Bilder i olika ämnen

Ostindiefararen Götheborg

Den nuvarande Ostindiefararen Götheborg är en replika av ostindiefararen Götheborg som sjönk 1745 i Göteborg strax innan den skulle lägga till i hamnen. 1986 började man undersöka originalskeppet och replikan började byggas 1995.

ostindienfararen-gotheborg1

BYGGET AV GÖTHEBORG

Ett enormt arbete ligger bakom det enorma projekt som det innebär att bygga ett 1700-tals fartyg i modern tid. Målet har alltid varit att bygga så traditionellt som möjligt inom lagen för dagens krav på hållfasthet och säkerhet. I största möjliga mån har de ursprungliga materialen och tillvägagångssätten valts.

Då mycket av den kunskap som förr i tiden ärvdes över generationer hade gått förlorad fick men helt enkelt återupptäcka detta genom att studera, forska och testa sig fram. Tack vare denna djupdykning i historien har vi idag åter väckt liv i hundraåriga kunskaper, traditioner och hantverkskonst.

På 1700-talet kunde man bygga en ostindiefarare på ca 18 månader. Man var då ca 350 man med långa arbetsdagar. Nu tog det 10 år att genomföra, mellan 1995-2005.

Sjösättningen

Den 6 juni 2003 var en solig och vacker dag. Inför tusentals åskådare och tv-kanaler så glider Götheborg majestätiskt ner från sin stapelbädd på land för att flyta i sitt rätta element. Hon glider ner mot aktern först och en stund senare ligger hon och flyter i hamnbassängen.

Det var ett historiskt ögonblick där det 38:e fartyget i Svenska Ostindiska Compagniets historia hade vatten under sin köl. Sverige hade återigen sjösatt en Ostindiefarare.

Tack vare otaliga eldsjälars arbete, generösa bidragsgivare, visionära politiker och frivilliga ideella arbetsinsatser från privatpersoner.

ostindienfararen-gotheborg2 ostindienfararen-gotheborg3

Fartygets skrov

67 spant (fartygets revben) i furulimträ reser sig från kölen upp till väderdäck. På sponten sitter bordläggning och garnering (insidan av skrovet) fast med 55 000 handsmidda bult och spikar.

3000 träd har använts till skrovet i fartyget. Däcksbalkar, bordläggningen, garnering och knän är tillverkade i ek.

Under vattenlinjen är skrovet förstärkt med furuplankor, s.k. förhydring. Detta är ett extra skydd mot bl.a. Skeppsmask.

Alla däck är byggda i kvartersågat furu för att undvika att det skall röra sig för mycket då det blir vått och torrt om vartannat.

För att hålla fartyget tätt är det drevat med lingarn mellan alla däckplankor och i bordläggningen. Över förseglar men det med beck.

Riggen

Götheborgs rigg är en tidstypisk 1700-talsrigg, byggd i de ursprungliga materialen. Detta gör henne unik i världen.

Masterna är i furu, råarna i gran och allt tågvirke i handslagen hampa. De stora undermasterna är byggda i furu och är sammanfogade av 18 olika delar för att skapa rätt dimension, styrka och flexibilitet. Inget lim har använts. De hålls ihop av järnband som efter att de har upphettats drivs på runt masten, när de svalnar krymper de och håller ihop den 9 ton tunga konstruktionen, helt enligt 1700-talets sätt att bygga.

Block och taljor

Block används för att ändra riktning på en dragkraft. Block i par ger mer utväxling och kallas då för talja. Taljan används för att vinna kraft när man vill lyfta eller dra något tyngre. Ju fler parter i taljan desto mer kraft vinner man. Det man vinner i lyftkraft får tas igen i ökad mängd tamp att dra hem.

Ex: Om man vill hissa något tungt 10 meter i en fyrskuren talja måste man dra 40 meter tamp genom taljan.

Ombord på Götheborg finns ca 700 block.

Blockhusen är gjorda i almträ och blockskivorna (hjulen) är, beroende på vilken belastning som de förväntas utsättas för tillverkade i ek, pockenholts eller brons, där ek är svagast och brons starkast.

Det vanligaste materialet i blockaxlar, som håller skivan på plats är ek, men även metal förekommer.

Runt blockhuset sitter en splitsad blockstropp i hampa.

Blocket räknas traditionellt till de sex ”enkla maskinerna” tillsammans med hävstången, kilen, skruven, lutande planet och hjulet.

Bestraffning ombord

Förr i tiden så skulle ca 140 man arbeta, sova, äta och leva i de trånga utrymmena ombord i upp till två år.

Det var tuffa förhållanden för manskapet som ofta drabbades av sjukdomar som en följd av den usla hygienen.

En strikt disciplin var nödvändig för att hålla ordning ombord och för att hålla sjömännen i schack så hade kapten, som myndighetsperson ombord stor befogenhet.

Det stod i hans rättigheter att han:
”Ägde rätt att skäligen näpsa och aga, den uppstudsige, gensträvige och late.”

Då kunde kapten låta straffa den skyldige och i allvarliga fall kunde piskan komma fram.

Piskan tillverkades av en tre-slagen tamp och kallades ”en niosvansad katt”, på engelska. ”a cat o’ nine tails” även kallad captains daughter”.

Sjukdomar och död

På grund av tuffa förhållanden, ensidig kost och bristande hygien var det vanligt med sjukdomar och dödsfall ombord.

Sjömännen dog av bristsjukdomar som skörbjugg men också av rötfeber och olyckor.

Då Götheborg kom tillbaka efter sin två och ett halvt år långa resa år 1745 hade ca 40 personer dött under resan. Över 30 av dem dog i Batavia (nuv. Jakarta) där fartyget blev liggande i sex månader i väntan på bättre vindar. Kapten Erik Moreen skrev i loggboken ”När de oduglige hade dött ut mönstra vi på nytt folk”.

Manskapet fick en enkel begravning. De syddes in i sina hängkojer med en sten från ballasten vid fotändan. Det var brukligt att man sydde sista stygnet genom näsan på liket för att försäkra sig om att personen inte var skendöd. Några ord sades över kroppen innan den slängdes överbord på styrbords sida.

Skjuta salut

Även om kanonerna var till för att kunna försvara sig var den verkliga användningen av mer ceremoniell karaktär. De användes för att skjuta salut, dvs. lösa skott utan kula i loppet.

Salut kommer av latinets ”salus” dvs. hälsa och välfärd.

Denna sed började på 1600-talet då fartygen avfyrade lösa skott när man närmade sig en hamn. Man ”sköt ut” sina kanoner för att visa att man hade fredliga avsikter.

Den vanliga saluten var åtta skott. Man sköt när man kom till en hamn och när man lämnade den, när man mötte andra skepp och när förnäma personer, som Kapten eller Superkargörer, kom ombord.

Man sköt även för att kalla på lots eller när man seglade i tjock dimma.

Saluten angavs också som lösen (signal) för att tala om vem man var. svensk lösen är två skott, (man skjuter dubbel svensk lösen dvs. 2×2 om kungen befinner sig ombord). Kunglig salut är annars 21 skott.

Originalkanonerna

Fartygskanoner var mycket dyrbara och på örlogsfartyg kunde dessa pjäser ibland vara mer värdefulla än själva fartyget.

När Götheborg förliste 1745, sjönk hon inte helt utan blev liggande på undervattensklippan med förstäv och bogspröt ovanför vattenytan och låg som sjömärke i hamninloppet en bit in på 1800-talet.

Tack vare att hon förliste på ganska grunt vatten så bärgades samtliga av de 30 kanonerna strax efter förlisningen. Eftervärlden har därför aldrig hittat fartygets originalkanoner. Troligtvis såldes de vidare eller hamnade på något annat fartyg hos ostindiska kompaniet.

Man visste att kanonerna var gjutna på Åkers styckebruk i Sörmland 1738 samma år som hon sjösattes. Slutligen fann man i deras arkiv originalritningarna till hennes 6-pundskanoner och kunde på så sätt gjuta nya och bestycka nuvarande Götheborg med hennes ”ursprungliga” kanoner.

Skeppspredikant/Skeppsprästen

En viktig person ombord på ursprungliga Götheborg var skeppsprästen. Hans uppgift var att hålla bönestund om morgonen och aftonen, samla besättningar till söndagsbön och hålla nattvarder. I compagniets privilegium stod det även att han skulle se till att: ”En sann gudsfruktan uti allas hjärtan ombord inplatas och underhålles.” Han ombesörjde även begravningar ombord.

Det var vanligt att skeppspredikanten var en ung man som prästvigts just före avresan eller stod i begrepp att vigas vid återkomsten. Många av dem var egentligen mer biologer än präster och flera av Carl Von Linnés lärljungar reste med som herrens tjänare och dokumenterade väster från fjärran länder.

Vid avseglingen när besättningen var samlad stod prästen på halvdäck och uppmanade alla att flitigt be till gud under resans gång och ”föra en hederlig vandel till gagn för konungen och fäderneslandet”. Man sjöng en psalm och avslutade med en bön skriven av en ålderstyrman i svenska örlogsflottan, på 1600-talet. Hans namn var Johan Månsson, och bönen löd:

”I herrans namn nu resa vi, må hans blida änglar står oss bi, amen.”

Varför var Götheborg bestyckat?

Ostindienfararna var lastade med dyrbarheter och behövde kunna försvara sig mot pirater och andra angripare. Att skjuta salut var en annan viktig funktion.

Kanonerna fungerade även i avskräckande syfte. Av samma orsak hade svenska ostindiefarare tvåtungade flaggor i aktern som fick dem att likna örlogsfartyg som har tretungade flaggor.

1700-talets Götheborg förde 30 st kanoner och manskapet övades i att hantera dem. Det fanns 12-, 8-, och 6-punds kanoner. Storleken på en kanon anges i hur tung kula man kan skjuta med den. (1 pund = 425 gram)

Varje kanon bemannades av mellan fyra till åtta man beroende på dess storlek. Med en tränad kanonbesättning kunde man skjuta med ca två minuters mellanrum. Precisionen var inte speciellt hög. Räckvidden för en sexpundskanon var ca 600 meter.

Ombord på dagens fartyg finns tio sexpundskanoner och eldröret väger ca 700 kg. Den står på en lavett med solida ekhjul. Hela stycket surras hårt mot skrovsidan när man är till sjöss för att undvika att den sliter sig i hård sjögång.

Kanonerna kan inte skjuta skarpt, utan används endast för salut ändamål. Nu för tiden avfyras de elektroniskt och laddas med svartkrut och tidningspapper.

Lastrum/skansar.

Förr kunde besättningen uppgå till 150 man. Det tunga arbetet ombord krävde många händer och en god marginal var nödvändig med hänsyn till sjukdomar, död och olyckor.

Idag är chansen att hålla sig frisk betydligt större. Utöver dagens nyckelbesättning på ca 25 personer räcker det därför med ett femtiotal jungmän, som arbetar frivilligt. Hittills har alla överlevt.

Dagens Götheborg har ingen last och de utrymmen under kanondäck som förr var avsedda för gods har kunnat utformas som skansar, där den största delen av besättningen bor. Förr hängde manskapets kojer på kanondäck, men nu finns det lyxigt nog två duschar samt vacuumtoaletter. Oväsendet från 1700-talsfartygets hönor, ankor, grisar och får har också ersatts av besättningens mp3-spelare.

Tjära och annat.

Trätjära används för att skydda trä och tågvirke mot röta. Det är ett ständigt återkommande arbete att tjära riggens tågvirke för att ge det maximal livslängd.

Ombord använder vi mest en typ som kallas dalbränd trätjära som har fina inträngningsegenskaper. Tjäran är trögflytande och kladdig och har förstört många finkläder för oss.

Ofta värmer man tjäran för att få den mer lätt flytande och inträngande. Man kan även späda ut den med sprit

Fläckar på kläder eller huden tvättas bort med matolja eller liknande. Tjäran härdar (torkar) bäst i direkt solljus

Båtsmörja är en blandning av trätjära, linolja och terpentin som används på trä. Den både impregnerar och ger en vacker bruntonad yta.

Talg är ett fett från slaktdjur och är riggarens bästa hjälpmedel. Bästa talgen sitter kring fårens njurar. Används som smörjmedel i block och taljerep. Gamla stela tjärade rep blir mjuka och behagliga när man gnider dem med talg. Märlspikar, fidar och annat som blivit kladdigt av tjära blir mycket trevligare att arbeta med om man gnider in dem med talg. Dessutom blir händerna mjuka och lena.

Bivax används för att gnida in segelgarn med. Garnet blir då både impregnerat och lättare att arbeta med. Ofta är vaxet blandat med lite tjära och talg för att det ska bli mjukare.

Rå linolja används för impregnering av trä och grundning för målning. Den tränger in bra och ger en fet yta. Linoljan är inte giftig och fungerar därför dåligt som skydd mot röta och svamp i trävirke, i vissa fall kan det snarare ge motsatt effekt. En skvätt terpentin gör att linoljan tränger in bättre och ger bättre rötskydd.

Kokt linolja används i täckfärger och lack. Den tränger inte in lika mycket som rå linolja och ger mer ytskikt. Tygtrasor med kokt linolja är en brandfara och får aldrig slängas i en vanlig soptunna. Kokt linolja oxiderar så långsamt att det alstrar värme och trasan kan självtända lång tid efter att den har slängts.

Salt strös lite varstans i skrovet för att skydda mot röta. Det binder även fukt till virket och hindrar virket det från uttorkning. Att natta däcket, det vill säga spola det med havsvatten, görs för att hålla det tätt och hindra röta.

Stenkolstjära eller Black Varnish är en tjära som utvinns ur stenkol. Ombord används den på röstjärn och ankaren för att rostskydda och ge en svart färg. Inne på däck använder vi istället svart färg eftersom stenkolstjäran kladdar och förstör kläder lång tid efter att den påstrukits.

Kvinnor, eld umgänge

Brandfaran var stor på ett fartyg av trä. Man fick inte röka under däck eller ha hö eller annat eldfängt material som stoppning i madrasserna. Det var också förbjudet att ha levande ljus i hytter och andra utrymmen under däck. Endast kaptenen, de främsta styrmännen och superkargörerna fick ha ljuset tänt till klockan tio på kvällen.

Enligt reglerna var det inte tillåtet att supa, spela om pengar eller föra oväsen när det var dags att sova. Det fanns en regel som sa att: ”Fyllerie, dobblande och concerter på otjänlige tider förbjudas.” trots detta dracks det mycket brännvin och öl ombord.

Det var förbjudet att bjuda ombord kvinnligt sällskap, i reglerna stod det att läsa: ”Inga qwinfolk få komma ombord”. Trots det kunde det skymtas kvinnor under däck emellanåt.

Innan avresan från Götheborg gjordes dock undantag från reglerna för de högsta befälen: ”Vid afgåendet fr. Göteborg må inge gifte hustrur blifva öfver natten om man ej har egen hytta.”

Det var endast de högsta befälen som hade egen hytt.

(All information kommer från anslag som finns inne i båten)

ostindienfararen-gotheborg4 ostindienfararen-gotheborg5 ostindienfararen-gotheborg6 ostindienfararen-gotheborg7 ostindienfararen-gotheborg8 ostindienfararen-gotheborg9 ostindienfararen-gotheborg10 ostindienfararen-gotheborg11 ostindienfararen-gotheborg12 ostindienfararen-gotheborg13 ostindienfararen-gotheborg14 ostindienfararen-gotheborg16 ostindienfararen-gotheborg16b ostindienfararen-gotheborg17 ostindienfararen-gotheborg18 ostindienfararen-gotheborg20 ostindienfararen-gotheborg21 ostindienfararen-gotheborg99

Samma ämne:

How The Swedish Ship Götheborg was built

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s