Bilder i olika ämnen

Gravmonumentet över Gustav Vasa i Uppsala domkyrka

Gustav Vasa är en av våra mest kända historiska gestalter. Han föddes 1496, blev kung 1523 och avled 1560.

Han gravsattes i Uppsala domkyrka strax före jul 1560 tillsammans med sina två första gemåler, Katarina av Sachsen-Lauenburg (död 1535) och Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) död 1551. Långt senare gravsattes också Katarina Stenbock (död 1621).

De är begravda under golvet under gravmonumentet i Vasakoret, som finns längst inne i kyrkan.

kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com

I gravkoret finns fresker med motiv ur Gustav Vasas liv på väggarna. De målades av Johan Gustaf Sandberg och föreställer:

– Intåget i Stockholm 1523
– Slaget vid Brännkyrka 1518
– Inför rådet i Lübeck
– På Anders Perssons loge i Rankhyttan
– Talet till dalkarlarna vid Mora kyrka
– Den första svenska bibelöversättningen 1541
– Avskedstalet 1560

Vid sidorna om gravmonumentet finns också två texter. Den ena avser intåget till Stockholm 1523 och den andra texten är från Gustav Vasas avskedstal 16 juni 1560.

Text till målningen Intåget i Stockholm 1523

”Med Konung Gustaf 1s intåg i hufvudstaden, midsommars aftonen år 1523, var fäderneslandet befriadt; tretiosju år derefter sade Konungen i sitt avskedstal till Sveriges Ständer:

I hafwen det väl förnummit och de, som till åren komna äro, hafwa det själfwa sett, huru som fäderneslandet uti stort betryck och elende fordom warit under främmande herrskap och konungar, och huru det täcktes Gud genom mig oss befria från detta tyranni. Oss bör derföre, hög och låg, herre och tjenare, gammal och ung, samma Gudomliga hjelp aldrig förgäta. Ty hwad man war jag, att sätta mig upp emot den, som en mägtig herre war öfwer tre konungariken, med kejsaren och de wäldigaste förstar nära förbunden och befryndad. Gud hafwer drifwit werket och gjort mig till sin unders man. Wäl må jag förlikna mig wid David, hwilken Gud från en herde gjorde till konung öfwer sitt folk. Jag kunde mig den ära ej föreställa, då jag i skog och öde fjell måste sticka mig undan för fiendens blodtörstiga swärd. Men Gud och Sweriges Allmoge hafwa warit min hjelp.”

Text till målningen Avskedstalet  1560

”Jag tackar Eder, trogne undersåter, att I welat mig till konungslig höghet upphöja, och till en stamfader i Edert konungahus. Ej mindre tackar jag Eder för den trohet och bistånd I mig bewisat uti min regering. Nåd och wälsignelse äro oss rikeligen wederfarna genom Guds ords sanna kunskap och genom timmelig ymnighet, som för ögonen är. Har jag i min tid något godt kunnat uträtta, gifwen derföre Gudi äran! Hwad jag af mensklig swaghet felat, förlåten mig för Christi skull. Jag wet att jag i mångas sinne warit en hård konung. Men de tider skola komma då Sweriges barn skulle wilja rifwa mig opp ur mullen, stode det i deras magt. Jag wet ock, att de Swenske äro snara till att samtycka, sene till att utransaka. Jag förutser, att många willoandar framdeles warda uppkommande. Derföre beder och förmanar jag Eder: Hållen Eder hardt wid Guds ord: Waren öfwerheten hörsamma, sinsemellan enige. Min tid är snart förbi. Ej tarwas mig derom stjernor eller annan spådom. Jag känner i min egen kropp tecknen, att jag snart skall hädanfara. Följen mig då med Edra trogna förböner, och, när jag lagt mina ögon tillsammans, låten mitt stoft hwila i frid!” Konung Gustaf 1s Afskedstal till Riksens Ständer d. 16 juni 1560.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s