; äger hwarken uppenbar eller hemlig skrift och aflösning rum, och får ej eller i stället til stock-straff dömas,

§. 77.

Warder någor af de wid Arméen eller Flottorne i tjenst antagne Gossar, som icke fylt femton år, med brott eller delaktighet deri beträdd; skal han med ris, eller om Skepsbord, när ris icke finnes, med en mindre dagg tjenligen agas, alt som ondskan eller åldren är til. Nu fyller han snart femton år, och pröfwas hans ondska och arghet wara större, än emot des ålder swarar; straffes då som mogande man.

§. 78.

Utslag, som til Regements-Befälhafware öfwerlämnas, och är af den beskaffenhet, at det, enligt Lag och desse Krigs-Articlar, hörer til hans åtgärd och handläggning; skal, sedan beswärs-tiden til ända lupit, och Utslaget wunnit laga kraft, eller å högre ort blifwit faststäldt, af honom utan minsta uppehåll til behörig werkställighet befordras. Föklara parterne sig nögde med Utslag, som icke är Öfwer-Domstol understäldt; afbidas icke beswärs-tidens förlopp, utan gånge det i sådant fall strax i fullbordan.

§. 79.

Är någon til straff dömd, men, innan han det undergått, beträdes med brott, hwarå bestraffning jemwäl följa bör; kommer med werkställigheten af det förra at anstå, samt den brotslige at på en gång för altsamman dömas och straffas.

§. 80.

Den handräckning, som Konungens Befallningshafware äskar; ware han skyldig, at ofelbart och utan tids utdrägt meddela.

§. 81

I Garnison, Läger, å Flotta, under Tåg och Marche, eller wid Arbets-Commendering, skal icke någor af Krigs-Staten, som der tjenstgörande är, utan närwarande Befälhafwarens kunskap, bysättas eller arresteras: de händelser dock undantagne, som i 9. Cap. 11. 12 och 13 och 14 §. §. omnämnas. Blifwer wid andra tilfällen någon arresterad eller bysatt; gifwe Domaren eller Konungens Befallningshafwande sådant Befälhafwaren genast tillkänna.

§. 82.

För gäld, som någor av Manskapet gjort sedan han i Krigstjenst antagen blifwit, må han icke bysättas, eller hans folk i betalning gå. Deraf får dock anwändas en fjerdedel til föda åt hans oäkta barn, samt hälften så han blifwit skyldig känd, at för slagsmål gälda läkare, lön och skadestånd til målsäganden, eller at betala någon i desse Krigs-Articlar utstakad ersättning eller skuld, som han, med Compagnie-Chefens minne, för nödigt uppehälle sig ådragit, så framt icke, i denna senare omständighet, Chefen annorlunda för honom afhandlat.

§. 83.

Blifwer någor utom Krigs-Staten af Krigs-Domstol dömd til straff eller ersättning; besatte sig ej Befälhafwaren med werkställigheten af slikt Utslag, utan anlite derom Konungens Befallningshafwande.

§. 84.

Domstolarne och wederbörande Krigs-Fiscaler höra hwar för sig med yttersta nit deruppå arbeta, at inkomne mål blifwa, serdeles då någor i häkte sitter, skyndesamt och i laga ordning afgjorde. Den som otillbörligt uppehåll wållar; warde derföre ansedd efter omständigheterne: återgälde äfwen fångförtäringen, och ersätte, om skäl dertil är, den fängslades dymedelst förökte lidande.

§. 85.

Auditeur åligger at Krigs-Rättens handlingar, samt des behörigen underskrefne Protocoller och Utslag uti Regements-Canzliet förwara och i noga ordning hålla: uprätte ock derå för hwarje år Förteckning, och tage å den samma qwitto, då han til sin efterträdare eller eljest Protocoller eller Handlingar aflemnar: ankommande det på Regements-Befälhafwarens answar, at sådant blifwer af Autiteuren werkstäldt.

§. 86.

För hwarje år, då rättegångs-ärender förefallit wid regemente, Corps eller Escadre, utom Stockholm eller Stralsund, skal wederbörande Auditeur, wid wite af sexton riksdaler tretiotwå skillingar, til den Öfwer-Domstol, derunder han lyder, så tidigt afsända Krigs-Rätts Dombok, renskrifwen och af honom undertecknad, at den kan dit inkomma ifrån Krigs-Rätt i Swerige och Pomern inom den 1 Martii, och ifrån Krigs-Rätt i Finland och på Gottland inom den 1 April nästpåföljande år. I förenämde twå Städer bör Krigs-Rätts Dombok, inom samma tid och wid lika wite, upwisas för Öfwer-Domstolen, hwarifrån den kommer at sedermera återlemnas, försedd med påskrift af Krigs-Fiscalen, som dock bör wid Regementet til den äga fritt tilträde, så ofta han i och för sit embete det äskar.

§. 87.

Inom den i föregående 86. §. utsatte tid, och wid der stadgadt answar, böra ock Auditeurerna utan undantag hwar til sin Öfwer-Domstol årligen insända behörigen styrkt Straff-Rulla och Saköres-Längd, jemte Konungens andel af de föregående året wid Krigs-Rätten ådömde och influtne böter.

§. 88.

Utomdes skal Auditeur, wid wite af sex riksdaler tretiotwå skillingar, hwarje tredje månad til Krigs-Fiscals-Embetet uti Öfwer-Domstolen aflemna Förteckning å de mål och ärender, som inom den tiden til Krigs-Rätten inkommit, med underrättelse hwilka deraf blifwit afslutade, och hwaruppå de, som kunna wara oafgjorde, då bero på det, ifall någon försummelse eller annat hinder i ärendernes jemna lopp förspörjes, Krigs-Fiscals-Embetet må kunna, enligt des pligt, sådant hos öfwer-Domstolen tidigt anmäla, och laga bot derå skaffa.

§. 89.

Wid de Regementer, Corpser, eller Escadrer, der under förflutne trenne månader någre sådane mål ej förewarit, som fordrat Krigs-Rätts åtgärd; skal Auidteur äfwen wara skyldig at til Krigs Fiscals-Embetet derom quartalier rapportera, wid bot tre riksdaler sexton skillingar.

§. 90.

Fullgör icke Auditeur alt hwad i föregående 86. 87. 88. och 89. §. §. honom ålagdt är; blifwe, efter gjordt påstående af Krigs-Fiscals-Embetet, och utan at förut hörd warda, fäld til de i samma §. §. utsatte böter, hwilka, genom Regements-Befälhafwarens föranstaltande, i laga ordning genast utmålas, och til Öfwer-Domstolen insändas, med rättighet för Auditeuren, att söka återwinning, der han gitter wisa laga förfall, och at han ej kunnat inom behörig tid det anmäla.

§. 91.

Fortfar Auditeur ändock i sin försummelse; anklages af Krigs-Fiscalen, och warde, genom suspension ifrån tjenst och lön på wiss tid, tillhållen at sin skyldighet fullgöra.

§. 92.

Underlåter Befälhafware någon werkställighet eller handräckning, som på hans embetes åtgärd ankommer, eller ock derwid eljest felaktigt sig förhåller; blifwe ansedd efter hwad 2. Cap. 13. §. stadgar.

§. 93.

Missbrukar den, som å Konungens och Kronans wögnar talan förer, rättegång till annans förfång eller skada; ståndet il laga answar, och warde dömd efter målets beskaffenhet.

§. 94.

I alt öfrigt, som uti dess Krigs-Articlar icke utsatt är; ställe sig både Domare och parter til efterrättelse, hwad allmän Lag och andre Författningar föreskrifwa, eller widare förordnadt warder: derefter blifwe ock den ansedd, som icke til Krigsståndet hörer, men med Krigsman i brott deltagit.

§. 95.

Fäller Domare orätt dom af uppenbar wårdslöshet eller oförstånd; ware förlustig sin innehafwande tjenst aldeles eller på wiss tid, eller böte med penningar til treskiftes, alt efter omständigheterne, och fylle all skada. Gör han det upsåteligen af hat och illwilja, eller för wänskap, eller mutor och winning; miste embetet och få det aldrig åter: gälde ock skadan, och muta gånge til Krigsmanshuset. Nu kan så hända, at någor genom sådan wrång dom mister lif eller ära; warde Domaren för denna sin ondska och arghet sjelf straffad til lif eller ära.

§. 96.

De böter, hwartill någor enligt detta Cap. eller Rättegångs-Balken i allmänna Lagen dömd warder, gånge til tweskiftes, i Krigs-Rätt emellan Auditeuren och Wäbeln eller Actor, samt i Öfwer-Auditeuren och Krigs-Fiscalen: men andra böter delas i Krigs-Domstol til treskiftes, emellan Konungen, Räten och målsäganden, då ej annorlunda stadgadt finnes. Har ej målsägande kärat; tage hans lott den, som kärade och ägde rätt at kära.


Kategorier:Olika ämnen

Märkt som:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s