Runstenar och bildstenar

Runstenar Södermanland – Sö 36

Sö 36, Trosa bro, Vagnhärads socken, Hölebo härad, Trosa

þurkiR • auk • uri • þaiR • raistu • staina • at • ulaif • faþur • sin : auk : at • suain • bruþur sin •

Torger och Ore de reste stenen efter Olev, sin fader, och efter Sven, sin broder

Runsten. Gråsten. Ristaren är Torir (A). Stenen är omskriven redan på 1600-talet.

kulturbilder.wordpress.com


 

Trosabro – porten till järnåldersbygden

Fallhöjden mellan Trosaåns mynning och sjön Sillen är nästan 10 meter. Under äldre järnålder stod havet 10-15 meter högre än idag, och under yngre järnåldern 5 – 10 meter. Det betyder att ån har varit en del av en mäktig farled in i landet och till Mälaren under en mycket lång tid av förhistorien.

Området kallades tidigt för Trosabro. Namnet har samma ordstam som bro och brygga. Mitt emot på andra sidan Trosaån fanns det medeltida Trosa stad. Stadens hamn (brygga) fungerade fram till mitten av 1400-talet. Det kan också redan tidigare funnits en anläggningsplats för båtar här.

Det finns tre runristningar på Trosabro. Runristningar är nästan alltid ett minnesmärke som en person rest över en nära anhörig tillsammans med en bön om frid. Runristningar och runstenar finns vid centralpunkter eller intill kommunikationsleder där många kunde se och läsa dom.

Trosabros mäktiga runristningar visar att platsen var inkörsport för insjövägen till Mälaren. Hembygdsgården Trostorp med fornlämningar ligger mitt i hjärtat av ett landskap starkt präglat av järnåldersmakt.

Två platser står fram som maktcentrum under järnåldern. Tuna i Västerljung och Husby i Vagnhärad. Båda namnen förknippas med maktcentrum under järnåldern och medeltid och är ofta centralt belägna i sin bygd.

Tiden innan kungamakten hade ett centralt fäste resten kungen runt med sin hird till Husabyarnas kungshåll. Platserna har en föregångare i Tunagårdarna dock i ett äldre regionalt system. Järnålderns makt var en makt över människor och makten måste man kunna se och känna. Tuna och Husby har också tydliga attribut för makt.

På Tuna prästgård i Västerljung hittades under 1700-talet en guldskatt. Med sina över 12 kg är den fortfarande utan motstycket i vårt land. Skatten är nedlagd under folkvandringstid – då ån fortfarande var segelbar ända upp till Sillen. Under den här oroliga med spännande tidsepoken läggs flera guldskatter ner. Så många att tiden kallas för Nordens guldålder. I mars 536 inträffade något som fick solen att försvinna och som förvandlade sommaren till en evig höst. Man vet inte vad det var som inträffade men nödåren som följde fock katastrofala följder för människorna. Kanske var det så som guldskatterna blev desperata offergåvor till gudarna?

Under yngre järnåldern gick havsviken upp till nuvarande stationsområdet i Vagnhärad. Där låg en Stormansgård. På var sida om den dåvarande viken finns två gravfält med hundratals gravhögar. De Södra Husbygravfältet innehåller en av de största koncentrationerna av storhögar från järnåldern som vi har i Sverige. Högarna ligger på en flack udde som sträcker sig långt ut i den dåvarande vikens botten. Högarna är 25-30 meter i diameter och har varit 4 – 5 meter höga.

En av gravarna är en av de rikaste kvinnogravar som har hittats i Mälardalen. Han var begravd i klädedräkt med invävda eller broderade guldtrådar. Han har guldringar och halsband med guld- och glaspärlor och även pärlor av korall och ametist. Hon hade också med sig ett par praktfulla romerska glasbägare som importerats från Rhenlandet. Spelbrickor och tärningar till brädspel och möjligen delar av en hästutrustning visar på att hon hade tid för förströelse. En stor hund, en duvhök och en falk har följ med sin ägare. Fynden tyder på makt och rikedom. Glasen och falken visar på en tydlig europeisk influens inom aristokratin med vinceremonier och falkenering.

Vagnhärads och Trosa landskyrkor byggdes under 1200-talet på var sidan om Trosaåns dåvarande åmynning. Mellan kyrkorna ligger Husby med storhögarna som fortfarande var ett starkt maktsäte som kungshåll. Att bygga kyrkor i par på detta sätt var vanligt i medeltida städer. Staden har dock på grund av landhöjningen etablerats lite längre nedströms ån. Den byggdes upp här på åkermarkerna på andra sidan Trosaån.

(Text från skylt på platsen)

Lämna en kommentar