Olika ämnen

Stockholms omgifningar (text från 1896).

Äfven vid ett flyktigare besök under den vackrare årstiden har man lätt att med egna ögon göra bekantskap med de många förtjusande promenaderna i Stockholms omedelbara närhet. För några af dessa är fotvandring lämpligast, såsom för åtskilliga partier å Djurgården och i Hagaparken. Andra befaras lämpligast med de för Stockholm utmärkande små ångbåtarna och ångsluparna, hvilkas dagliga turer lämna tillfälle till utfärder åt alla håll för ett ytterst billigt pris. Bland ångslupslederna vilja vi fästa särskild uppmärksamhet på den särdeles vackra farleden från Skeppsbron förbi Djurgården öfver en del af Lilla Värtan förbi Lidingön upp till Ulriksdal vid Edsviken med återväg öfver Brunnsviken. Andra sällspordt vackra vattenvägar leda åt sydost dels till Nacka, dels till Dufnäs genom Skurusund.

Stockholmsboarnes mest omtyckta vallfartsort är dock Djurgården, allmänt bekant för sin naturskönhet och sina härliga och omväxlande utsikter öfver hufvudstaden. Djurgårdens västra och sydvästra strand upptages dels af Galervarfvet, dels af den med små trähus bebyggda Djurgårdsstaden. I nordvästra hörnet märkes Lejonslätten med Nordiska museets ofvan nämnda byggnad, en panorama- eller rundmålningsbyggnad vid Djurgårdsbrunnsviken och en i norsk stafkyrkestil uppförd byggnad för Biologiska museet, som erbjuder en bild af nordens djurvärld, särskildt fågelvärlden, ordnad i enlighet med dess lif och vanor ute i naturen. För öfrigt fylles västra tredjedelen af Djurgården af en bergplatå, hvars tämligen jämna hjässa är delad mellan Skansen och Öfre Tivoli samt krönes af ett högt utsiktstorn, och hvars sluttningar kantas af en hel rad utvärdshus och förlustelseställen, såsom Hasselbacken, en ny cirkus-byggnad, Nedre Tivoli och Bellmansro.

Bland dessa förtjänar Skansen särskild uppmärksamhet. Det är en på märkvärdigt kort tid af d:r Hazelius skapad anläggning, som utgör en förening af folkligt förlustelseställe, kulturhistoriskt museum och zoologisk trädgård. Den trädrika platån omdanades genom anläggning af vägar och gångar till en vidsträckt park, och i denna inflyttades äldre stugor, kojor och andra märkliga byggnadsverk från skilda landskap jämte fullständig inredning, som visar folkets lefnadssätt och vanor; vidare ha både vilda djur och husdjur här fått åt sig upplåtna rymliga bostäder, anordnade så, att de kunna någorlunda bibehålla sina naturliga vanor; slutligen erbjuder det präktiga, med Skansen införlifvade utsiktstornet Bredablick en storartad utsikt öfver Stockholms omgifningar. I denna park anordnas nu esomoftast fester af nationell prägel med festtåg, folkdanser, visor och berättelser på landsmål, åkning i gammaldags fordon, ja ofta äfven marknader och auktioner för underhåll af denna ”svenska folkets egendom”; och hvarje söndag under den vackra årstiden vimlar den vidsträckta parken och fyllas stugorna af intresserade åskådare.

Bild från Skansen

Bild från Skansen

Utanför Skansen åt staden till märkes Byströms villa, uppförd af bildhuggaren Byström och inrymmande rika konstsamlingar. Tivoli upptager södra randen och sluttningen af den ofta nämnda platån: dess vackra läge och omväxlande terräng äro synnerligen gynnsamma för ett förlustelseetablissement i det fria, och om söndagarna anordnas äfven här »folkfester», medan eljes musik och varietéföreställningar utgöra den hvardagliga dragningskraften. – Bellmansro längre öster ut är mest kändt genom den där bredvid uppställda bröstbilden af Bellman på en fotställning af finhuggen granit. Den kolossala bysten, modellerad af Byström, är ett ypperligt konstverk och värdig den store folkskalden, hvars minne ock årligen den 29 juli här högtidlighålles med sång under tillströmning af stora folkmassor. Äfven Hasselbacken har tagit vara på Bellmans minne genom att resa en af Alfred Nyström modellerad staty af skalden i sittande ställning.

Den återstående östra delen af Djurgården erbjuder en angenäm omväxling af små leende slätter, skogklädda höjder, täcka sommarboningar och trädgårdsanläggningar. På norra stranden ligger Rosendal, en kunglig villa i enkel och smakfull stil, omgifven af särdeles vacker natur och vidsträckta trädgårdar: den anlades af Karl XIV Johan och var hans älsklingsställe. På södra stranden märkas Manilla döfstuminstitut samt Täcka udden med dess präktiga villor. Breda körvägar, ridvägar och gångstigar i alla riktningar göra hela denna del af Djurgården till en vidsträckt promenadplats, där under vackra sommarsöndagar tusentals familjer slå sig ned i det gröna; betecknande äro namnen Lilla promenaden på vägen kring västra delen af Djurgården och Stora 
promenaden för den väg, som äfven omfattar Manilla och Rosendal.

Djurgårdsön skiljes genom Djurgårdsbrunnsviken och en från denna öster ut gräfd kanal från Ladugårdsgärdet och den s. k. Norra Djurgården, som sträcker sig ett långt stycke norr ut utmed Lilla Värtans strand. Här märkas Lidingöbro utvärdshus, den nya upplagshamnen vid Värtan, hvarifrån järnväg leder in till staden, samt det storartade nya gasverket. Strax väster om det sistnämnda ligger det af Bellman besjungna Fiskartorpet, där ännu en gulmålad stuga kvarstår och genom en inskrift på en öfver dörren uppsatt tafla utpekas som Karl XI:s fiskarstuga.

Öfvergå vi till de Stockholm närmast belägna kungliga lustslotten, hvilka egentligen tillhöra Uppland, ehuru vi omnämna dem i sammanhang med Sveriges konungastad, så möter oss först Karlberg vid Stockholms nordvästra utkant. Det har erhållit sitt namn efter Karl IX:s naturlige son riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm, som anlade slottet och dog där 1650. Slottsbyggnaden tillöktes sedermera af grefve M. G. De la Gardie, som äfven anlade den vidsträckta parken och efter sitt eget namn förändrade ställets till Magnusberg. Karl XI, som indrog egendomen till kronan, gaf den åter dess förra namn och gjorde den till ett kungligt lustslott. Det angenäma läget, den prydliga parken och den vidsträckta djurgården gjorde stället till en kär vistelseort för hans drottning och hennes barn. År 1792 inrättades Karlberg till lokal för krigs- eller kadettskolan, hvilken ännu, ehuru i betydligt förändrad form, är förlagd där.

Strax norr om Karlberg ligger Blindinstitutet vid Tomteboda, och längre åt nordost Solna kyrka, hvars, inre prydes af freskomålningar och bildverk af ganska uråldrigt slag och hvars mellersta del utgöres af ett stort rundt gråstenstorn, som med skäl anses för en af de äldsta lämningarna af den kristna, byggnadskonsten inom landet. På kyrkogården finnas flere vackra grafvårdar, bland dem en större oarbetad gråsten med den enkla inskriften ”Choræus”.

På andra sidan vägen förbi Solna kyrka och kyrkogård utbreder sig Nya kyrkogården, Stockholms stora nekropol. Den är redan till sin utsträckning någonting ovanligt, men får tillika genom sin starkt kuperade yta en lika, egendomlig som sällsynt vacker prägel. Skogklädda kullar omväxla här med dälder och jämnare partier, genomskurna af lummiga alléer. Den är också, kan man säga, mer ett parklandskap, där naturen endast lätt berörts af konstens hand, än en begrafningsplats i vanlig mening. Med denna omväxlande terräng, med sina väl vårdade grafvar och sin rikedom på vackra monument utgör den en griftstad, hvartill få hufvudstäder kunna uppvisa motstycke. På dess minnesvårdar läser man namnen på många af Stockholms och landets berömdheter inom alla områden under det senaste halfseklet. Kyrkogården invigdes 1827 af Johan Olof Wallin, och dennes graf bildar medelpunkten för flera alléer i kyrkogårdens äldsta och på monument rikaste del.

Haga mellan nya kyrkogården och Brunnsviken, var ursprungligen en liten landtgård, hvilken Gustaf III tillökade med den Braheska egendomen Brahelund och gjorde till ett kungligt lustslott. Den stora plan, som härvid föresväfvade honom, kom likväl aldrig till utförande. Af slottet, till hvilket han lade grundstenen, blef ingenting mer färdigt än grundmurarna, som nu äro öfvervuxna med träd och buskar; det stannade vid några mindre byggnader, bland hvilka ”Lilla slottet” var Gustafs älsklingsboning, där han vanligen vistades hvarje sommar. Den omgifvande vidsträckta parken erbjuder en rik och naturskön omväxling af berg, lundar och grönskande fält samt anslående utsikter öfver den vackra Brunnsviken.

Ulriksdal, som ligger längre norrut vid stranden af Edsviken, anlades omkring 1644 af fältherren Jakob Pontusson De la Gardie, som kallade det Jakobsdal. Ställetköptes sedan af drottning Hedvig Eleonora, som till minne af sin sonson prins Ulrik ändrade namnet till Ulriksdal. Karl XIV lät efter mönstret af Invalidhotellet i Paris här inrätta en försörjningsanstalt för gamla orkeslösa krigsmän, hvilken flyttades, när slottet inreddes till sommarboning af konung Karl XV. Under hans lifstid var Ulriksdal ett verkligt museum af forntida möbler, glasmålningar, dryckeskärl, porslin, gobeliner och kuriosa af alla slag, allt ordnadt med en smak och sakkännedom, som vittnade om den kunglige ägarens konstsinne och konstkärlek. Vid sin död testamenterade han sina konstsamlingar till staten, och för närvarande är endast en del af dem kvar i slottet. I den vackra parken ligger en efter ritning af Scholander uppbyggd kyrka, byggd i holländsk renässansstil, en smakfull efterträdare till det äldre och föga ansenliga slottskapellet.

Det förnämsta af alla lustslotten är Drottningholm, beläget på Lofön en mil väster om Stockholm. Sitt nuvarande namn fick stället efter Johan III:s drottning, Katarina Jagellonica, som lät uppföra ett stenhus i stället för den förutvarande bristfälliga träbyggningen och sedan ofta uppehöll sig här. Karl X:s änkedrottning Hedvig Eleonora grundlade det nuvarande präktiga slottet efter en ritning af Nikodemus Tessin d.ä., ehuru det icke blef fullt färdigt, åtminstone till omgifningarna, förrän i Gustaf III:s dagar. Slottets många rum och vestibuler äro rikt prydda med målningar af Ehrenstrahl, Silvius, Josef Vernet, Hilleström, Desprez, Ehrensvärd med flere, och en särskild sal, som konung Oskar I låtit inreda, prydes af mästerligt utförda porträtt af Europas förnämsta suveräner på hans tid. Parken, som är anlagd dels i den gamla franska, dels äfven i den senare engelska stilen, prunkar med grupper i brons och marmor, vattenkonster, kanaler och lummiga konstgjorda öar. Ett ibland de vackraste ställena i närheten af slottet är Floras kulle, med gudinnans staty i marmor af Sergel. En egendomlig anläggning i Drottningholmsparken är Kina slott, ett lekverk i fransk-kinesisk stil, byggdt och inredt af Adolf Fredrik, som därmed öfverraskade sin gemål Lovisa Ulrika på hennes namnsdag.

Från denna rundtur till de omkring Stockholm belägna kungliga lustslotten återvända vi till stadens omedelbara närhet, där ännu ett par anläggningar finnas, som förtjäna omnämnas. Till Vetenskapsakademien donerade den 1790 aflidne, för botanik, apoteksväsen och medicinalträdgårdars anläggning varmt intresserade professor P. J. Bergius sin stora och vackra trädgård Bergielund vid Kalibergsvägen å Öfre Norrmalm i syfte att denna för evärdliga tider skulle utgöra en botanisk trädgård under akademiens vård. Men vid Stockholms starka utvidgning i senare tider föll detta område inom stadsplanen och kunde, försåldt till byggnadstomter, lämna tillgång till anläggning och underhåll af en mångdubbelt större och präktigare botanisk trädgård på något afstånd från staden. En ypperlig plats härför erbjöd Brunnsvikens östra strand midt emot Haga slott: här fanns lämplig mark för odling af snart sagdt alla slags växter, och under professor Wittrocks ledning har här på kort tid skapats en synnerligen sevärd förening af naturlig park, botanisk trädgård med storartade växthus och handelsträdgård (som bidrag till underhållskostnaden). På denna plats är nu namnet Bergielund öfverflyttadt. Vid sidan af växternas systematiska gruppering är delvis genomförd en växtgeografisk, och man finner sålunda rika, typiska samlingar af växter från till exempel ryska steppen, från Nordamerikas alper, från Altai och så vidare. Utmed trädgårdens östra sida går Rimbobanan, och strax öster om denna vidtager Landtbruksakademiens Experimentalfält med de största trädskolor i Sverige samt lokaler för flera slags vetenskapliga undersökningar i frågor af vikt för landtbrukets utveckling.

Till Stockholms omgifningar kunna ock hänföras de två på 1890-talet anlagda villastäderna Djursholm i Uppland vid Stora Värtan och Saltsjöbaden i Södermanland vid Baggensfjärden. Vi återkomma till dessa under hvar sitt landskap vid de ströftåg, som vi nu skola företaga till de närmast Stockholm belägna delarna af Svealand och hvarvid vi göra början med Uppland.

Herman Hofberg 1896.

(Ur boken ”Genom Sveriges bygder”, Herman Hofberg, 1896)

Kategorier:Olika ämnen

Tagged as:

1 reply »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s