Jochum Beck
År 1635 upptäckte den danske adelsmannen Jochum Beck en alunfyndighet i Andrarum (Tomelilla kommun). För att kunna utvinna alun behövdes ett kungligt privilegiebrev. När Beck fick det av Kung Kristian IV i oktober 1637 och Andrarums alunbruk var färdigt att tas i bruk 1643 erövrades Skåne av svenskarna. Kriget gjorde det omöjligt för honom att få fart på bruket trots att han lånat upp stora belopp för att starta upp det. Han dog 1682 utfattig med stora skulder.
Andrarums alunbruk
Här arbetade en gång flera hundra personer med att framställa alun vid Andrarums Alunbruk.
Över kullarna låg en gulaktig rök som luktade svavel.
Man kunde då antagligen höra ljud av människor som pratade och ropade, hackade i skiffern, öste, kånkade och bar. Kanske kunde man se barn som arbetade, barn som lekte.
Där det nu står träd och buskar fanns inte mycket till skog eftersom all ved i närheten användes till alunframställningen.
1640 framställdes alun för första gången i Andrarum. Verksamheten pågick ända till 1929 då bruket lades ned.
Christina Piper som bruksägare
Christina föddes i Stockholm 1673 i en rik borgarsläkt. När hon var 17 år gifte hon sig med Carl Piper och födde därefter åtta barn på kort tid.
År 1700 gav sig Carl ut i krig tillsammans med Karl XII. Han dog 1716 i ett ryskt fångläger. Christina skötte därmed barn och affärer själv. Hon började snart köpa upp delar av Alunbruket i Andrarum som då hade många delägare.
Så småningom fick hon kontroll över i stort sett hela bruket. Christina Piper ökade produktionen och gjorde Alunbruket till Skånes största företag. Samtidigt köpte och förvaltade hon flera gods och gjorde affärer runt om i Sverige.
I Alunbruket så Christina till att det byggdes en skola för arbetarnas barn och ett ålderdomshem (hospital) för de som blivit för gamla och sjuka för att arbeta.
Intill bruket lät hon bygga ett slott. Det kallades Det nya huset i Andrarum och fick namnet Christinehof efter hennes död.
När Christina Piper dog var hon 79 år gammal. Då var hon en väldigt rik kvinna som skaffat sig stor makt över många människor och stora landområden.
Arbeta och leva vid bruket
Bild från 1902. Bilden från skylt på platsen.
Bilden på kvinnan här ovan är tagen 1902. Vid den tiden arbetade inte några kvinnor med alunframställning. Kanske hjälpte hon ändå till vid bruket eller så hade hon bara ställt på för att fotograferas.
Bilden ger trots det en uppfattning om miljöerna och ger oss en glimt av människor som levt och arbetat vid Alunbruket.
När bruket var som störst runt 1760 bodde ungefär 900 personer vid bruket. Kvinnor, män och barn som var äldre än 10 år arbetade.
År 1709 fanns 25 olika yrkeskategorier som arbetade med alunframställningen. Dessutom fanns 15 olika slags hantverkare.
Alunbruket var som en stat i staten. Här fanns ett eget rättssystem, skola, sjukhus och till och med en slags socialförsäkring.
I den så kallade armbössan lades en del av pengarna från försäljningen av alun. En del av arbetarnas lön gick också till armbössan och när en person fick böta på brukstinget var det där pengarna lades. Pengarna delades sedan ut till fattiga och sjuka som inte kunde arbeta.
Lön och skuld
På 1760-talet tjänade en manlig arbetare som arbetade flitigt och inte var sjuk eller blev skadad ungefär 100 daler på ett år.
Kvinnor och män tjänade oftast lika mycket om de hade samma yrke. Men kvinnor fick inte ha de högst avlönade arbetena.
Arbetarna kunde hämta ut mat och annat som de behövde för sitt liv i magasinet på bruket. När inte lönen eller tilldelningen räckte kunde varorna skrivas upp som en skuld. Arbetarna fick inte lämna bruket om inte skulden var betald. Det var ett sätt att hålla kvar arbetarna i en tid när det var brist på arbetskraft. Det var vanligt på många bruk i Sverige på den här tiden.
Alun – vad är det?
Alun är ett slags salt eller dubbelsalt egentligen. Kemister kallar det kaliumaluminiumsulfat. I Andrarum finns gott om bergarten alunskiffer som användes för att framställa alun. Idag går de att få fram alun kemiskt.
Alun har i historien använts till olika saker. Det har varit välkänt som blodstillande medel, använts vid färgning av garn, till garvning av skinn, som blekmedel, till vattenrening och mycket mer.
Alun var dyrt i Europa för att påven i Rom ville kontrollera tillverkningen.
På 1500-talet kom man på hur man kunde framställa alun från alunskiffer. Då blev det möjligt med fler alunbruk i Europa. Alunbruket i Andrarum blev ett av de största.
Vad finns kvar idag?
Idag ser vi ett vackert landskap på platsen där det en gång var liv och rörelse, rök, ångor och svavelos.
Man kan se de stora slagghögarna med bränd skiffer. Magasinet finns kvar där arbetarna hämtade sina matvaror.
Det som var pannehuset, där man kokade alunlut, finns inte kvar men man kan se rester av husets grund. Flera små korsvirkeshus som varit bostadshus för Alunbrukets arbetare finns också kvar.
(Text från skylt på platsen)
Pannehuset
Packhuset
Packhuset
Hospitalet
Hospitalet
På 1750-talet inrättade dåvarande ägaren till Alunbruket, greve Carl Fredrik Piper, ett ”Hospital” avsett som fattighus och sjukstuga för brukets arbetare.
Hospitalet beskrevs på följande sätt av J. L. Gillberg i Historisk, Oeconomisk och Geografisk Beskrifning öfver Christianstad Län … (Lund 1767):
”… Ett Hospitals-hus grundmurat och af nuwarande Egaren inrättat för 8:ta st. Personer, sådane, som blifwit under Bruksarbetet bräklige, eller af ålder medtagne, hwilcka thärstädes till sin död underhållas … ”
Under senare delen av 1800-talet kom huset att användas som ett bostadshus för flera familjer samtidigt. Hospitalet lär ha varit bebott så sent som på 1930-talet.
Byggnadens planlösning skiljer sig från traditionell skånska hus. Ytterväggarna är av natursten (bl.a. alunskiffer) som är murad med lerbruk. På taket ligger handslagna tegelpannor.
Mitt inne i huset finns en s.k. ilare med bakugn och spishäll.
Bjälkarna i mellanbjälklaget är mestadels av ek och har ovanligt grova dimensioner, vilket tyder på att de är återanvända. Innerväggarna består av korsvirke med lerstensfyllningar. En del av timren är återanvänd och skulle kunna tidigare ha tillhört ytterväggarna i en annan byggnad.
Under 1998 reparerades taket så att fortsatt förfall skulle hejdas. Avsikten var at Hospitalet skulle restaureras som ett led i ett större vårdarbete för hela Alunbruket.
(Text från Högestads & Christinehofs fideikommiss på skylt vid byggnaden)
Kategorier:Bilder i olika ämnen, Minialbum
Kulturbilder 