Orter, städer, landskap

Vy vid Halmstad (text från 1856)

halmstad

Denna stads omgifningar äro serdeles täcka och intagande. På norra sidan möter en liten förstad nedom sluttningen af en hög sandås och närmare staden vidtaga trädgårdar och lundar intill den af lummiga träd beskuggade, hvälfda port, som ännu blifvit bibehållen å den inre fästningsvallen; på den östra sidan ligger den vackra Nissa-elfven med dess löfrika stränder; i vester öfverskådas en sträcka af bördiga fält och frodiga trädgrupper och åt söder eger man en vidsträckt utsigt öfver hela Lagafjärden. I stadens närhet ligga flera vackra landställen, såsom det vid elfven belägna Marieberg, Lundsfeldttorp, hvars omgifningar äro en mycket besökt promenadplats, samt något längre bort, eller tre åttondels mil från staden, det sköna och praktfulla säteriet Sperlingsholm.

Halmstad intager, i Sveriges äldre historia ett serdeles vigtigt rum. Under Kalmar-Unionen var den mötesplats för de tre förenade rikenas fullmäktige, ej blott vid konungavalen utan ock vid de många fördrag och öfverläggningar, som denna oroliga tid framkallade; år 1678 hölls här den i svenska häfderna märkvärdiga riksdag, då reduktionens verkställande beslöts. – I fordna tider var Halmstad tillika en ansedd fästning, ofta belägrad och hemsökt af fiendtliga härjningar. Fästningsverk anlades här redan ganska tidigt, dit staden i anledning af dess läge ansågs som en synnerligen god landningsplats. Redan före år 1225 vore dylika påbegynta. Enligt ännu i behåll varande plankartor utgjordes fästningsverken af 6 bastioner. De blefvo på riksdagen 1736 utdömda och sedermera till en del raserade, men lemningar af dem qvarstå ännu i förfallna jordvallar, hvilka omgifva staden i form af en halfcirkel, hvars ändpunkter mot stranden af Nissan bilda de tvenne verk, som ännu bära namn af norra och södra bastionen. Mången häftig strid har här utkämpats.

År 1434 och 1436 öppnade Halmstad sina portar för den segrande Engelbrekt. Med afsigt att trygga Kristian III:s anspråk på danska thronföljden samlade Gustaf I år 1534 sina trupper, lät dem inrycka i Halland och belägra Halmstad, som ock måste efter ett tappert motstånd öfverlemna sig i hans våld. År 1676, den 17 Aug., hölls det blodiga slag, der Karl XI segrade öfver, Danskarne. – Namnet klosterbastionen , som gifves åt en del af Halmstads fordna fästningsverk, föranleder till den förmodan, att kloster härstädes fordom funnits. Äfven omtalas staden år 1246 hafva egt tvenne kloster, ett dominikaner-, kalladt S:t Katarine-, och det andra, ett fransiskaner-, benämndt S:t Anne-kloster.

Staden, uppförd på gruset af den fordna, genom vådeld år 1619 nedbrunna, har en regelbunden utstakning, räta gator och temligen likformiga, i allmänhet väl bebyggda qvarter. Husen äro till stor del af tegel; några få äro af trä; allmännaste byggnadssättet är dock korsvirke, af ek med ifyllning af tegel. Den af jordvallen omslutna stadsplanen intager en rymd af omkring 70 tunnland och innehåller 224 hus och tomter, af hvilka endast 16 äro obebyggda. Bland stadens privata hus äro flera, som ådraga sig uppmärksamhet, dels för sitt smakfulla utseende, dels för sitt åldriga eller ovanliga byggnadssätt. Bland de sednare utmärker sig en byggnad vid storgatan genom sin brokiga yta af glaceradt tegel. Den uppfördes 1620 af Kristian IV. Nära denna ligger en annan, med ännu bibehållet torn, som fordom var ett fransiskaner-kloster, och som, jemte ett hus vid torget, anses vara de enda öfverblifna efter 1619 års brand.

Taxeringsvärdet å hus och tomter upptogs år 1853 till 717,443 r:dr. Stadens jordegor, 1243 tunnland, äro uppskattade till 64,676 r:dr. – Halmstads slott utgöres för närvarande af en stor, fyrkantig, af tegelsten grundmurad byggnad, som innesluter en större borggård. Det ligger i den s. k. södra eller slotts-bastionen, nära elfstranden, omgifvet af täcka parker och trädgårdar, anlaggda på de fordna fästningsverkens område. – Invid det rymliga och af vackra byggnader omgifna torget ligger stadens kyrka, som omtalas redan år 1462. I äldre handlingar bär den namn af S:t Nikolai. Den är 100 alnar lång och 44 alnar bred. Altartaflan, infattad i svart marmor, är prydligt arbetad.

Stadens elementar-läroverk är gammalt och redan i början äf 1500-talet omtalas den ”latinske skole och den danske skole.” Der funnos då tvenne lärare, skolmästaren och höraren (rektor och kollega). För närvarande bestrides undervisningen af 3 ordinarie lärare och en duplikant; lärjungarnes antal uppgick vid vårterminens slut år 1854 till 61.

Under det sista decenniet har stadens välmåga betydligen ökats, hvartill den nya hamnbyggnaden och den i följd deraf ökade handelsrörelsen i främsta rummet bidragit. Hamnen, som fordom varit god, hade blifvit så uppgrundad af flygsand, att fartygen nödgats lasta på den farliga redden. Sedan många försök blifvit gjorda att medelst muddring och pålning förbättra inloppet, vidtogs år 1837 den utväg, att medelst tvenne fascinbäddar, utgörande tvenne hamnarmar, af 4380 alnars sammanlaggd längd och på 75 alnar afstånd från hvarandra, hoptränga strömfåran, så att den skulle förmå utskära och afföra flygsanden. Detta arbete, det enda i sitt slag i riket, har haft till resultat, att, då förut inga fartyg, som gingo djupare än 4 fot, kunde ingå i hamnen, nu deremot 9 fot djupgående fartyg gå ända upp till bron och lossa invid stadens kaj.

Hamnbyggnaden kostade 93,000 r:dr, hvartill statskassan bidrog med 60,000 r:dr. Hamninkomsterna utgjorde år 1850 6,267 r:dr. Tullinkomsterna, som år 1843 uppgingo till omkring 29,000 r:dr, utgjorde år 1850 43,412 r:dr. Stadens handelsflotta bestod sistnämnda år af 18 större och mindre fartyg, hvilkas sammanräknade drägtighet besteg sig till 775 läster. Till utrikes orter afgingo 411 fartyg och båtar. Stadens export bestod hufvudsakligast i trävaror till Danmark, bokstäfver till Norrige samt torr boksvamp till Lübeck och Greifswald.

Från utrikes orter införas rum, vin, salt, färgstofter, ull, bomull m. m. Handeln var år 1853 fördelad mellan 34 handelshus, de flesta idkande minuthandel. Bristen på exportvaror samt den kringliggande traktens medellöshet och inskränkta varuförbrukning lägga hinder i vägen för en vidsträcktare utrikes handelsrörelse. ~ Staden eger en klädesfabrik, hvarvid år 1850 149 personer sysselsattes och tillverkningsvärdet uppgick till 182,111 r:dr. –

Handtverkerierna befinna sig på en svag ståndpunkt och lemna en i allmänhet knapp arbetsförtjenst åt de 84 industri-idkare, som staden eger.

Stadens inkomster uppgingo år 1850 till 9,818 r:dr. Eu af dess betydligaste inkomstkällor är laxfiske, som med fördel idkas i Nissa-ån. Af detta fiske eger staden något mera än hälften; det öfriga tillhör Sperlingsholms och Wapnö säterier. Årliga inkomsten deraf på stadens andel lärer kunna uppskattas till 600 à 1000 r:dr. Samtliga innevånarnes utskylder uppgingo för åren 1848-50 i medeltal till 16,028 r:dr. Folkmängden var vid 1852 års slut 2,817 personer.

Stadens äldsta, i behåll varande privilegier äro utgifna i Falkenberg 1307 af hertig Kristoffer till Halland och Samsö. Halmstad, som förut i sitt vapen förde endast trenne halmkärfvar, erhöll år 1563 af danske konungen Fredrik II, till minne af innevånarnes tapperhet under kriget, en tillökuing i detsamma af tre röda hjertan i blått fält. – Staden hör till 3:dje klassen af rikets städer. Halmstad, med socknarne Öfraby och Holm, utgör ett regalt pastorat af 2:dra klassen.

 

 

 

Kategorier:Orter, städer, landskap

Märkt som:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s