Visingsö är en oförstörd idyll

Tack och lov finns det många oförstörda idyller kvar i Sverige. Visingsö är en sådan idyll. Varje år besöker över 100 000 turister ön för att de vill uppleva en oförstörd del av Sverige.

Här finns varken tingel-tangel, höghus eller bus. Här finns däremot fina cykelvägar som är drömmen för alla småbarnsfamiljer eftersom bilismen inte är särskilt omfattande. Om man cyklar eller åker bil kvittar, men många älskar ön för att det är så enkelt att ta sig fram överallt med cykel. Vart man än cyklar så ser man en trevlig och välvårdad omgivning där den enkla lantligheten skänker ro och avkoppling.

Ett annorlunda och trevligt sätt att ta del av omgivningarna är att göra det med Remmalag, öns speciella hästdroskor som funnits över 100 år.

01Visingso70

Remmalag

Remmalag

Känslan av att det är så här alla svenskar borde få bo växer ju längre man stannar på ön. Det borde vara en rättighet för barn att få växa upp i en miljö som är befriad från kommers, massbilism och skräpkultur. Som Visingsö är borde fler områden i Sverige vara. Ön är ingenting för förvildade storstadsbor som vill festa, supa och skräna. Om de skulle börja besöka ön vore det att vanära alla de som bor där och alla som vill uppleva öns fridfullhet.

 03Visingso50 20Visingso69 19Visingso68 18Visingso67 17Visingso66 16Visingso65 15Visingso64 14Visingso63 13Visingso61 12Visingso60 11Visingso59 10Visingso58 09Visingso57 08Visingso55 07Visingso54 06Visingso53 05Visingso52 04Visingso51

När solen skiner på sommaren ger det omgivande vattnet atmosfären av en vackert blå ton. Nästan alla på ön bor i småhus, många är bönder som håller djur och hästarna är många. De bofasta är ca 750 personer, varav många glädjande nog är barnfamiljer.

Ön är den största i Vättern och en del av Jönköpings kommun. Den mäter endast ca 24 kvadratkilometer och vägarna är ganska få. Redan när man stiger av färjan påminns man om att ön faktiskt har en lång historia och att det bott folk där tusentals år.

Bland det första man ser är ruinerna efter slottet Visingsborg, som var ett av våra vackraste slott under 1600-talet. Det var Per Brahe d.ä. som initierade bygget på 1560-talet. Från år 1716 till dess att slottet brann två år senare förvarades ett stort antal ryska krigsfångar här, men även holländare, engelsmän och danskar i rysk tjänst placerades på Visingsborg. Förhållandena för fångarna var svåra, många rymde, många försökte göra uppror när de svalt och många dog.

Visingsborg

Visingsborg

22Visingso77

Brahekyrkan är en av våra mest intressanta kyrkor. Tornet är från 1100-talet och långhuset med dess vackert dekorerade rum är från 1600-talet. Stora delar av arbetet utfördes av hovkonstnären Johan Werner d.ä. och hans son.

Brahekyrkan

Brahekyrkan

Interiör från innertaket i Brahekyrkan

Interiör från innertaket i Brahekyrkan

På öns södra udde finns resterna av vår äldsta kungaborg. Den uppfördes på 1100-talet och i Sverresagan antyds att det under Knut Erikssons tid fanns ett försvarstorn på Visingsö. Måhända var det denna borg som avsågs, men under tidens gång har marken eroderat och havet tagit delar av borgen. Vid tiden för borgens uppförande spelade Visingsö en betydelsefull roll i maktkampen mellan Östergötland och Västergötland. Den kung som för tillfället styrde bodde ofta på Visingsö.

25Visingso03

Ruinen av borgen vid Näs

Ruinen av borgen vid Näs

Det finns även lämningar från järnåldern i form av gravar, som visar att befolkningen ökade på ön under yngre järnåldern. Ön kan ha haft ett litet men betydelsefullt handelscentrum under 600-talet och ett par hundra år framåt. Även om den teorin inte stämmer till fullo, så har det funnits hamnanläggningar, bosättningar, jordbruk och hantverk.

Södra gravfältet

Södra gravfältet

Domarring från äldre järnåldern

Domarring från äldre järnåldern

Detta är resterna av en treudd. Just denna heter Slättehög.

Detta är resterna av en treudd. Just denna heter Slättehög.

Hällkista på Visingsö

Hällkista på Visingsö

De äldsta fornfynden från Visingsö är flintyxor från ca 4 000 f.Kr. Södra gravfältet på Visingsö har använts från ca år 500 f.Kr. till 1050 e.Kr. Visingsö har Sveriges största ekskog som inplanterades på 1830-talet för att flottan alltid skulle ha tillgång till timmer.

Här finns också linhantverk där man kan få lära sig linberedning, spinning, tovning och bandvävning. På norra delen av ön finns ett fågelreservat och här finns mer att upptäcka för den som vill göra det utan att ha bråttom.



Kategorier:Artiklar (egna texter)

1 reply

  1. Tyvärr är inte ön oförstörd längre. Skogen, som är Statens Fastighetsverks ansvar, ser hemsk ut. Överallt ligger avverkningsrester kvar och det ser för ”j…..” ut. En tjänsteman sa att man vill skapa större biologisk mångfald genom att lämna kvar allt. Alla vill vi väl ha biologisk mångfald, men måste det se så förskräckligt ut medan vi väntar på nedbrytningen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: