Dalaborg ruin

Dalaborg är en ruin efter en medeltida borg belägen på en uddestrax norr om Dalbergsåns utlopp i Vänern i Bolstads socken i nuvarande Melleruds kommun i östra Dalsland.

Dalaborg anlades 1304 i samband med stridigheter mellan Magnus Ladulås´ söner; kung Birger och hertigarna Erik och Valdemar. De senare planerade ett västnordiskt rike med fästen runt södra Vänern och Lödöse som huvudstad. Erikskrönikan berättar att bönderna fick arbeta dag och natt på borgens byggande. Kung Birger anföll redan samma år Dalaborg och ett fredsfördrag slöts. År 1308 belägrades borgen utan framgång av norska styrkor.

Borgen förvaltades i slutet av 1300-talet av en landets då mest betydande män, marsken Erik Kettilsson Puke. Han anslöt sig till de tolv svenska stormännens trohetsförsäkran av Drottning Margareta av Danmark och Norge som ägde rum här den 22 mars 1388 vilket ledde till att Margareta även blev drottning i Sverige.

Missnöjet med bl.a. de danska fogdarnas maktutövning i Sverige under Erik av Pommerns regering ledde till Engelbrektsfejden. Dalaborg brändes och raserades 1434 under upproret. Fogden hette då Palle Joansson och var dansk. Borgen återuppbyggdes aldrig och de omkringboende hämtade sten och annat byggnadsmaterial från ruinen.

Sydväst om borgruinen ligger Qvantenburg, som ursprungligen varit försörjningsgård till Dalaborg. Norr om Dalbergs å, som under äldre tider varit Vänerns bästa naturliga hamn, låg en av Dalslands gamla marknadsplatser. Marknaden omnämns första gången år 1508.

Vid marknadsplatsen beslöt Karl XI att anlägga en stad för att styra handeln och motverka gränshandeln. Planerna förverkligades aldrig, däremot påbörjades uppförandet av en kungsgård.

Undersökning av ruinen

Valet av denna byggnadsplats sammanhänger med planerna på ett västnordiskt rike, det strategiska läget vid Dalbergs å samt de goda naturliga försvarsmöjligheterna. Udden avskiljes från fastlandet genom en ravin, som bildat en naturlig vallgrav. Den har varit stenlagd och används idag som ridväg till borgen.

År 1931 gjordes en arkeologisk provgrävning för att karlägga borgens utbredning och bestämma dess läge. Under åren 1938-39 utfördes en arkeologisk undersökning av borgens utbredning samt en restaurering av ruinen. Vid undersökningarna påträffades flera brandlager, det översta från borgens slutgiltiga förstörelse 1434.

Huvudbyggnaden bestod av en murad bottenvåning, anlagd på att klippan utgjorde två väggar. Murarna hade spår av kalkbruk, som tyder på att de varit putsade. En rad bjälkhål i muren är troligen spår efter träöverbyggnadens förankring. Påträffad näver har tolkats som rester av torvtak. Borggården har på tre sidor varit omgiven av vallar och mot öster begränsats av en stenskodd vall framför borgens fasad.

Vid utgrävningen hittades bl.a. armborstpilspetsar, sporrar, spelbrickor, olika redskap samt några skärvor från rhenländska stengodskrus.

(Text från skylt på platsen)

dalaborg-1

 

dalaborg-2

 

dalaborg-3

 

dalaborg-4

 

kulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.com

kulturbilder.wordpress.com

Utsikt från ruinen



Kategorier:Bilder, Dalaborg, Forn- och kulturminnen

Taggar:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: